Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 19. 12 maj 1953 - Isolatorkeramik för tändstift, av Elmar Umblia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 maj 1953
401
Tabell 1. Sammansättning hos keramiska material för tändstiftsisolatorer
Aluminiumporsliner Magnesiumporsliner [-Zirkonium-silikat-porslin
Fältspat-porslin-] {+Zirkonium- silikat- porslin
Fältspat- porslin+} Marquardt massa -
Mullitporslin franskt med hög glashalt Koru amerikanskt med låg glashalt ndporslin tysk
sinterkorund gränsvärden [-Spinell-porslin Periklas-porslin-] {+Spinell- porslin Periklas- porslin+}
1 2 3 4 5 6 7 8 9 10
Si02 68,4 59,0 42—47 20,6 2,1 0,3 0,3—13,6 11,4 5—6 43—51
Zr02 — — — — 2,2 — 0—3,6 — — 14—40
Ti02 0,1 0,4 0,5—2 0,1 — — 0—0,2 1,8 — 0,3—1
ALO, 24,6 35,2 48—54 73,3 94,7 99,3 82—99 53,9 0,3—0,8 13—32
Cr203 — — — — — 0—0,9 — — —
Fe203 1,1 0,3 0,3—1,5 0,4 — 0,1 0—0,5 0,5 — 0—0,8
Mn02 — — — — — — 0—1,3 — — —
MgO — 0,8 0,1—2 1,3 0,5 0,4 0—1,9 32,4 74—81 0,2—1,7
CaO 1,8 0,5 0,1—2 3,7 — — 0—2,8 0,3 0—1,3 0,1—1,5
BaO — — — — — — — — 10—14 —
(K, Na)X> 4,0 3,3 0,6—2 0,4 0,3 0,3 0,1—0,5 0,1 — 0—1,3
PA — — 0—0,1 — — — 0—2,6 — — —
bränntemperatur och ersättning av fältspat med alkalifria
flussmedel (tab. 1 kolumn 3). På så sätt kom man fram
till ett mullitporslin, innehållande omkring 70 ’Vo
finkristal-linisk mullit och ca 30 % jordalkali-alumosilikatglas.
Dylika massor användes med framgång under flera år.
Mullitporslin undanträngdes av korund innan det varken
blev odugligt i drift eller fullt utvecklat.
Korundporslin
När så småningom mera högoktaniga
motorbränslen togs i bruk och
förbränningstemperaturen steg, behövdes mycket
korrosionsbeständiga och väl värmeledande material för
tändstiftsisolatorer, material som kunde motstå
blyets angrepp vid hög temperatur och icke så
lätt orsakade glödtändning. Till att börja med
var man tvungen att bortse från isolatorfotens
glasering, men sedermera blev det klart, att även
isolatormassans glashalt måste minskas.
Isolatormaterialets utveckling tog i detta läge
med en gång ett kanske för långt steg framåt
genom att man 1932 i Tyskland började använda
en ny isolatormassa, sinterkorund, som bestod
av praktiskt taget enbart kristallinisk korund
och alltså var helt glasfri (tab. 1 kolumn 6). I
USA togs tillverkningen av korundisolatorer
genast upp och andra länder följde så småningom
efter.
Sinterkorund var överlägsen andra dåtida
material för tändstiftsisolatorer särskilt genom
bättre elektriska egenskaper vid hög temperatur,
högre värmeledningsförmåga, högre mekanisk
hållfasthet och större motståndskraft mot
anti-knackningsmedlens korroderande angrepp. Detta
innebar flera fördelar. Så kunde t.ex.
korundiso-latorns fot göras längre och, om så
behövdes, godset tunnare. Tändstiftens driftsäkerhet
ökades.
Sinterkorunds egenskaper var emellertid på
långt när icke så goda, som ett tätt,
finkristal-liniskt och glasfritt korundporslins bör vara.
Strukturbilden (fig. 3) ger vid handen, att
materialet utmärks av en tämligen inhomogen
grovkristallinisk struktur med ojämnt fördelade
porer och luftinneslutningar av varierande
storlek. Detta försämrar givetvis egenskaperna.
Vid denna tid förfogade tillverkarna av sinter-
Fig. 3. Struktur för t.v. sinterkorund (svarta prickar är luftblåsor), i mitten och t.h. glashaltiga korundporsliner med
73 resp. 95 °/o AltO/X MO/.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
