Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 18. 5 maj 1953 - Kan den helautomatiska fabriken bli verklighet?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
378
TEKNISK TIDSKRIFT
skapa något nytt. I sinnrikhet, fantasi,
skapar-förmåga och allsidig händighet kan människan
trots allt icke överträffas.
Automatisering av rutinarbeten betyder
tydligen inte att maskiner ersätter ett visst antal hela
människor utan snarare samma antal halva,
fjärdedels eller kanske hundradels arbetare. I
sådana fall kan därför automatiken effektivt
konkurrera med mänsklig arbetskraft, men de
funktioner den kan fylla är givetvis betydligt
färre än de arbeten människor kan uträtta. Det
torde vara uteslutet att man kan konstruera en
så komplicerad maskin att den kan ersätta en
arbetare vars hela kapacitet tas i anspråk.
Några betraktar automatiska maskiner som
oberoende och självbestämmande fiender till
mänskligheten. Visserligen kan automatisering
ge sociala problem, särskilt om den genomförs
för snabbt. Dessa problem behöver emellertid
inte vara olösliga utan bör kunna undvikas på
annat sätt än genom bibehållande av den
nuvarande fabrikstypen.
En mycket omdiskuterad fråga är huruvida
automatisering skall medföra en katastrofal
ekonomisk revolution. Några tror att upp till 20 milj.
kan bli arbetslösa i USA. Andra, t.ex. Waddell33,
anser att ingen sådan katastrof behöver befaras.
Denna uppfattning stöder man bl.a. på
förhållandet att distributionen av varor och andra
sysselsättningar fordrar betydligt mer arbetskraft
än tillverkningen av förnödenheter. Sedan 1939
har sysselsättningen inom amerikansk industri
stigit med 4 milj. medan den totala ökningen av
arbetstillfällen varit 17 milj.
Sysselsättningen inom industrin behöver inte
heller sjunka katastrofalt genom att
rutinarbeten görs av maskiner. Folk behövs för
konstruktion och tillverkning av dessa och för
övervakning och ledning av deras arbete. Den
allvarligaste svårigheten torde vara att mycket
större krav måste ställas på denna personal än
på en stor del av den som nu sysselsätts i
fabrikerna.
Ser man t.ex. på oljeindustrin där man drivit
automatiseringen längre än kanske inom någon
annan industri, finner man att
oljeraffinaderierna ännu inte är helautomatiska. Under 1952 har
man i amerikanska anläggningar installerat
automatiska analysapparater vilka enligt
uppgift29 med framgång sköter den finjustering av
regleringssystemen som apparatförarna tidigare
gjort. Därmed har man emellertid inte nått
fullständig automatisering.
Visarinstrument och skrivare behövs alltjämt
för övervakning av driften, och regleringen
måste alltjämt kunna utföras manuellt vid
igångsättning, nedkörning och när snabba åtgärder är
nödvändiga, t.ex. på grund av fel i apparaturen.
Den automatiska regleringen fungerar bara
under normala betingelser. Så snart något oförut-
sett inträffar blir instrumenten maktlösa, och
människan måste ingripa.
Det kan därför kanske tyckas att fullständig
automatisering är omöjlig. Några anser
emellertid att det finns ett instrument som kan
överta apparatförarnas uppgifter. Det är
siffer-maskinen med minne och förmåga att "lära av
erfarenhet". Införandet av en sådan
regleringsmaskin skulle t.ex. enligt Ridenours
uppfattning23 medföra avsevärd besparing både i
anläggnings- och driftkostnad, den förra genom
utelämnande av alla visarinstrument och skrivare,
den senare — inte genom att ett fåtal
apparatförare kan avvaras — utan genom att
siffer-maskinen skulle göra ett bättre arbete än dessa.
Man kan emellertid betvivla att det trots dessa
fördelar lönar sig att gå så långt i
automatisering. Ännu så länge är siffermaskiner allt för
dyrbara, och de har flera svagheter. Framför allt
kan man inte räkna med att nuvarande
elektronrör fungerar så lång tid att alltför täta
driftavbrott undviks. Vidare har man funnit att den
personal som trots allt behövs för översyn av
instrumenteringen förlorar kontakten med
fabriken och därför inte kan ingripa på rätt sätt
vid de driftstörningar som under alla
förhållanden inte torde kunna undvikas.
En amerikansk krackningsanläggning hade t.ex.
redan 1930 automatiserats så fullständigt att den
gick en månad utan något som helst ingripande
från personalen20. Efter detta prov tog man
emellertid bort vissa instrument varigenom
apparatförarna måste justera några regleringsorgan
manuellt. Detta ansågs nämligen nödvändigt för
att de skulle upprätthålla kontakt med
fabrikationsprocessen så att de inte stod handfallna om
något oförutsett skulle inträffa.
Slutord
Kan den helautomatiska fabriken förverkligas?
Några anser att de nödvändiga redskapen härför
finns och att det därför är fullt tänkbart att den
kommer, åtminstone inom de industrigrenar som
är särskilt lämpliga för automatisering. Det blir
emellertid oerhört dyrt. Före andra världskriget
använde man i USA 1—3 % av fabrikernas
investeringskostnader till instrumentering, nu
kostar man på 7—8 % och det anses rimligt att
gå till ca 13 men inte heller detta torde för
närvarande räcka till för fullständig
automatisering. Det är emellertid tänkbart att denna i
framtiden kan göras billigare än nu.
När blir den helautomatiska fabriken en
realitet? Säkerligen inte i morgon eller i övermorgon,
sannolikt först efter många år eller årtionden
eller, om man beaktar den mänskliga faktorn,
kanske aldrig. Det är nämligen inte lätt att
genomföra fullständig automatisering, det blir nog
aldrig särskilt billigt, och ofta är det kanske inte
heller lämpligt ur praktisk synpunkt, bl.a. där-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
