Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 19. 12 maj 1953 - Andras erfarenheter - Kiseltetraklorid, av SHl - Böcker - Kosmos, bd 30, av SHl - Kvalitetskontroll, av Th. Pramberg - Opgavesamling, av Wll - V2 — Der Schuss ins Weltall, av Bengt af Geijerstam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 maj 1953
413
kaliummetakrylat till kiseltetrametakrylat. Detta
polymeriseras vid upphettning antingen ensamt eller med spår
av bensoylperoxid till en glasliknande icke smältbar plast.
Sampolymerer av kiseltetrametakrylat med styren eller
me-tyhnetakrylat mjuknar först vid högre temperaturer än
polystyren eller polymetylmetakrylat. Alla dessa
polyme-rer är av kiselestertyp.
Vid polymerisation av en olefin i närvaro av
kiseltetra-klorid får man vaxliknande produkter som innehåller både
kisel och klor. Reaktionen sker i närvaro av en katalysator
som har förmåga att polymerisera olefinen men inte
påskyndar Friedel—Crafts-reaktionen. Denna teknik kan man
använda för att polymerisera etylen och får då
produkter som är lämpliga för användning i polervaxer eller
appretur för textilier. Polymerisationen utförs i värme och
under tryck; som katalysator kan bl.a. dietylperoxid
användas.
Man kan också ytbehandla plast eller keramik med
kisel-tetraklorid. Plastytor blir t.ex. hårdare om de utsätts för
kiseltetrakloridångor i vakuum. Effekten beror sannolikt
på reaktion mellan tetrakloriden och spår av fuktighet.
För behandling av polymetylmetakrylat har man sålunda
föreslagit avgasning av plasten i en behållare evakuerad
till 0,25 torr vid närvaro av fosforpentoxid, införande av
kiseltetraklorid till ett tryck av 12,5 torr och utpumpning
av tetrakloridöverskottet efter 12 h. Temperaturen kan
vara 10—40°C (H G Emblem & G E Stockwell i
In-dustrial Chemist jan. 1953). SHl
Böcker
Kosmos, bd 30 (1952), utgiven av Svenska
Fysikersamfundet. Norstedt, Stockholm 1952. 227 s., ill. 12 kr.
Boken inleds som vanligt med en presentation av årets
nobelpristagare i fysik. Därefter följer en skildring av
Vilhelm Bjerknes’ livsverk inom meteorologin och uppsatser
om spektrofotometriska ultramikrometoder inom
cellforskningen, industriell användning av radioaktiva isotoper,
atomreaktorn, 225 cm cyklotronen i Stockholm,
synkro-cyklotronen i Uppsala, den fotografiska plåtens användning
inom kärnfysiken och kärnfysikalisk mångkanalapparatur.
Boken avslutas med författar- och sakregister för bd 1—30
(1921—1952).
Största delen av boken ägnas alltså åt kärnfysikaliska
frågor vilka i de flesta fall diskuteras på ett lättbegripligt
och instruktivt sätt. Särskilt lättläst och intressant är S
Eklunds uppsats om atomreaktorer. Också de övriga
uppsatserna är emellertid som vanligt mycket välskrivna men
kanske något svårare för lekmannen. Denne kan dock
utan tvivel även i dem absorbera åtskilligt av allmänt
intresse, t.ex. att den nya Stockholms-cyklotronen är
världens för närvarande största med fast frekvens och
Upp-sala-cyklotronen Europas största. SHl
Kvalitetskontroll, av Olle Rimér. Affärsekonomis
Skr.-Ser. nr 33, Stockholm 1952. 92 s., 79 fig. 9 kr.
Boken utgör en kortfattad men innehållsrik redogörelse
om kvalitetskontroll. Eftersom den utländska, framför allt
den amerikanska litteraturen på området är synnerligen
omfattande, kommer den nu utgivna skriften säkerligen
att studeras med intresse av många.
Först redogörs för kvalitetskontroll över huvud taget,
därefter kommer ett klarläggande av principerna för den
statistiska kvalitetskontrollen, en fråga som alltmer drar
till sig ett ökat intresse. Kvalitetskontrollens praktiska
till-lämpning i svensk industri — Telegrafverkets verkstäder,
Husqvarna Vapenfabriks AB och AB Elektrolux —
behandlas ganska ingående (på 45 s.). Av intresse är
ävenledes ett betydligt mera kortfattat kapitel om amerikanska
erfarenheter av kvalitetskontroll, huvudsakligen ett
referat av en serie föreläsningar om kvalitetskontroll, som
J M Juran höll i Stockholm våren 1950 (Tekn. T. 1950
s. 1197). Även den amerikanska och engelska
facklitteraturen har fått ett eget litet kapitel, i vilket man får veta
något om de viktigaste böckerna. Som bilaga är medtagen
en uppsats av Gunnar Axelsson om kassation, kassera och
närbesläktade uttryck. Fråga är om det i en så liten skrift
som denna inte hade räckt med ett kort referat.
Framför allt är den statistiska kvalitetskontrollen något
ganska nytt och stadd i rask utveckling. Man måste därför
räkna med att en skrift som denna inte kan vara helt
up-to-date. Man får ta den för vad den är, en redogörelse för
utvecklingen fram till den tid då förf. avslutade sitt
manuskript. De som vill komma in i dessa frågor har säkerligen
god nytta av denna grundläggande redogörelse, men lika
viktigt är att följa med i facktidskrifterna (jfr Tekn. T.
1953 s. 385). Det är att hoppas att förf. i en utökad
kommande upplaga av sin skrift kan bli i tillfälle att lämna
en kritisk framställning av det då föreliggande, rikare
materialet. Th. Pramberg
Opgavesamling, 2:a uppl., av Stein ah Almar-Næss.
Gröndahl & Son, Oslo 1952. 57 s., 2,30 nkr.
Denna exempelsamling ansluter sig till Almar Næss’
lärobok "Tall- og bokstavsregning", som behandlar
logaritmräkning för sjömansskolornas bruk (Tekn. T. 1952 s. 712).
Samlingen börjar med de fyra enkla räknesätten med hela
tal och bråk, fortsätter med bokstavsräkning,
kubikinnehålls-, vikt- och procenträkning, ekvationer av första och
andra graden samt logaritmer. I ett tillägg ges exempel på
räkning med determinanter och ekvationer med tre
obekanta.
Exemplen är väl valda och samlingen lämpar sig bra för
övningsräkning och repetition av den elementära
matematikkursen. Tyvärr finns inte facit med, men ett sådant
utlovas snart komma ut. Wll
V2 — Der Schuss ins Weltall, av Walter Dornberger.
Bechtle Verlag, Esslingen 1952. 294 s., ill. 10 DM.
Det har efter andra världskriget skrivits en hel del om
Tysklands "vedergällningsvapen", speciellt om V2,
världens första jätteraket. Någon sammanhängande
redogörelse för omständigheterna vid V2-raketens utveckling torde
emellertid hittills icke ha varit publicerad. Den nu utgivna
boken ger klart besked om det mesta rörande V2, och är
skriven av en person, som vet vad han talar om. Förf. var
nämligen under kriget chef för de stora
raketförsöksanläggningarna vid Peenemünde.
Vad som kanske tilldrar sig största intresset är
berättelsen om de svårigheter som mötte förf. och hans närmaste
man, Wernher von Braun, huvudkonstruktör för V2, vid
deras försök att övertyga Hitler om möjligheterna att göra
V2 till ett effektivt vapen, så att högsta prioritet kunde
ges för tillverkning och provning av V2-raketer.
År 1929 beslöt man i Tyskland att igångsätta försök med
vätskeraketer i syfte att få fram ett vapen som icke var
förbjudet i Versailles-fördraget. De första lyckade skotten
med dylika raketer ägde rum i december 1934. Först i
mars 1939 besåg Hitler för första gången pågående
raketförsök, men visade intet intresse. Han strök kort därefter
V2 från prioritetslistan.
Första lyckade skjutningen med V2 gjordes den 3 oktober
1942. I januari 1943 meddelade Speer: "Der Führer kann
sich noch nicht entschliessen, den Vorhaben eine höhere
Dringlichkeitsstufe zu geben. Es fehlt ihm der Glaube an
das Gelingen Ihres Planes ..." I mars 1943 meddelades
vidare att någon prioritet icke kunde påräknas: "Der Führer
hat geträumt, dass kein V2 jemals England erreichen
könne." Först den 7 juli 1943 lyckades det Dornberger att
vid ett personligt sammanträffande med Hitler få denne
på andra tankar och bevilja högsta prioritet.
Vid detta tillfälle yttrade Hitler bl.a.: "Ich danke Ihnen.
Warum habe ich nicht an den Erfolg Ihrer Arbeiten
glau-ben können? Wenn wir diese Raketen schön 1939 gehabt
hätten, dann wäre es nicht zum Kriege gekommen.–-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
