Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 18. 5 maj 1953 - Mikrovågslänkar för kraftverksdrift, av Anders Andreasson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 maj 1953
383
Fig. 4. Strålgång vid
hinder enligt Fresnels
teori.
Om antennerna antas vara lika och d uttryckes
i km, frekvensen f = c/k (c = ljusets
hastighet) i Mp/s och S i m2 blir rymddämpningen
A= 110
20 log jg dB
(5)
Denna ekvation kan åskådliggöras i ett
nomogram, fig. 2.
Frisiktsmarginal
Utbredningsegenskaperna för mikrovågor
medger effektiv överföring endast vid fri sikt. Med
hänsyn till diffraktion, orsakad av hinder i
radiostrålens väg, måste dessutom en viss
marginal, frisiktsmarginalen, finnas mellan
antennernas sammanbindningslinje och jordytan. Det
enkla fall, för vilket vanlig optisk
diffraktions-teori kan tillämpas för att bestämma
frisiktsmarginalen, är, om hindren är knivseggformade. Fig.
3 åskådliggör denna teori använd i ett visst fall.
Hithörande teori tillämpas dock ej i nämnvärd
utsträckning, utan Fresnel-zonsteorin är enklare
att använda. Denna baserar sig på en cirkulär
öppning med sådan diameter, att för den första
Fresnel-zonen våglängden från sändaren till
öppningens kant fram till mottagaren är en halv
våglängd längre än det direkta avståndet mellan
sändaren och mottagaren, fig. 4.
Frisiktsmarginalen enligt denna teori får uttrycket
d2
där dj. och d2 är avstånden från hindret till
sändaren resp. mottagaren och 1 är våglängden.
Frisiktsmarginalen avtar således med ökad
frekvens, vilket alltså innebär högre antenntorn i
det nedre mikrovågsområdet än i det övre.
Fädningsfenomen
En normalt överförd signal över en radiostråle,
vars sträckning ligger något över linjen för fri
sikt, har en inkommande nivå motsvarande
dämpningen för fri rymd, frirymdsvärdet.
Avvikelser från detta värde är emellertid ofta
förekommande och av väsentlig amplitud. Dessa
avvikelser härrör från variationer i temperatur,
tryck och fuktighet i den lägre atmosfären, som
orsakar en förändring av radiovågornas
refraktion, fig. 5.
Det finns i huvudsak två skäl till att en
förändring i refraktionen kan förorsaka fädning.
För det första kan refraktionsindex förändras,
så att vågen onormalt böjes av mot jordytan.
Under sådana omständigheter reduceras den
mottagna signalen av träd, kullar och andra
hinder i vågens väg. För det andra kan på vissa
nivåer i atmosfären ovanför den normala
överföringssträckningen refraktionsindex bli sådant,
att vågen böjes av och träffar
mottagningsantennen mer eller mindre i motfas i förhållande till
den direkta vågen.
Båda dessa fenomen orsakar en fädsignal och
är av stor betydelse vid mikrovågsöverföring.
Den första typen av fädning, orsakad av
diffrak-tionsförluster, kan nedbringas genom att hålla
tillräcklig frisiktsmarginal och den andra genom
att använda två mottagningsantenner under
varandra.
En tredje typ av fädning, som dock har
betydelse endast i den övre delen av
mikrovågsområdet, härrör från dämpningsvariationer,
orsakade av nederbörd. Ytterligare en typ av
fädning förekommer, vilken har konstaterats, där
radiostrålens sträckning legat avsevärt ovanför
markytan såsom vid dalgångar och där
amplituden av den mot marken reflekterade vågen
varit stor. En ändring i refraktionen under dessa
omständigheter förändrar väglängdsdifferensen
mellan den direkta vågen och den mot marken
reflekterade, så att vågorna kommer i motfas
med en allvarlig fädning som följd.
Flerantenn-mottagning har visat sig effektiv även under
dessa omständigheter.
Det har mycket diskuterats, huruvida
sträckningsprofilen för en mikrovågslänk skall göras
på basis av den verkliga jordradien, r, eller
4/3 r, fig. 6. Emedan 4/3 r representerar en
approximation av den normala sträckningen
relativt jordytan under förhållanden, definierade
som standardatmosfär, blir resultatet av att göra
profilen på basis av verklig jordradie att man
inför en ganska obestämd säkerhetsfaktor. Det
anses därför fördelaktigt att använda 4/3 r för att
behålla en någorlunda verklig medelvärdesbild
Fig. 5. Faktorer som
påverkar
vågutbredningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
