Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 14. 7 april 1953 - Televisionen i Frankrike, av Axel-W Wolff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
282
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 2. Lille’s gamla klocktorn med länkantennen riktad
mot Paris; för att återställa symmetrin har stadsborna
diskuterat att sätta upp blindantenner runt om tornetl
ligger nedanför det kompletta sidbandet, som
alltså innehåller den senare gruppens
bärfrekvens för bilden — och vice versa.
De två kanaler i fig. 1 som inte innefattas i detta
system tillhör de sändare som redan är i
funktion. Dessa kommer jämte sex andra bildsändare
att byggas ut för 200 kW utstrålad effekt, och
de stationer som närmast kommer att
igångsättas är Strasbourg och Marseille.
Mikrovågslänken Paris—Lille
Den första etappen i utbyggandet av nätet
utgjorde länken Paris—Lille. Lille utsågs redan
1939 till Frankrikes andra TV-centrum, dels
därför att befolkningen i trakten uppgår till
omkring en miljon, dels därför att stadens läge är
mycket lämpligt för anknytning till Belgien och
Storbritannien.
Avståndet från stadshustornet i Lille till
Eiffeltornet är 203 km fågelvägen. För att överbrygga
den distansen och överföra en videosignal på 15
Mp/s valde man att bygga ett trådlöst
länksystem. Bärvågen lades i närheten av 900 Mp/s,
dvs. inom band IV, som omfattar 470—940
Mp/s. Signal-brusförhållandet fastlades till 40
dB för bilden och 70 dB för ljudet.
Frekvens-modulering valdes både för bild och ljud, för att
man skulle kunna använda reflexklystroner på
sändarsidan och begränsare i mellanstationerna
för att minska inverkan av störningar.
Det visade sig vara mer ekonomiskt att bygga
två relästationer med mer än 60 m
antennhöjder än flera stationer med lägre torn och mindre
räckvidd. Vidare kunde tillräckligt stabila torn
byggas i metall, fastän alla vitala delar
placerades i toppen. Dyrbara betongtorn var således ej
nödvändiga, ej heller driftpersonal, eftersom all
utiustning dubblerades, inkopplingen av
reserv-material vid fel automatiserades, och till- och
frånslag fjärrmanövrerades.
Detta problem, som alltså bestod i att
enkelriktat överföra ett frekvensband som svarar mot
televisionen med högt linjetal, anbringa en
Ijud-modulation på samma stråle som bildsignalen,
uppnå räckvidder på omkring 80 km genom att
placera relästationerna högt och få dessa att
fungera och kontrolleras obemannade, löstes efter
fyra års arbete. Den 11 november 1950 mottogs
för första gången i Lille en bild som utsänts från
Paris. Den hade då förts på kabel de 800 m från
studiocentralen vid Rue Cognac-Jay till
Eiffeltornet, och därifrån till Lille enligt fig. 3 och
följande tabell:
Station Antenn- Torn- Bärfrekvens Avstånd
höjd höjd bild ljud
m ö.h. m Mp/s Mp/s km
320 300 945 962
72
Villers-Cotterets .. .. 310 75 910 927
80
Sailly-Saillisel 220 75 945 962
68
Lille ............ 110 100 — ■ — —
Från Eiffeltornet kan alltså tre TV-signaler
samtidigt utsändas:
en 441 linjers, som från sändaren vid tornets
fot ledes upp till ett dipolsystem för bilden och
ett för ljudet via en 5" koaxialkabel,
en 819 linjers, som från sändaren i Eiffels egen
salong på fjärde våningen går ut på en
vändkors-antenn som är gemensam för bild och ljud,
Fig. 3. TV-sändarna i Nordfrankrike och Storbritannien
(avstånd i km).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
