Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 22. 2 juni 1953 - Nya metoder - Enkel spänningsstabilisering, av SHl - Billigare akrylplast i USA, av SHl - Böcker - Automatologie, av H Lindberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 juni 1953
481
nästan fullständigt tas upp av vätgaslampan. Motståndet
hos metalltrådslampor, som praktiskt taget alltid används
som ljuskälla, stiger emellertid med strömstyrkan, och
härigenom förstärks verkan av små spänningsändringar på
lampans ljusstyrka.
För att kompensera metalltrådslampans motståndsändring
har man parallellkopplat en koltrådslampa K, vars
motstånd faller med stigande strömstyrka. Motståndet W2
används för injustering av lämpligaste strömstyrka i
kol-trådslampan. Med motståndet Wx ställer man in
strömstyrkan i vätgaslampan så att denna kommer att arbeta
inom det område där dess motstånd ändras snabbast med
strömstyrkan (L Kahovec & E Treiber i
Chemie-In-genieur-Technik jan. 1953). SHl
Billigare akrylplast i USA. I en ny amerikansk
anläggning tillämpas en kontinuerlig, katalytisk lågtrycksprocess
för framställning av akrylatmonomer ur acetylen,
kolmonoxid och en alkohol. Genom användning av denna metod
i stället för den tidigare, vid vilken man utgår från
etylen-oxid och cyanväte, har metylakrylatmonomerens pris
kunnat minskas från 49 till 42 ct/lb och
etylakrylatmonome-rens från 48 till 42 ct/lb. När dessa föreningar först kom
i handeln 1936 såldes de för 1,05 $/lb.
Reppe visade att akrylsyraestrar kan framställas av
acetylen, koloxid och en alkohol genom antingen en
stökio-metrisk reaktion vid låg temperatur och atmosfärstryck
eller genom en katalytisk högtrycksprocess vid hög
temperatur. Vid den förra metoden får acetylen, alkohol,
nic-kelkarbonyl och en syra, t.ex. saltsyra, reagera vid ca
40°C varvid ca 60 ®/o utbyte av akrylat uppnås. Den i
reaktionen deltagande koloxiden kommer från
nickelkar-bonylen som övergår till nickelklorid. Denna måste
tillvaratas och återföras till nickelkarbonyl. Som biprodukt
får man ca 15 fl/o propionat som är besvärligt att skilja
från akrylatet genom destillation.
Vid temperaturer på 150—180°C och tryck på ca 30 at
ger acetylen, koloxid och en alkohol akrylat vid närvaro
av en katalysator, t.ex. nickelbromid. Reaktionen går
emellertid långsamt och cirkulation av gaserna är därför
nödvändig. Nickelkarbonyl, som bildas vid reaktionen, rycks
med av gaserna och sönderdelas varigenom förluster av
katalysator uppstår.
Båda Reppe-synteserna har alltså betydande nackdelar
vid teknisk tillämpning. För att undanröja dem har man
utarbetat en ny, kontinuerlig, katalytisk process vid
vilken högt utbyte av akrylat uppnås vid låg temperatur och
atmosfärstryck. Mindre än 2 % propionat bildas, och
produkten kan därför lätt renas. Reaktionen kan drivas så
snabbt som bortförandet av reaktionsvärmet tillåter. Då
reaktionstiden är kort blir reaktionskärlet litet i
jämförelse med de tidigare använda. Mycket mindre mängd
nickelklorid än vid den stökiometriska metoden behöver
återföras till nickelkarbonyl.
En stökiometrisk blandning av acetylen och koloxid
förblir oförändrad när den passerar genom alkohol
innehållande nickelkarbonyl och saltsyra vid atmosfärstryck och
0—75°G. När en reaktion mellan acetylen, alkohol,
nickelkarbonyl och saltsyra börjat kan emellertid koloxid införas
i reaktionsblandningen och deltar då i reaktionen. Den
härför nödvändiga katalysatorn bildas tydligen vid reaktionen
utan koloxid. Karbonylgruppen i det bildade akrylatet tas
sedan både från koloxiden och nickelkarbonylen.
Det lämpligaste förhållandet mellan koloxidgas och
koloxid i nickelkarbonylen är 3 : 2—i : 1, dvs. 60—80 % av
den i reaktionen deltagande koloxiden kommer från gasen.
Bästa reaktionstemperatur är 30—50°C, lämpligaste
viktsförhållande mellan klorväte och nickelkarbonyl är 1 : 1,01
—1 : 1,2, mellan acetylen och koloxid 1,01 : 1—1,1 : 1 och
mellan alkohol och koloxid 1,1 : 1—3 : 1. Man utnyttjar
vanligen alkoholen som lösningsmedel för att göra
reaktionsblandningen lättflytande. Utbytet av akrylat blir 80—
90 % av det teoretiska.
Den produkt, som kommer från reaktionskärlet,
behandlas först med så mycket acetylen och saltsyra att
kvarvarande nickelkarbonyl förbrukas. För akrylat av
vattenlösliga alkoholer utnyttjas den bildade nickelkloriden i
vattenlösning för utsaltning av akrylatet. Denna process
kan utföras kontinuerligt i en extraktionskolonn, varvid
man får en organisk produkt, innehållande ca 90 %
akrylat. Den renas genom destillation. Den vattenhaltiga delen
innehåller nickelklorid, alkohol och litet akrylat. De båda
senare ämnena frånskils genom destillation, och en del
av den återstående nickelkloridlösningen återförs till
ex-traktionskolonnen medan resten upparbetas till
nickelkarbonyl (Chemical & Engineering News 9 febr. 1953). SHl
Böcker
Automatologie. Grundlagen der Selbststeuerungen von
Fertigungsmaschinen, av Wolfgang Schmid. Hanser,
München 1952. 284 s., 211 fig. 23 DM.
Mer eller mindre automatiskt arbetande verktygsmaskiner
har det funnits sedan lång tid tillbaka. Välbekanta är t.ex.
de helt mekaniska, av kurvor och anslag styrda
automat-svarvarna samt kopiermaskinerna av skilda slag. Efter
hand har emellertid ställts krav på ytterligare reducering
av det manuella arbetet och på ekonomiskt användbar
automatik även vid små seriestorlekar, vilket innebär att
den måste vara lätt in- och omställbar. Framstegen på
teknikens samtliga områden, framförallt dock kanske inom
hydraulik och elektroteknik, har gjort att dessa krav i allt
högre grad kunnat uppfyllas. Man har kommit så långt
inom verktygsmaskinautomatiken att facktidskrifter
diskuterar den helautomatiska fabriken även inom den
mekaniska industrin (Tekn. T. 1953 s. 369). Av föreliggande
bok att döma synes en sådan fabrik icke vara en utopi.
Förf. har gjort en systematisk granskning av de olika
system som finns vid automatiskt arbetande
verktygsmaskiner. Detta har resulterat i en indelning av systemen
i sex klasser allt efter arbetssättet och graden av
univer-salitet och automatisk funktion. Enklast men minst
elastisk i fråga om omställbarhet är "enimpulsautomatiken",
som förekommer vid de konventionella kurvstyrda
automaterna. Mera elastiska är kopiersystemen, såväl de med
"flerimpulsautomatik" (stegvist arbetande) som de med
"reglerimpulsautomatik" (steglöst arbetande), och detta
gäller i ännu högre grad systemen med
"registrerautoma-tik". Vid dessa tas bearbetningsimpulserna från ett "minne",
som t.ex. kan utgöras av ett magnetiserbart band av
samma slag som används i bandspelare och som vid
"avspelning" styr maskinen. På detta band har erforderliga
maskinrörelser registrerats sedan de omvandlats i
växelströmsimpulser av varierande frekvens. De mest
utvecklade systemen har "automatik med matematisk-fysikalisk
analys" och "automatik med matematisk-fysikalisk syntes",
där maskinen själv reglerar sitt arbetsförlopp efter att ha
undersökt karakteristiska storheter hos arbetsstycket eller
belastningsförhållanden på maskin och verktyg o.d.
Förf:s systematiska framställning gör att läsaren får en
god överblick över de olika systemen, de begränsningar i
deras användbarhet som förekommer och de möjligheter
som finns för automatisering utan att allt för stora
ingrepp görs i den universella användbarheten.
Bildmaterialet är bra och de schematiska figurerna mycket
upplysande, dock har förminskningen i vissa fall drivits så
långt att texten blivit svårläst. Vad man saknar är
uppgifter om den bearbetningsnoggrannhet som kan uppnås,
men detta faller måhända utom ramen för denna
beskrivande framställning.
Boken kan utan reservationer rekommenderas var och en
som önskar en överskådlig redogörelse för automatiska
system på verktygsmaskiner, eller som har anledning att
närmare studera de möjligheter som står till buds för
automatisering av ett bearbetningsförlopp. H Lindberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
