Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 18. 5 maj 1953 - Kan den helautomatiska fabriken bli verklighet? - SAS transporterade - Smörförpackning av aluminiumfolie - Den svenska väderlekstjänsten, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 maj 1953
379
för att den personal som trots allt är nödvändig
för apparaturens vård i alltför hög grad ställs
utanför arbetet i fabriken.
Det finns dock mycket rutinarbete i nutidens
fabriker som kan automatiseras ined relativt
enkla medel, och det är kanske därför klokast
att, som man nog också gör i praktiken, ägna
större uppmärksamhet åt lösandet av sådana
problem än åt fullständig automatisering.
SHl
Litteratur
1. The automatic factory■ Fortune 34 (1946) nov. s. 160.
2. Leaver, E W & Bröto, J J: Machines without men. Fortune 34
(1946) nov. s. 165.
3. The first automatic radio factory. Fortune 38 (1948) aug. s. 90.
4. A key to the automatic factory. Fortune 40 (1949) nov. s. 139.
5. Coming — tools that read blueprints. Bus. Week 1950 apr. 22
s. 36.
6. Continuous coalmining. Fortune 4 i (1950) juni s. 111.
7. Automatic machining reaches märket. Bus. Week 1950 juli 15
s. 54.
8. How a robot factory would work. Bus. Week 1951 juli 21 s. 56.
9. Napalm-making is mechanised. Bus. Week 1951 sept. 22 s. 78.
10. The robot with paper brain runs any machine tool. Bus. Week
1951 nov. 10 s. 48.
11. Patton, W G: Push button plants come of age. Iron Age 168
(1951) nov. 29 s. 60.
12. Le Grand, B: How Ford automates production lines. Amer.
Mach. 96 (1952) mars 17 s. 135.
13. Automation: a factory runs itself. Bus. Week 1952 mars 29 s. 146.
14. Gannett, J K: Factory of the future. Factory 110 (1952) apr.
s. B 83.
15. Coal chemicals. Fortune 46 (1952) sept. s. 122.
16. Shallenberger, F K: The push button factory. Engng J. 35
(1952) s. 1194.
17. Klass, P: Automatic factory near for electronics. Aviat. Week
1952 nov. 17 s. 36.
18. Goriolis, E G & Nesbitt, J D: Automation cuts förning costs,
improves quality. Iron Age 170 (1952) nov. 27 s. 106.
19. Tustin, A: Feedback. Sci. Amer. 187 (1952) sept. s. 48.
20. Brown, S G & Campbell, D P: Control systems. Sci. Amer. 187
sept. s. 57.
21. Atres, E: An automatic chemical plant. Sci. Amer. 187 (1952)
sept. s. 82.
22. Pease, W: An automatic machine tool. Sci. Amer. 187 (1952)
sept. s. 101.
23. Bidenour, L N: The role of the computer. Sci. Amer. 187 (1952)
sept. s. 116.
24. King, G W: Information. Sci. Amer. 187 (1952) sept. s. 132.
25. Orban, B: En automatisk formmaskin. Gjuteriet 1952 h. 12.
26. Automatic control of open hearth furnaces. Mctallurgia 47 (1953)
s. 25.
27. Continuous coalmining. Mech. Engng 75 (1953) s. 26.
28. Bowan, M J: Latest improvements in press automation at Ford.
Machinist 97 (1953) jan. s. 133.
29. Instrumentation erigineers ponder value of complete automation.
Chem. & Engng News 31 (1953) s. 556.
30. Electronically controlled riveter. Met. Ind. 82 (1953) s. 168.
31. Wiener, N: The future of automatic machinery. Mcch. Engng 75
(1953) s. 130.
32. Shell moulding machine steps up foundry production. Brit.
Plast. 26 (1953) s. 60.
33. Waddell, Ii L: Automatic production. Mech. Engng 75 (1953)
s. 207.
34. Schmid, W: Automatologie. Grundlagen der Selbsteucrung von
Fertigungsmaschinen. München 1952.
SAS transporterade under arbetsåret 1951/52 570 000
(föregående år 480 000) passagerare, 8 500 (7 700) t
fraktgods och 3 000 (2 300) t post. Antalet betalda tonkilometer
var 82 000 (70 000) med en lastfaktor av 59,9 (57,7) °/o.
Smörförpackning av aluminiumfolie ger smöret ett
härskningsförhindrande ljusskydd samtidigt som den är
fettät.
Den svenska väderlekstjänsten. "Sveriges
Meteorologiska och Hydrografiska Institut har till uppgift att enligt
vetenskapens fordringar och med hänsyn till
näringslivets behov inhämta tillförlitlig kännedom om Sveriges
meteorologi och hydrologi ävensom att deltaga i det
internationella samarbetet på dessa områden" står det i en
1945 fastställd instruktion för det institut som har hand
om väderlekstjänsten.
Före 1945 kallades institutet Statens
Meteorologisk-hydrografiska Anstalt. Denna tillkom 1918 genom
sammanslagning av Meteorologiska Centralanstalten och Hydrografiska
Byrån, den förra upprättad 1873, den senare 1908.
Centralanstalten skötte en särskilt för jordbruk och sjöfart
avsedd väderleks-, stormvarnings- och klimattjänst. Den hade
länge mycket blygsamma resurser. Till en början ritade
man sålunda dagligen bara en synoptisk karta, grundad på
observationer vid nio svenska och ett tjugutal utländska
stationer. Nu ritas dagligen 7—8 kartor, byggda på
rapporter från ca 200 svenska och 800 utländska stationer.
I samband med upprättandet av Hydrografiska Byrån
och dennas undersökning av Sveriges sötvatten utvidgades
emellertid observationerna betydligt. Efter
sammanförandet av den med Centralanstalten har en stark utveckling
av verksamheten skett på grund av näringslivets växande
anspråk. Dessa sammanhänger framför allt med flygets
och vattenkraftens utveckling. Institutet består nu av
Meteorologiska Byrån, Hydrologiska Byrån och ett antal
gemensamman avdelningar, bl.a. bibliotek och verkstad.
Meteorologiska Byrån omfattar klimatavdelning,
väderlekstjänst, flygvädertjänst, aerologi- och
instrumentavdelningar. Byråns arbete är till mycket stor del inriktat på
tillfredsställande av flygets behov av rapporter om vädret.
För att göra flygtrafiken säker behöver man både
väderleksprognoser för den närmaste framtiden och uppgifter
om det aktuella tillståndet för vissa element, såsom vind,
dimma, molnhöjd, lufttryck m.m.
Omfattningen av det observationsmaterial som
väderleksavdelningarna tar emot bestäms visserligen till stor del av
flygets behov — detta gäller särskilt de rapporter som
åtta gånger om dagen sänds från tio fasta väderleksskepp
i Atlanten — men materialet utnyttjas givetvis också för
de allmänna väderleksutsikter och stormvarningar som
sänds ut med rundradio. Det bearbetas främst genom
uppritande av synoptiska kartor sju gånger dagligen. På dessa
följer man alltså vädrets förändringar med
tretimmars-intervall. Med ledning av kartorna gör man också
prognoser om frostfara och åskrisk samt ger
skogsbrandsvarningar.
Den aerologiska avdelningen samarbetar intimt med
väderlekstjänsten. Från 100—150 stationer kommer nu 2—4
gånger dagligen rapporter om temperatur, lufttryck och
fuktighet i högre luftlager. Dessa uppgifter bearbetas, och
resultaten läggs in på de synoptiska kartorna vilka
härigenom också visar lufttrycksfördelningen i högre
luftskikt. Detta vetande är givetvis av fundamental betydelse
för flygtrafiken, men det har också en mera allmän
betydelse för väderlekstjänsten. Det har nämligen visat sig
att luftens rörelse i högre lager i stor utsträckning
bestämmer cyklonernas rörelse och därmed också vädret vid
jordytan.
Byråns klimatavdelning gör utredningar om klimatet i
olika delar av landet. Härvid utgår man från ca 500
temperaturstationers och nära 1 000 nederbördsstationers
rapporter. Utredningarna avser främst att tjäna lantbruk,
industri och kommunikationsmedel. De utnyttjas ofta vid
bedömning av olika trakters lämplighet för ett givet
ändamål, såsom odling av växter eller anläggning av industrier.
Hydrologiska Byrån, som nu består av avdelningar för
allmän hydrologi, kontroll och utredning, isundersökning
och hydrografi, utvecklades snabbt när man på 1930-talet
började reglera de stora sjöarna i norra Sverige i samband
med byggande av vattenkraftverk. Vattenhushållningen i
de norrländska älvarna ändrades genom regleringarna var-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
