Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 19. 12 maj 1953 - Sven Wingquist †, av Hilding Törnebohm - Elkraftsituationen i Europa, av WS - Kanadas tungvattenreaktorer, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
406
TEKNISK TIDSKRIFT
nåde i ett 60-tal patenterade uppfinningar, omfattade
många skilda områden, från uppfinningar av
maskinelement, såsom kullager, till uppfinningar av mycket
komplicerade och geniala hydrauliska växellådor. Han står
också som uppfinnare för metoder att slipa kugghjul.
Hans livliga intellekt kom ock att ägna sig åt mätdon.
Ett genomgående drag för Wingquist som uppfinnare var
att han hade en sällsynt intuition för vad tekniken
framdeles skulle behöva. Exempel härpå må vara det stora
arbete han nedlade på konstruktionen av
kuggslipmaski-ner under en tid då ingen kunde drömma om att
kugg-profiler skulle slipas. Först tjugo år efter hans
verksamhet på detta område började kuggslipningsförfarandet att
få allmän användning inom precisionstekniken. I dag
betraktas det vara en omöjlighet att tillverka moderna
preci-sionsverktygsslipmaskiner eller flygmotorer utan hjälp av
kuggslipmaskiner.
Något liknande var fallet med den automatiska
hydrauliska växellådan, som Wingquist ägnade sina krafter åt
för mer än trettio år sedan. Många års intensivt arbete
ligger bakom den geniala konstruktion som han
frambragte. Vid den tidpunkten var emellertid intresset för
automatiska hydrauliska växellådor synnerligen obetydligt.
I dag däremot är som bekant sådana växellådor
synnerligen allmänt brukade. Wingquist var med andra ord en
uppfinnare, som många gånger var långt före sin tid.
Wingquist vann tidigt allmänt erkännande inom vida
kretsar. Det må erinras om, att han blev ledamot av
In-geniörsvetenskapsakademien år 1920, hedersdoktor vid
Stevens Institute of Technology år 1921, teknologie
hedersdoktor vid CTH och hedersledamot av Svenska
Ingenjörsföreningen i Brooklyn. Han erhöll på STF:s
rekommendation John Ericson-medaljen år 1946, utdelad av American
Society of Swedish Engineers. Detta är endast några få av
de yttre äretecken som med tiden kom den förtjänte Sven
Wingquist till del.
Svenskt näringsliv och svensk industri har i Sven
Wingquist förlorat en av de mest dominerande gestalterna
under innevarande århundrade. Hans livsverk kommer dock
att förbli bestående. Hilding Törnebohm
Elkraftsituationen i Europa. Under 1951 ökades el-
kraftproduktionen i Europa (exklusive Sovjetunionen) med
12 «/o till 340 miljarder kWh eller 820 kWh per invånare.
Som jämförelse kan nämnas, att elproduktionen i
Sovjetunionen ökades med 14 °/o till 500 kWh per invånare och i
USA med 11 »/o till 2 820 kWh per invånare.
Vattenkraftens och värmekraftens andelar av den
europeiska elkraftproduktionen var 1951 desamma som 1938:
vattenkraftens 38 % och värmekraftens 62 «/o. Från 1938
till 1951 ökade den installerade effekten för vattenkraft
méd 70 "Vo och för värmekraft med 40 0/o, medan den totala
kraftproduktionen fördubblades under samma tid.
Utnyttjningen av kraftverken har sålunda förbättrats
betydligt. Detta tillsammans med en förbättrad överförings- och
distributionsteknik, förklarar det faktum att
medelström-priset i de europeiska länderna, jämfört med
levnadskostnadsindex, har fallit med 30—60 % under perioden 1938
—1951.
Den totala produktionen av värmekraft steg med 10 ®/o
under 1951 till 211 miljarder kWh. Den bränslemängd som
åtgick för denna produktion ökade med endast 7 o/o, och
denna förbättrade bränsleekonomi sparade Europa 4,5 Mt
kol 1951. Trots den svåra kolsituationen under året
utgjordes 71 o/o av allt använt bränsle av kol. Sammanlagt
förbrukade värmekraftverken 114 Mt kol eller 19 °/o av
den europeiska koltillförseln.
Produktionen av vattenkraft steg under 1951 med 15 ®/o
till 129 miljarder kWh. Många europeiska länder, vilka till
de senaste åren huvudsakligen har varit beroende av
värmekraft, håller nu på att i stor skala utbygga sin
vattenkraft; detta gäller t.ex. Albanien, Bulgarien, Grekland,
Jugoslavien, Portugal, Bumänien, Tjeckoslovakien och
Turkiet. En motsatt tendens märks i några få länder, där
vattenkraften redan börjar vara helt utbyggd. Europa som
helhet förfogar dock ännu över så stora outbyggda
vattenkraftresurser, att den snabba ökningen av
vattenkraftproduktionen beräknas kunna fortsätta åtminstone 10—15 år
framåt.
De investeringar som elkraftindustrin i de europeiska
länderna under 1951 nedlade i nya kraftverk,
transformatorstationer, överförings- och distributionslinjer uppgick
till 2—17 $ per invånare. I vissa typiska vattenkraftländer,
som t.ex. Norge, utgjorde dessa investeringar icke mindre
än 12—14 o/o av totalinvesteringarna.
Elkraftförsörjningens utveckling präglas av de
omfattande projekt för utbyggnad av elkraftindustrin som
förefinns i alla europeiska länder. Utbyggnadsplanerna för
fyraårsperioden 1952—1955 omfattar sammanlagt en
ökning av värmekraften med 21 000 MW (ökningen var 4 300
MW 1951) och en ökning av vattenkraften med 14 000 MW
(2 400 MW 1951). Om dessa projekt realiseras, skulle den
sammanlagda disponibla effekten i Europa 1955 bli ca
40 °/o större än 1951. Produktionen då kan uppskattas till
480 miljarder kWh, varav 65 °/o värme- och 35 ®/o
vattenkraft. En dylik ökning av produktionskapaciteten skulle
kunna tillfredsställa en ökning i efterfrågan på ca 9 "Vo
per år.
Den projekterade ökningen av produktionskapaciteten i
Europa per invånare under fyraårsperioden utgör ca 0,08
kW. Motsvarande siffra är för USA 0,28 och för
Sovjetunionen 0,10 kW per invånare ("Becent developments in
the electric power situation in Europé", Genève 1953). WS
Kanadas tungvattenreaktorer. Kanadensarna har
specialiserat sig på konstruktion av tungvattenreaktorer. Den
första av dessa, Zeep, sattes i gång 1945. Den är en
heterogen reaktor med naturligt uran som bränsle, har en
effekt på bara 0,003 kW, ingen kylning och ett
neutronflöde på 107 n/cnrs. Arbetet med denna reaktor gav
experimentellt underlag för konstruktion av en större reaktor
av samma typ, NBX. Denna, som blev färdig 1947, har en
effekt på 20 MW, kyls med vanligt vatten och ger ett
neutronflöde på 6 • 1013 n/cm2s vilket är 10 gånger mer än
för någon annan känd reaktor som nu är i drift.
I början av 1953 måste NBX stoppas därför att större
mängd radioaktivt material läckte ut ur reaktorn. Efter
flera veckors arbete kunde den dock sättas i gång igen.
NBX består av ett cylindriskt kärl 2,4 m i diameter och 3 m
högt innehållande tungt vatten. Genom kärlet går
vertikala tuber i vilka 176 uranstavar placerats. Dessa kyls med
flodvatten. Beaktorkärnan omges av en grafitreflektor och
utanpå denna av strålskydd av stål och betong. Beaktorns
yttre diameter är 9 m.
Man sätter i gång reaktorn genom att fylla kärlet med
tungt vatten till en viss höjd. Dess effekt stiger då sakta,
och när den nått önskad storlek sänks vattennivån något
så att effekten förblir konstant. Finreglering sker med en
kadmiumstav vars läge i reaktorn ställs in automatiskt.
Det finns två termiska kolonner, utåt stängda med
blydörrar, och ett antal 100 eller 150 mm hål genom
strålskydd och reflektor. Dessa anordningar används för
experiment med termiska resp. snabba neutroner.
Beaktorns stora neutronflöde möjliggör kommersiell
framställning av radioaktiva isotoper i tidigare ouppnådd
koncentration. Efter 18 månaders bestrålning av kobolt
erhåller man t.ex. preparat med en specifik aktivitet på
35 c/g. Koboltbitar på 1 000 c har levererats till sjukhus
för behandling av kancer.
Kanadensarna håller nu på med en konstruktion av en
ny ännu större reaktor kallad NBU som väntas bli färdig
1954 eller 1955. Man vill härigenom öka omfattningen av
vetenskaplig forskning och tillverkningen av vissa isotoper,
t.ex. kobolt 60, på vilka efterfrågan är stor (Nucleonics
dec. 1952, Discovery apr. 1953). SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
