Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 14. 7 april 1953 - Televisionen i Frankrike, av Axel-W Wolff - Fler TV-mottagare än bostadstelefoner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ib april 1953
285
narna visas ett religiöst program. En konstart
som visat sig mycket lämpad för televisionen är
baletten, och många högklassiga balettprogram
förekommer.
Det första större idrottsreportaget gjordes i
samband med 1952 års sexdagarslopp på cykel,
som ju äger rum inomhus, och det slog mycket
väl ut. En gång i veckan ges ett barnprogram
från någon varietélokal, varvid en
mikrovågslänk sköter förbindelsen med Eiffeltornet. Den
första direktutsändningen från en dramatisk
teater verkställdes på våren 1952, efter att dock
en gång ha inställts i sista stund på grund av
oklarhet i fråga om TV-gagerna!
Det belgiska dilemmat
Genom att de franska programmen även är
synliga i södra Belgien, eftersom Lille ligger
alldeles invid belgisk-franska gränsen, har
belgarna haft stora svårigheter med att bestämma en
TV-standard. När beslutet skulle fattas, var
redan åtskilliga 819-linjersmottagare i bruk, t.o.m.
i Bryssel som ligger 100 km från Lille. I norra
Belgien hade många emellertid skaffat sig
625-linjersapparater för att följa de holländska
sändningarna från Eindhoven (fig. 3).
Eftersom denna splittring sammanföll med
landets indelning i ett franskt och ett flamländskt
språkområde, beslöt man sig efter långvariga
diskussioner för ett standardsystem, som
kombinerade 819 och 625 linjer. Man ämnar bygga
stationer, som har möjlighet att sända bägge
linjetalen, och tre sändare i södra Belgien skall
huvudsakligen ge 819-linjers program på franska,
medan två i norra delen främst skall sända
bilder med 625 linjer och ljudet på flamländska.
Kanalbredden blir dock i bägge fallen 7 Mp/s
och ansluter sig alltså till Hollands normer,
liksom synkroniseringspulserna, men
bildmodula-tionen blir positiv och ljudet amplitudmodulerat
liksom i Frankrike.
Tre typer av mottagare kommer troligen att
tillverkas, en 819-linjersmodell, en 625-linjers
och en kombinerad, med möjlighet att variera
den horisontella avlänkningsfrekvensen.
Emellertid kan uppenbarligen ingen av dessa användas
för vare sig de holländska eller franska
sändningarna utan modifieringar, och ej heller kan
franska eller holländska apparater direkt
utnyttjas i Belgien.
Den antagna standarden medför således vissa
komplikationer och kallas också av belgarna
själva för "teledivision". Den får väl ses som ett
försök att ansluta sig så mycket som möjligt till
grannarnas redan existerande system utan att
samtidigt få utländsk inblandning på
mottagar-marknaden. Man undviker samtidigt de
amerikanska patenten inom 625-linjersstandarden och
de fördyringar av mottagarna som negativ
bild-modulation medför.
Varför 819 linjer?
Numera har ju, som ovan beskrivits,
konver-tertekniken möjliggjort övergång från ett
höglin jigt TV-systein till ett med lägre upplösning,
men dubbelriktat programutbyte försvåras av de
olika normerna. Är då de 819 linjerna
välmotiverade? Striden har stått het om detta system,
som väl har sina ivrigaste förkämpar på
officiellt franskt håll. Inom industrin däremot oroas
man av att det i Storbritannien för närvarande
finns ca 25 gånger så många mottagare, trots att
de franska sändningarna startade ett år före de
brittiska.
Orsaken är nog inte bara fransmännens skepsis
mot tekniska nyheter. En reducerad kanalbredd
skulle medföra att mottagarpriset sjönk, och
man finge dessutom plats med fler kanaler i det
undre frekvensbandet med motsvarande vågors
bättre utbredningsegenskaper. Man har därför
bl.a. föreslagit övergång till 729 eller 625 linjer,
eller minskning av 819-linjerskanalen till 8,4
eller 7 Mp/s, då man vid försök fått en
acceptabel bild på en mottagare med bandbredden
4 Mp/s.
Ett radikalt förslag om omläggning till 405
linjer och 3 Mp/s har också framkommit. Britterna
har visat, att tillfredsställande bildkvalitet kan
uppnås med detta linjetal på rör av den
storleks-ningen som kommer i fråga i en billig
hemmamottagare. Vidare skulle den föreslagna
bandbredden ge plats för exakt nio kanaler i det låga
TV-bandet, vilket räckte för en effektiv
utbyggnad av ett landsomfattande nät.
Förslagets förespråkare påpekar även, att
programöverföring på koaxialkabel skulle bli möjlig,
och att sändare på mer än 50 kW skulle kunna
byggas, vilket ännu så länge är vanskligt för
breda frekvensband. Systemet skulle förenkla
programutbytet över Kanalen, trots att det inte
är identiskt med det brittiska, då man förutom
det smalare frekvensbandet har tänkt sig ljudet
frekvensmodulerat.
Ett eget franskt TV-system skyddar givetvis
mottagarindustrin mot utländsk konkurrens,
men man kan inte värja sig för tanken att även
prestigeskäl ligger till grund för
819-linjersstan-darden. Självfallet ger systemet en högklassig
bild, om erforderligt frekvensband verkligen
överförs korrekt genom hela transmissionskedjan.
Vid projektion på en biografduk kan man få en
upplösning som svarar mot 16 mm filmens.
Frankrike har utan tvekan gjort en insats genom
att utexperimentera "världens bästa television",
men frågan är väl, om det inte varit både
smidigare och mer ekonomiskt att ansluta sig till
någon redan existerande standard.
Fler TV-mottagare än bostadstelefoner finns det nu i
Chicago, Los Angeles, Philadelphia, St. Louis, Cleveland
och Boston.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
