Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 18. 5 maj 1953 - Nya metoder - Ultraljud i gjuteritekniken, av ESS - Ljusstark radarbild, av SF
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 maj 1953
387
På senare lid liar nian emellertid prövat en liknande
teknik som vid den välkända iiltraljudnictoden för lödning
av aluminium (Tekn. T. 1952 s. 114). En tenn-zinklegering
användes som lod, och efterlagningen tillgår på så sätt,
att godset först förvärmes till lodets smältpunkt, varefter
håligheterna fylls ut med lod. Samma lödkolv som vid
ultraljudlödning användes. Den vibrerande spetsen
åstadkommer en effektiv nedbrytning av oxidskiktet på de
ärriga partierna och ger en hållbar sammanfogning av
lodet och gjutgodset.
Efter ytbehandling kan de på så sätt lagade partierna
svårligen skiljas från omgivningen. Emellertid är metoden
ej fullt tillfredsställande då det gäller sammanfogning av
gjutna detaljer där skarven utsättes för större
hållfast-hetspåkänningar (Electronic Engineering jan. 1953). ESS
Ljusstark radarbild. I normala PPI-presentationer av
data från en översiktsradaranläggning används ett
katodstrålar med bildskärmen oftast belagd med ett material,
som liar blå fluorescens med kort efterlysningstid och gul
fosforescens med lång efterlysningstid. Fosforsaltet för
den långa cfterlysningstiden förmår ej lämna någon
ljusstark bild utan måste alltid avläsas i ett mörkt rum.
Personalen, som sköter lufttrafikkontrollen, måste ha
täta och ögonblickliga uppgifter från radarindikatorerna
för att värdet av dem helt skall kunna utnyttjas. Av övriga
instrument till trafikledningens tjänst krävs, att de är
klart läsbara i dagsljus. Detta framhäver behovet av en
ljusstark radarbild. Med tillkomsten av en sådan skulle
personalen slippa obehaget med att ackommodera ögonen
snabbt vid växling från dunklet i det utrymme, där
radarbilden avläses, till det oftast starka dagsljuset i
trafik-ledarrummet.
En av de metoder som försökts för att åstadkomma en
ljusstark radarbild bygger på användningen av ett
minnesrör (Tekn. T. 1951 s. 1064). Röret består av en
inskrivningsdel och en avläsningsdel på ömse sidor om en plan
lagringselektrod, fig. 1. De två delarna utgörs av
elektronkanoner av samma typer som används i konventionella
katodstrålar.
De båda elektronstrålarna fokuseras elektrostatiskt och
avböjas elektromagnetiskt. Den vänstra elektronkanonen i
fig. 2 användes för att skriva in radarbilden på
lagringselektroden. Denna utgörs av . ett kopparnät, som på
av-läsningssidan är täckt först med en 0,1 p, aluminiumhinna
och sedan med en 0,6 ,n magnesiumfluoridhinna.
Glashöljet är på insidan täckt av en grafitbeläggning, sora
tjänstgör både som andra anod för de två
elektronkanonerna och som kollektor för de sekundärelektroner, som
utsänds av magnesiumfluoridfilmen på lagringselektroden.
Anordningen fungerar så att filmsidan av
lagringselektroden avsökes av en 1 000 V elektronstråle från
avläsnings-kanonen. Avsökningsförfarandet är detsamma som i en
TV-mottagare med 525 linjer per bild och 30 bilder per
sekund samt radsprång. Eftersom niagnesiumfluorid är en
isolator måste nettoströmmen till dess yta bli noll.
Genom sekundäremission är det emellertid flera
elektroner som lämnar ytan, än som ankommer i elektronstrålen
från avläsningskanonen. På grund av närheten till den
jordade grafitkollektorn uppsamlas sekundärelektronerna
av denna tills en jämvikt nås, vid vilken
magnesiumfluo-ridhinnans frontyta är praktiskt taget på jordpotential.
Om ett element av hinnans yta på något sätt gjordes
mera negativt än kollektorn skulle flera
sekundärelektroner lämna detta ytelement. Detta laddas åter upp till
kol-lektorpotential av elektronstrålen från avläsningskanonen,
Kollektor
Fig. 1. Minnesrörets uppbyggnad.
Fig. 2. Blockdiagram (iver anordning för ljusstark
radarbild; HA horisontell avböjning, VA vertikal avböjning, SU
sammansatt utsläckningspuIs.
0111 ej den negativa potentialen upprätthålles utifrån.
Hastigheten hos potentialens återgång till jämviktsvärdet
beror på laddningens storlek viel avläsningens början och på
avläsningsstrålens strömstyrka och varierar därför med
gallerspänningen på avläsningskanonens styrgaller.
Lagringselektrodens aluminiumhinna hålles utifrån vid
negativ potential, ca —50 V. Emedan
magnesiumfluorid-hinnans frontyta är praktiskt taget på jordpotential
ligger det en spänning på 50 V mellan hinnans ytor
(motsvarande en fältstyrka på 10® V/cm). Detta spänningsfall är
dock för litet för att åstadkomma genomslag. Om
emellertid den inskrivande elektronstrålen har tillräcklig
hastighet för att genomtränga både aluminiumhinnan och
mag-nesiumfluoridhinnan blir den senare tillfälligt ledande i
genomträngningspunkten. Därvid drives denna punkt på
magnesiumfluoridhinnans frontyta från sin något positiva
potential ned till —50 V.
Den inskrivande elektronstrålens anslagspunkt förflyttas
under inverkan av avböjningskretsarna liksom ljusfläcken
på en vanlig PPI-indikator. Den låga potentialen på ett
element av lagringselektrodens yta kvarstår tills
avläs-ningsstrålen sveper över ytelementet och genom laddning
för dess potential delvis tillbaka mot dess tidigare något
positiva jämviktsvärde. Laddningshastigheten är konstant,
men ingen laddning äger rum sedan avläsningsstrålen
passerat ytelementet. Den nya potentialen kvarstår därför tills
strålen återkommer 1/30 s senare.
Denna process fortsätter till dess att lagringshinnan har
blivit uppladdad till sitt ursprungsvärde.
Laddningsströmmen (sekundärelektroner minus avläsningsstrålen) flyter
genom ett belastningsmotstånd kopplat i serie med
lagringselektroden. över detta motstånd utbildas således den
användbara utgångssignalen. Dennas amplitud är konstant
under varje avläsningssvep till dess lagringsfilmens
potential är mera positiv än — 10 V. Emedan kravet på stor
signal-bruskvot utesluter användningen av området 0 till
—10 V, kan halvtoner ej återges.
Lagringstiden i röret är direkt proportionell mot
lagringshinnans dielektricitetskonstant, dess genomslagshållfasthet
och yta samt omvänt proportionell mot strömmen i
avläsningsstrålen. Tiden kan varieras från 2 upp till 30 s.
När ’inskrivningsstrålen träffar lagringselektroden ger den
upphov till en utgångssignal, som är motriktad den
önskade utgångssignalen och upp till 1 000 gånger så stark som
denna. Eftersom det är önskvärt att inskriva och avläsa
samtidigt moduleras avläsningsstrålen med en 30 Mp/s
spänning inmatad på avläsningskanonens galler. Samtidigt
liar lagringselektrodens belastningsmotstånd utbytts mot
ingångskretsen till en brusfattig 30 Mp/s frekvensselektiv
förstärkare, där således endast den svaga
avläsningssig-nalen (mindre än 50 /tV) förstärkes ulan inverkan från
den starka inskrivningssignalen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
