Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 18. 5 maj 1953 - Kan den helautomatiska fabriken bli verklighet?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 maj 1953
373
Fig. 4. Robot för kolbrytning.
nen kan arbeta i aktuell tid bara om den kan
utföra räkneoperationerna på så kort tid att
denna kan försummas vid sidan av det
tidsintervall inom vilket märkbara ändringar hos den
reglerade processen kan ske.
Siffermaskinen kan instrueras att utföra vilken
serie av logiska operationer som helst och den
kan därför från början ges program enligt vilka
den skall reagera på samma sätt som väl
instruerade apparatförare. Vidare kan den ges ett antal
kriterier för bedömande av den relativa
framgång dess olika åtgärder har, varigenom den
själv kan ändra sitt instruktionsprogram efter
gjorda erfarenheter (jfr Tekn. T. 1950 s. 894,
1951 s. 841, 1952 s. 798). Den kan alltså "lära
sig" att sköta sina uppgifter på ett bättre sätt än
enligt de ursprungligen givna instruktionerna.
Hur långt har man kommit?
Allt som används för ledning, samordning eller
reglering av invecklade processer utan direkt
medverkan av mänsklig arbetskraft är exempel
på automatisering och därför steg mot den
helautomatiska fabriken. Idén att utnyttja sådana
anordningar är långt ifrån ny. Den är ett logiskt
resultat av metodstudier och ohämmad
utveckling av maskinkonstruktioner.
I USA byggdes den första automatiska fabriken
redan 1784 när O Evans konstruerade en kvarn
med transportörer av tre grundtyper.
Spannmålen lossades från fartyg eller vagn och
bearbetades till färdigt mjöl utan direkt deltagande av
mänsklig arbetskraft. I Storbritannien
mekaniserades flottans tillverkning av skeppsskorpor
1833, och 1914 införde Ford sammansättning
av bilar på löpande band. Många kemiska
industrier nådde fram till betydande automatisering
under 1920-talet. Detsamma gäller tillverkning
av t.ex. tändstickor (i komplettmaskiner),
glödlampor, cigarretter och flaskor.
De viktigaste grenarna av modern industri torde
vara gruvindustri, metallurgisk, kemisk,
mekanisk och elektrisk industri. Det är givetvis omöj-
ligt att här beskriva alla de steg mot
automatisering som tagits inom dem, och därför skall
bara några mer eller mindre godtyckligt valda
exempel nämnas.
Gruvindustri
I USA har man konstruerat maskiner för kontinuerlig
brytning av kol enligt tre olika principer8. Ett hundratal
maskiner av en av dessa typer var i drift 1950. De har sex
skärande kedjor i bredd som skär i kolflötsen nedifrån
och uppåt samt transporterar det lösbrutna kolet bakåt
(Tekn. T. 1949 s. 196). Maskinen driver en 5,4 m bred
tunnel, och med olika modeller kan man bearbeta flötser på
0,95—2,5 m tjocklek. Dessa maskiner måste manövreras av
arbetare som befinner sig vid dem i gruvan och kan se
hur och var de arbetar.
För samma ändamål har man emellertid senare
konstruerat en robot15,27 (fig. 4) som fortfarande är på
experimentstadiet men uppges vara lovande. Maskinen äter sig
in i kolflötsen med en rad roterande skivor med
hård-metallspetsar och avger det brutna kolet på en transportör.
I princip liknar den de tidigare byggda
brytningsmaskinerna, men roboten styrs helt och hållet från en
manöver-central utanför gruvan.
När maskinen försvinner in i berget genom den 1 X 3 m
tunnel den bryter kopplas transportörsektioner på undan
för undan. Två avkännararmar i ytterkanterna av dess
skärhuvud skickar elektriska impulser till ett oscilloskop i
manövercentralen. På oscillogrammet ser maskinskötaren
hur hårt det material är, i vilket maskinen arbetar.
Härigenom kan han styra denna så att den förblir i den mjuka
flötsen. Maskinens aktionsområde begränsas av elkabelns
längd och den transportörlängd den förmår dra. Hittills
har den vid prov trängt in 180 m och brutit 1 200 t/dygn kol.
Metallurgisk industri
I ett brittiskt stålverk har martinugnarna automatiserats29.
Man reglerar sålunda värmetillförseln med ett instrument
som har två uppgifter. Under chargeringen, när
temperaturen vid ugnsvalvet är låg, håller det värmetillförseln vid ett
förutbestämt högsta värde; under raffineringsperioden
håller det valvtemperaturen konstant. Omkoppling från den
ena till den andra funktionen sker fullständigt automatiskt.
Temperaturen i valvet mäts med tre strålningstermometrar,
och det högsta värde, som någon av dessa visar, väljs
automatiskt ut och bestämmer regleringen.
Ett annat instrument reglerar ångtillförseln så att
brännarna matas med önskat olje-ångförhållande. Detta ändras
automatiskt med bränsletillförseln så att mer ånga
tillförs när det nyss nämnda instrumentet minskar
oljetillförseln. Härigenom hålls strömningshastigheten i
brännarna konstant så att de ger bästa möjliga förstoftning.
Ett tredje instrument reglerar förhållandet mellan olja och
koksugnsgas och ett fjärde förhållande mellan bränsle och
luft. Trycket i ugnen regleras automatiskt genom ändring
av hastigheten hos den fläkt, som blåser de heta
avloppsgaserna till en ångpanna, och med ett spjäll i fläktens
utloppsledning.
Omkastning av ugnen sker automatiskt när ugnsskötaren
sätter i gång en elmotor som driver en axel på vilken ett
antal kammar sitter. Dessa påverkar ventiler till
hydrauliska cylindrar vilkas kolver stänger eller öppnar ventiler
eller strömkretsar. Olje-, ång- och koksgasventilerna
manövreras hydrauliskt, medan luft- och avloppsventilerna ställs
om elektriskt. Kammarna är så formade att ventilerna
manövreras i rätt ordning och vid rätta tidpunkter.
Kamaxeln kan också vridas för hand om motorn skulle strejka.
Kemisk industri
Oljeindustrin är den kemiska industri, och av allt att
döma den industri över huvud taget, som hittills har nått
längst i automatisering. Vid t.ex. katalytisk krackning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
