Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 19. 12 maj 1953 - Växtskyddsmedel, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
394
TEKNISK TIDSKRIFT
under de senaste åren väntar alljämt många
växtskyddsproblem på sin lösning och ett
intensivt arbete på att finna utvägar pågår på många
håll i världen. Ett problem är t.ex. minskning av
kostnaden för organiska kemikalier som visat
sig vara goda medel mot mögelsvampar13.
Flera av de svåraste växtsjukdomarna orsakas
av svampar som lever i jorden och tränger in i
växterna genom dessas rotsystem. Parasiter av
detta slag kan inte bekämpas genom besprutning
av växternas blad och stammar med något av
de hittills använda mögelmedlen. Man söker
därför ämnen som absorberas av växternas rötter
eller blad, tränger in i deras cirkulationsystem
och gör dem giftiga för parasiterna. Man tror sig
också kunna finna ämnen av denna typ, som
kanske kan ge effektivt skydd också mot
virus-och bakteriesjukdomar.
Insektmedel
Fram till andra världskrigets utbrott var
praktiskt taget alla bekämpningsmedel mot insekter
oorganiska ämnen eller organiska
naturprodukter, såsom nikotin, pyretrum och derris. Många
av de gamla oorganiska insektmedlen är i själva
verket föga effektiva mot flera typer av insekter.
I några fall användes de därför i sådana
mängder att de växter som man ville skydda allvarligt
skadades. Det var därför ett mycket stort
framsteg när en schweizare 1939 upptäckte att ett
syntetiskt ämne, DDT, har mycket stark
gift-verkan på insekter utan att vara särskilt giftigt
för andra djur. Senare har man funnit flera
sådana ämnen, några ännu effektivare än DDT.
Besprutning smedel
Ämnen som sprids i form av lösningar,
suspensioner eller torrt puder och bildar en för insekter
giftig beläggning på växternas ytor kallas med
ett gemensamt namn besprutningsmedel. På
insekter kan de verka som kontaktgift, maggift
eller inandningsgift. Bland oorganiska
besprutningsmedel har man mest använt
arsenikpreparat, men dessa undanträngs nu alltmer av
DDT-preparat.
Mot vissa insekter, såsom kålbladstekelns
larver, som inte dödas av DDT, har de emellertid
ända tills för några år sedan utnyttjats, t.ex. i
form av Boliden arsenikpuder som innehåller
kalciumarsenat. Kejsargrönt
(kopparacetatarse-nit) användes i giftkli mot t.ex. harkrankslarver.
För dessa ändamål använder man numera till
90 % paration.
Ett preparat, huvudsakligen bestående av
kryolit, går under namnet Cryocid och är ett starkt
maggift för vissa insekter. Det har använts bl.a.
för bepudring mot klöverspetsvivlar och för
beredning av giftkli mot jordflylarver men har nu
utträngts av DDT. Kvicksilverklorid i 0,1 %
lösning användes mot t.ex. kålfluga.
Nikotin är ett effektivt insektmedel men
mycket giftigt för människor och djur. Det har
använts i rätt stor utsträckning, särskilt på
värdefulla odlingar, men har numera till stor del
ersatts med syntetiska insektmedel, såsom paration.
Pyretrumpreparat innehåller som verksam
beståndsdel pyretriner och cineriner, medan
derris-preparat innehåller rotenon. Alla dessa ämnen
är goda insektmedel, men preparaten har
begränsad hållbarhet och användes därför för ett
par år sedan i relativt liten utsträckning. Nu
växer emellertid användningen av pyretrum,
särskilt aktiverat med piperonylbutoxid. Man vill
nämligen använda insektmedel med snabb ocli
kortvarig verkan för att nyttiga insekter skall
skadas så litet som möjligt.
DDT-preparat (Tekn. T. 1944 s. 1046, 1945 s.
429), t.ex. Gesarol, Alltox BP, Boxol P, Diabol,
Rotoxol Vp, innehåller som verksam
beståndsdel diklordifenylfriklormetylmetan
(pentaklor-difenyletan), som är synnerligen effektiv mot
många skadeinsekter, främst skalbaggar och
fjärilslarver. DDT-preparat saluförs som
pulver för bepudring eller beredning av
suspensioner och i form av lösningar eller emulsioner,
vilka späds ut med vatten vid användningen. I
Sverige utnyttjas de mot t.ex. rapsbaggar,
jordloppor och kålfluga.
När man efter upptäckten av DDT började söka
efter nya, ännu effektivare insektmedel
framställde och prövade man först hundratals ämnen
närbesläktade med DDT. Bland de bästa av dessa
är metoxiklor, som innehåller två metoxigrupper
i stället för två kloratomer i DDT:s bensenringar.
Då metoxiklors giftverkan på högre djur bara
är 10 % av DDT:s, föredras det ofta vid
behandling av grönsaker och frukt nära skördetiden.
Metoxiklor anrikas vidare inte liksom DDT i
mjölkens fett och är därför av stor betydelse vid
bekämpning av insekter som angriper
foderväxter.
Andra användbara DDT-derivat är TDE (DDD),
som har en väteatom i stället för klor i DDT:s
etangrupp, och DFDT, som har två fluor- i
stället för kloratomer i DDT:s bensenringar. För
många ändamål är dessa båda ämnen minst lika
effektiva som DDT.
Vid undersökning av pyretrum har man
utarbetat en metod att syntetisera föreningar,
liknande de pyretriner och cineriner som finns i
pyretrumblommor. Alletrin, som är
allylhomo-logen till en av cinerinerna, har t.ex. visat sig
vara en värdefull ersättare för pyretrum i många
fall. Sedan slutet av 1952 framställs det i fullstor
skala av en amerikansk firma14.
Alletrin är föga giftigt för människor och djur,
har god stabilitet, svag lukt och ljus färg.
Fastän det kemiskt liknar en av pyretrums viktigaste
beståndsdelar har det ofta helt annan verkan än
pyretrum, som det därför inte helt kan ersätta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
