Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 17. 28 april 1953 - Gasblåsor i papptak, av Rune Hanson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
354
Fig. 6. Uppskuren blåsa, uppkommen genom gasövertryck
i underliggande lokaler, som god klistring inte har stått
emot.
ofta har. Slutligen ger de takytan ett mindre
tilltalande utseende.
Oklistrade fläckar, som är
grundförutsättningen för uppkomsten av gasblåsor, torde knappast
kunna helt undvikas på grund av exempelvis
ojämnheter i underlaget eller kylig väderlek vid
klistringen, varvid asfalten stelnar snabbt.
Genom att bemöda sig om särskilt noggrann
klistring, som underlättas bl.a. av gynnsamt väder,
kan man doek minska fläckarnas antal och
storlek och därmed även riskerna för
gasblåsbild-ning i större omfattning (fig. 5).
Det bör observeras, att en glasblåsas ursprung
är en större eller mindre avgränsad fläck. Vid
veck, också orsakade av oklistrade fläckar,
bildar dessa däremot stora sammanhängande
partier, vanligen vid ojämnheter i underlaget
(Byggmästaren 1953 h. B 3). I två fall iakttogs blåsor
(fig. 6) orsakade av övertryck i underliggande
lokal. Taken var av armerade lättbetongplattor
och övertrycket ca 0,001 at, dvs. ca 10 kp/cm,
eller mer än papptäckningens egenvikt. I dessa
fält uppstod blåsbildning trots god klistring.
Temperaturens dygnsvariationer beror
framförallt på solstrålningen. Dennas styrka bestäms
främst av takets lutning, dess orientering i
förhållande till väderstrecken och dess geografiska
läge. Flacka tak utsätts för i stort sett jämnstark
solstrålning, oberoende av deras orientering. Vid
jämförelser av olika ytor på samma tak har man
konstaterat, att gasblåsbildningen är större på de
för solstrålning mest utsatta ytorna. Någon direkt
avgörande betydelse tycks lutningen dock inte ha.
Betydelsen av takets geografiska läge har inte
med säkerhet kunnat bedömas. En viss
vägledning har erhållits genom uppdelning av de
inventerade 205 lättbetongtaken i grupper enligt
zonindelningen i BABS. Härvid erhölls för nedre
Norrland 20 % gasblåsbildning, för Svealand och
Götaland utom Skåne, Halland och Blekinge 24 %
och för Skåne, Halland och Blekinge 1 %. Det
TEKNISK TIDSKRIFT
vore förhastat att dra några bestämda slutsatser
av dessa siffror.
Gastätheten hos de material som omger en
oklistrad fläck är en annan för gasblåsbildningen
betydelsefull faktor. Idealiskt är givetvis,antingen
att något av de material som avgränsar eller
omger den oklistrade fläcken är så
gasgenom-släppligt att något gasövertryck inte kan uppstå,
eller att papptäckningskonstruktionen medger
utjämning av eventuellt gasövertryck. De i
papptak använda materialens gastäthet är okänd. Här
kan därför endast framläggas synpunkter som
bygger på iakttagelser vid inventeringen.
Den allmänna förekomsten av gasblåsor visar,
att det vid så gott som alla papptäckningar kan
bildas luftinneslutningar, som har
begränsningsväggar med för gasblåsbildning tillräcklig täthet.
Denna medger uppkomst av ett övertryck som
lyfter den ovanliggande pappen. Den är dock inte
större än att visst utbyte av luft och vattenånga
kan ske mellan inneslutningen och omgivningen,
vilket är förutsättningen för blåsornas tillväxt.
Man bör beakta skillnaden mellan gasblåsor
mellan papplagren och de som förekommer under
papptäckningen, enär problemen i de bägge
fallen blir något olika.
Gasblåsor mellan papplagren begränsas på
översidan så gott som alltid av skyddsbelagd
asfaltpapp och på undersidan av impregnerad
asfaltpapp, som bestrukits med klistringsasfalt, och
det mer eller mindre täta underlaget.
Gasblåsor under papptäckningen begränsas
uppåt av hela papptäckningen och nedåt endast
av det mer eller mindre täta underlaget med
påförd klistringsasfalt. Detta skikt saknar i detta
sammanhang betydelse, enär det enligt
observationer vid inventeringen alltid har genomgående
porer (fig. 5 t.h.).
Att gasblåsor mellan papplagren är den
vanligaste blåstypen visar att såväl skyddsbelagd
asfaltpapp som impregnerad har tillräcklig
gastäthet. Den skyddsbelagda asfaltpappens
gastäthet är särskilt stor så länge pappen är väl
bibehållen. När asfalten förstörs genom klimatisk
åverkan minskas dock efter hand både gas- och
vattentätheten.
Utbyte av luft och vattenånga genom
skyddsbelagd asfaltpapp kan knappast ske, så länge
denna är i gott skick. Impregnerad asfaltpapps
gastäthet är med all sannolikhet mindre än
skyddsbelagd papps, varför man kan räkna med att
utbyte av luft och vattenånga sker genom den
impregnerade pappen.
Ett radikalt sätt att undvika denna viktigaste
typ av gasblåsor vore att alltid använda endast
ett lag papp. Härvid ökas dock risken för
läckning till följd av släpp i överlappningar, framför
allt på grund av veckbildning, så mycket att detta
sätt inte kan rekommenderas. Att undvika
gasblåsor genom att lufta underlaget är sålunda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
