Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 21. 26 maj 1953 - Andras erfarenheter - Ånggenomsläppliga gummikläder, av SHl - Stabilisering av stål genom djupkylning, av SHl - Vägförbättring med osläckt kalk, av G Lbg - Metylglykosid till syntetisk torkande olja, av SHl - Böcker - Vinterbygge, av Rg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 maj 1953
459
helst, bara man använder så stor mängd av det att
gummiskiktet får den nödvändiga nätstrukturen. Det praktiska
resultatet vid tillsats av stor volym fyllmedel är emellertid
att tyget blir så hårt och styvt att det är oanvändbart för
de flesta ändamål. Det gäller därför att finna ett
fyllmedel så beskaffat att en relativt liten volym av det räcker
till för att ge gummiskiktet nätstruktur.
En preliminär gruppering av olika pigment efter deras
lämplighet kan göras genom bestämning av deras
volym-vikt i lösningsmedelssuspension. Den bör givetvis vara låg.
Några pigment, t.ex. extra fint carbon black och
magnesiumkarbonat, ger visserligen liten volymvikt men är inte
lämpliga därför att de har stor adsorptionsförmåga
varigenom de ger pastan alltför stor viskositet. I
överensstämmelse med den amerikanska undersökningens
resultat har man funnit att specialtyper av fällt
kalciumkarbonat ("whiting") är lämpligast som fyllmedel (Rubber
De-velopments 1952 h. 2). SHl
Stabilisering av stål genom djupkylning. Vid härdning
av stål omvandlas austenit till martensit genom
snabbkyl-ning, och önskad struktur hos materialet ernås genom
anlöpning. I vanliga fall blir omvandlingen till martensit
ofullständig. Mängden restaustenit beror på flera faktorer,
såsom stålets sammansättning, kyltemperaturen och
materialets kornstorlek. Under lagring vid rumstemperatur
omvandlas en del restaustenit långsamt, varvid stålets
hårdhet och volym växer. Detta fenomen har länge varit känt,
och tillverkare av precisionsmätdon lagrar därför ofta
stålet flera år innan det färdigbearbetas.
Vid undersökning av möjligheterna att stabilisera stål
genom djupkylning har man funnit att fullständig
omvandling av restausteniten inte uppnås ens vid kylning till
— 180°G, men att tillräcklig omvandling för att materialet
skall bli praktiskt taget stabilt vid rumstemperatur
uppnås genom kylning till mellan — 75 och — 100°C. Det har
också visats att djupkylning är effektivast om den sker
genast efter stålets snabbkylning.
Man håller nu på att utforska sambandet mellan stålets
sammansättning och mängden restaustenit. Hittills har man
funnit att denna vid snabbkylning av ett stål med 1 %
kol från 90Ö°C växer med stålets manganhalt tills denna
nått 6 »/o då ingen martensit bildas. Vid djupkylning
uppstår dock någon sådan om manganhalten är under 9 °/o.
I praktiken kom stabilisering av stål genom djupkylning
först till användning vid tillverkning av mätdon. Man kyler
härvid arbetsstycket till ca — 100°C, låter det uppnå
rumstemperatur och anlöper det sedan till en hårdhet på
ca 65 Rockwell C. Denna procedur upprepas tills
tillräcklig stabilitet uppnåtts. Vanligen räcker en eller två
behandlingar, men när mycket stor noggrannhet fordras kan upp
till 5—6 gånger användas. Samma metod används också
för stora maskindelar. Djupkylning utnyttjas vidare för
ökning av rakblads hårdhet (Tekn. T. 1951 s. 177).
Restaustenit kan också vara till skada i verktygsstål.
Dessa används ofta efter anlöpning vid låg temperatur,
och omvandlingen till martensit är då långt ifrån
fullständig. Enligt ingående undersökningar kan den ökas
avsevärt genom djupkylning vid — 75 till — 100°C. Högre
temperatur än — 75’°C tycks ha liten verkan.
Djupkyl-ningen kan utföras omedelbart efter härdningen eller efter
anlöpningen, men i båda fallen skall den följas av
anlöpning. Emellertid har det visat sig att djupkylning inte
alltid är verksam. Det har föreslagits att den skall komma i
fråga bara för delar som inte har större hårdhet än 55
Rockwell C.
Det har rapporterats att verktygs livslängd kan ökas
betydligt genom djupkylning. Man har t.ex. genom kylning
av färdigslipade verktyg till — 85’°C i 6 h ökat livslängden
hos borrar av AISI4340 (Cr-Ni-Mo-stål) till den
femfal-diga. Djupkylning kan emellertid vara verkningslös,
särskilt om verktygen härdats, anlöpts och lagrats. I ett fall
kyldes borrar från två olika lagrade partier till —85°C
och återanlöptes vid 200°C. Tidigare hade borrar ur båda
partierna kunnat användas till fyra delar per slipning, efter
djupkylning gav borrar ur det ena partiet 30—45 delar
per slipning medan borrar ur det andra var oförändrade.
Resultat av detta slag är troligen orsak till de
varierande åsikterna om djupkylningens värde (Tekn. T. 1950
s. 933). Varpå de olika resultaten beror är ännu inte
utrett, och därför måste man i varje särskilt fall genom
prov fastställa om djupkylning är fördelaktig eller utan
verkan (J L Everhart i Materials & Methods febr. 1953).
SHl
Vägförbättring med osläckt kalk. I Texas har man
prövat stabilisering av en vägbana med osläckt kalk. Man
hade funnit att en tillsats av 3—5 l0/o kalkhydrat till en
naturlig lerig mark kan reducera dennas plasticitetsindex
från 60—70 till 5—15. Flytgränsen sänks och
tryckhållfastheten kan enligt utförda prov öka till omkring en
tredjedel av betongs. Framgången vid användning av kalkhydrat
ledde till tanken att använda osläckt kalk, som är billigare.
Prov utfördes på sträckor med olika undergrund. Såsom
ytbeläggning användes asfalt. Den osläckta kalken anlände
i täckta järnvägsvagnar, överfördes till dumpvagnar och
transporterades till arbetsplatsen, där den spreds på det
avjämnade vägunderlaget med vanliga spridareaggregat.
Arbetarna var utrustade med skydd för ögon och
andningsorgan. Omedelbart efter spridningen pulvriserades
kalken och inblandades i leran, vattnades, komprimerades
med fårfotvältar och avjämnades med gummiklädda vältar.
Allt arbete drevs naturligtvis maskinellt. Kostnaderna
uppgick till 60 ct/m3 (Engineering News-Record febr. 1953).
G Lbg
Metylglykosid till syntetisk torkande olja. I USA finns
nu metylglykosid i handeln i form av ett
icke-hygrosko-piskt, vitt, kristalliniskt pulver. Den har cyklisk
struktur och fyra reaktiva hydroxylgrupper. Estrifierad med
linoljesyror ger metylglykosid snabbtorkande oljor. Av
dessa framställd fernissa uppges, i jämförelse med andra
syntetiska fernissor av liknande typ, torka snabbare och
ge hårdare film med bättre adhesion och lika stor
resistens mot alkali och vatten.
Vid framställning av talloljeestrar rekommenderas en
kombination av metylglykosid med glycerol eller
penta-erytritol. De härvid erhållna oljorna sägs ha större
fyllighet och torka snabbare än de som fås med endast glycerol
eller pentaerytritol (Chemical Engineering mars 1953).
SHl
Böcker
Vinterbygge, av Bertil Näslund. Stat. Komm.
Byggn.-Forskn. Brosch. nr 5. Tidskriften Byggmästaren,
Stockholm 1952. 32 s., 47 fig. 2 kr.
Kyla, snö och mörker medför en hel del extra besvär och
kostnader vid ett vinterbygge. Förr drog man den
konsekvensen av förhållandena, att byggena helt enkelt slog
igen under den egentliga vintern. Detta medförde
emellertid betydande nackdelar: säsongarbetslöshet för
byggnadsarbetarna, improduktiva maskin- och
administrationskostnader för byggmästaren samt ränteförluster för
byggherren. Dessa faktorer jämte den statliga kontrollen har
drivit fram en jämn fördelning av byggnadsverksamheten
över hela året, vilket betyder att man måste lära sig
behärska vinterbyggandets konst.
Förf. vill här redovisa dels erfarenheter från egen
byggnadsverksamhet och dels forskningsresultatet. Skriften
börjar med en kort redogörelse för de olika klimatfaktorer,
som påverkar vinterbyggande. På basis härav diskuteras
sedan lämpliga åtgärder rörande material, maskiner,
organisation m.m. vid markarbeten, betong- och cementarbeten,
murning och invändig puts. Vidare redogöres kort för hur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
