Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 14. 7 april 1953 - Televisionen i Frankrike, av Axel-W Wolff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7 april 1958
I
Televisionen i Frankrike
Civilingenjör Åxel-W Wolff, Stockholm
Ett nytt inslag i Paris stadsbild börjar möta
boulevardernas flanörer: på de mångbesjungna
takåsarna dyker allt fler TV-antenner upp med
sina karakteristiska ultrakortvågsdipoler. Ännu
så länge syns dock mottagarantennerna
huvudsakligen i de burgnare kvarteren vid Place de
1’Etoile och Bois de Boulogne. Paris kanske mest
kända silhuett, Eiffeltornet, har även påverkats
av televisionens införande. Var skulle
sändar-antennerna placeras om inte i dess topp, där
åtskilliga antenntyper monterats alltsedan
pionjärförsöken med trådlösa förbindelser i seklets
början?
Det franska TV-systemet
Varför är det nu motiverat att behandla
Frankrikes television speciellt? Jo, Frankrike hör
jämte Storbritannien och USA till
föregångsländerna inom televisionen, och vart och ett av dessa
länder har skapat sitt normsystem, såsom
framgår av följande tabell:
Linjer Bilder Bandbredd
per bild per sekund Mp/s
Negativ bildmodulering, FM-ljud
USA ............ 525 30 6
Västeuropa...... 625 .25 7
Byssland........ 625 25 8
Positiv bildmodulering, AM-ljud
Storbritannien ... 405 25 5
Frankrike ....... 441 25 7,6
819 25 14
I 625 25 7
Bel§ien .........| 819 25 7
Utmärkande för fransk television har varit en
strävan att ständigt ligga främst i fråga om
teknisk bildkvalitet, dvs. ha det högsta linjetalet
och den största bandbredden. När sålunda
engelsmännen före kriget antog ett 405-linj erssystern
med 25 bilder per sekund, startade
fransmännen 1938 sändningar med 441 linjer och samma
bildfrekvens.
När sedan amerikanarna skapade sin
525-lin-jersstandard med 30 bilder per sekund, började
man i Frankrike efter kriget att laborera med
ännu högre bildupplösning. I övriga europeiska
länder, däribland Sverige, blev 625 linjer och 25
bilder per sekund motsvarigheten till den
amerikanska standarden, men fransmännen byggde
621.397(44)
försöksutrustningar för linjetal från 729 upp till
1 029.
Man stannade 1948 för 819 linjer och 25 bilder
per sekund och har för närvarande reguljära
sändningar både med denna standard och med
de 441 linjerna. Numera byggs dock uteslutande
mottagare för det höga linjetalet, och 441
linjer ssändningarna kommer att upphöra den 1
januari 1958. De båda Parissändarnas data är
följande:
Bärvåg Antenneffekt Polari-
bild ljud bild ljud sering
Mp/s Mp/s kW kW
441 linjer 46,0 42,0 30 5 Vertikal
819 linjer 185,25 174,1 3 0,7 Horisontell
Med högt linjetal följer stor bandbredd, då man
i allmänhet kräver en horisontell upplösning
soin motsvarar den vertikala, och bandbredden
är proportionell mot linjetalets kvadrat. För att
därvid öka antalet tillgängliga kanaler i de
frekvensband soin upplåtits för televisionen,
utsänds endast ett sidband komplett.
Frankrike har enligt Stockholmsplanen
tilldelats frekvenser för 47 TV-sändare med en
bandbredd av 13,15 Mp/s. För att med detta
bredbandiga system få plats med så många
kanaler, att i stort sett hela landet kan täckas med
minimifältstyrkan 500 pN/m, har fransmännen
sett sig nödsakade att utvidga band III, fig. 1,
med 12 Mp/s och att invertera alla kanaler utom
den första.
Detta innebär, att en viss kanals bildband är
gemensamt för två grupper av stationer, en
grupp med ofullständigt övre sidband och en
med ofullständigt undre. Den förras ljudbärvåg
Fig. 1. TV-banden enligt Atlantic City-konferensen 1947,
med Frankrikes kanaler enligt Stockholmsplanen 1952;
■ kanalgräns, | ljudbärvåg, | bildbärvåg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
