Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 16. 21 april 1953 - Industrins dammproblem, av Åke Dahlgren - Andras erfarenheter - De mänskliga reaktionernas betydelse i arbetslivet, av Pg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
334
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 1. ARM-apparat för bestämning av dammhalt i luft;
A kikkran, B och C snabbkoppling för filter resp.
strypfläns, D strypfläns, E filter hållare, F filter, G manometer.
bestämning av partiklarnas storlek och antal. I många fall
görs analys för bestämning av fri kiselsyra. Filtren kan
lätt växlas, och man kan därför ta ett antal prov i snabb
följd och sedan undersöka dem.
En förenklad form av apparaten har sedan 1949 använts
i franska gruvor, och originalapparaten har Laboratoire
du Bouchet använt vid undersökningar inom industrin. Ett
flertal franska industrier använder den också i egen regi.
De flesta undersökningarna har hittills gjorts i keramisk
industri, stålverk och gjuterier. Vid dessa industrier har man
i många fall funnit kiselsyrahaltigt damm i mängder på
100 000—150 000 partiklar per liter. Detta anses vara den
gräns vid vilken personskador kan uppkomma.
ARM-apparaten uppges vara särskilt lämplig för praktisk
användning bl.a. därför att man med den snabbt kan
bestämma antal dammpartiklar på 3—5 ku. Provtagningen
kan därför utsträckas över en större tidrymd vilket ofta
är nödvändigt för erhållande av rättvisande värden på
luftens dammhalt då denna kan variera mycket.
Luftens dammhalt kan vara mycket olika i anläggningar
tillhörande samma industrigren. I tre franska gjuterier
har man t.ex. funnit värden på 916 000—55 milj. partiklar
per liter luft. Undersökningar utförda vid
tunnelsprängningar i Frankrike gav dammhalter på 200 milj. partiklar
per liter omedelbart efter sprängning. Efter 30 min
ventilation hade dammängden dock sjunkit till 1 milj.
partiklar.
I städer är luftens dammhalt ofta stor, och man måste
ta hänsyn härtill vid bedömning av dammätningar i
industrilokaler. I fem amerikanska städer har man t.ex. mätt
upp dammhalter på 300 000—600 000 partiklar per liter
luft. I Los Angeles industriområde har man funnit en
dammhalt på 0,472 mg/m3 luft och i engelska städer högst
1.5 mg/m3, i medeltal 0,4 mg/m3.
För den brittiska gruvindustrin uppges officiellt halter
av antracitdamm på 650 000 partiklar per liter luft (1—5 fi),
av koldamm 850 000 partiklar och av stendamm 450 000
partiklar (0,5—5 Uu).
Man bör sträva efter att hålla halten skadligt damm på
0,5—3 „m under 200 000 partiklar per liter luft. För att
uppnå detta har man försökt åstadkomma flockbildning
med aerosoler, vanligen av koksaltlösning. Metoden anses
emellertid praktiskt ogenomförbar därför att man måste
öka luftens salthalt alltför mycket för att flockbildningen
skall bli tillräcklig (jfr Tekn. T. 1952 s. 657).
För närvarande experimenterar man i Frankrike med
filter, bestående av kubiska lådor av perforerade
poly-vinylplattor. En fläkt suger in den dammbemängda luften
genom sidväggarna och blåser ut den filtrerade genom
lådans tak. Vid försök utförda i Bouchet med ett filter
i ett 1 000 m3 rum har man på 0,5—1 h minskat antalet
partiklar per liter luft från 1 milj. till 2 000—3 000.
Andras erfarenheter
De mänskliga relationernas betydelse i arbetslivet.
De tekniska framstegen har hittills varit större än de
framsteg som uppnåtts när det gäller att skapa goda
arbetsförhållanden. När nya arbetsmetoder skall införas,
kommer de mänskliga problemen påtagligt i förgrunden. Man
vill uppnå att inte blott produktionen ökas, utan även att
de anställda skall känna sig tillfredsställda med de nya
förhållandena. Förutsättning härför är en ändrad inställning
från arbetsledningens sida. Tidigare mer eller mindre
autokratiska arbetsledarmetoder måste ersättas med mera
psykologiskt betonade. Jag-mentaliteten måste offras för
en vi-mentalitet. Man måste ta hänsyn till de anställdas
reaktioner, känslor och behov. I stället för en ordergivning
utan motiveringar, som lätt skapar ett motsatsförhållande,
går man in för att ordna så, att de anställda tar det nya
som något man självklart både bör och vill göra.
Skillnaderna mellan de båda arbetsledarmetoderna gör
sig gällande vid fattande av beslut, vid delgivning av
beslut, vid arbetskontroll och i fråga om arbetsledarens
ställning.
Det mest utmärkande för den psykologiska
arbetsledar-metoden är tillvägagångssättet vid fattande av beslut, som
avser arbetsvillkor och arbetsmetoder. Man låter de
berörda anställda få vara med och utöva sitt inflytande,
något som är helt främmande för ett autokratiskt
ledarskap. Man vitsordar att metoden varit lyckobringande och
haft som följd riktigare order, stegrad produktion, minskad
kassation och förbättrade förhållanden mellan
arbetsledning och arbetare. Men vissa förutsättningar måste finnas:
de anställda måste kunna effektivt delta i
överläggningarna och härvidlag vara besjälade av en positiv
samarbets-anda samt inse betydelsen av att de får delta.
Under det att vid ett autokratiskt ledarskap besluten
kommer som direkta order, bör de under de nya
förhållandena komma som en självklar följd av överläggningarna.
Alla bör förstå att man strävar för ett gemensamt mål.
Härigenom kommer även arbetskontrollen i ett annat läge.
Var och en söker genom träning och utbildning förbättra
sina prestationer. Pressen på arbetarna från
arbetsledningens sida kan minskas, enär den mer eller mindre ersättes
av en tävlan arbetskamraterna emellan.
Man kan tala om två olika slags arbetsledare, var och
en med sin speciella inställning. Den ena gruppen
arbetsledare har sina intressen framförallt inriktade på
produktionen. Denna och de tekniska problemen är det viktigaste,
de anställda skall kort och gott sköta sina åligganden. Den
andra gruppen anser personalens utbildning och träning
och ett levande intresse för de anställda vara lika
betydelsefullt, ty härigenom går arbetet mera friktionsfritt,
arbetsglädjen och trevnaden ökas m.m. Arbetsledare med
intresse för sin personal har lättare att klara av problem,
som hör samman med deras mellanställning mellan den
högre ledningen och de anställda.
Det är påtagligt att den senare typen arbetsledare är
nödvändig i en arbetsledning, som arbetar efter psykologiska
riktlinjer. Men dessa ställer stora krav på arbetsledaren.
Han får till en viss grad inte höja sig över sina
underlydande, utan måste stå mitt ibland dem och upprätthålla
den nödiga prestigen genom överlägsenhet i kunskaper,
erfarenheter och personliga egenskaper. Han måste alltid
kunna behärska situationen, så att nödig disciplin inte
äventyras. Han får därför inte låta var och en få sina
önskningar uppfyllda, utan måste frammana känslan av
att alla arbetar för samma mål, inför vilket arbetare såväl
som arbetsledning har att underordna sig. I alla dessa
strävanden får arbetsledarens roll som företagsledningens
förtroendeman inte rubbas.
Ett realiserande av de ovan skisserade förhållandena kan
inte ske som genom en handvändning. Företagsledningen
måste sätta sig in i frågan, helhjärtat bestämma sig för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
