Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 23. 9 juni 1953 - Andras erfarenheter - Energiförbrukning och fysiskt påfrestande arbeten, av Pg - Acceleration av tunga joner till stora hastigheter, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
496
TEKNISK TIDSKRIFT
vis att arbetstiden räcker till. Visar nu en tidsstudie att
arbetaren behöver 7 min för att bära en säck och
återvända, blir den effektiva arbetstiden 280 min. Eftersom
han på grund av energiförbrukningen endast förmår
transportera 40 säckar, måste pauser på sammanlagt 200 min,
dvs. mer än tre timmar, skjutas in mellan
arbetsmomenten. Detta enkla exempel visar att det kan vara möjligt
att få fram trötthets- och återhämtningstilläggets storlek,
och att detta senare tillägg i vissa fall kan bli oväntat stort.
Man måste sörja för att arbete och pauser fördelas på
lämpligt sätt, så att arbetaren får verklig vila. Han skall
kunna sätta eller lägga sig.
Det är lätt att konstatera att så sällan sker. Visserligen
överskrides de avtalsenliga pauserna vid mycket tungt
arbete. I regel kanske rasterna uppgår till ca 10—15 "Vo av
hela arbetstiden i stället för 30—40 °/o, vilket ur
fysiologisk synpunkt hade varit riktigare. Att så är möjligt
beror på att pauserna till stor del är osynliga, som följd av
ett långsammare arbetstempo, eller att arbetet fördröjes
genom små fyllnadsarbeten och onyttiga bisyssslor. Men
på det sättet blir vilopauserna mindre effektiva. Därtill
kommer att man uppnår högre arbetsprestation vid
normalt flytande tempo med längre, inte för fåtaliga pauser,
än vid fördröjt tempo vid vilket arbetet tänjes ut över
hela den avtalsmässiga arbetstiden. Detta blir ofta en
naturlig följd av arbetsbefälets önskan att ständigt se varje
man sysselsatt. Även arbetaren vill hellre ständigt pyssla
med något än då och då vara helt sysslolös. Målet för en
rationalisering av tunga arbeten bör vara att få bort
onödiga mellanarbeten, inskränka den egentliga arbetstiden
till det som är nödvändigt samt fastställa och garantera
de nödvändiga pauserna.
Ovannämnda slutledningar baserar sig på ett ytterst
enkelt, fingerat exempel. Deras riktighet har dock
bestyrkts av ett flertal praktiska undersökningar, som
ytterligare ökat kunskaperna om dessa problem.
Arbetshastig-hetens stora betydelse sammanhänger med att det för
varje arbete finns en energetiskt optimal hastighet,
beroende på en optimal hastighet för muskelkontraktionen.
Den andel av energin, som åtgår för att hålla kroppen i en
viss ställning, är större ju långsammare arbetet utföres och
ju ogynnsammare kroppsställningen är.
Energiförbrukningen för kroppsställningen är i huvudsak proportionell
mot tiden och oberoende av prestationen.
Det är svårt att genomföra en exakt mätning av
kaloriförbrukningen för en arbetare under en hel arbetsdag.
Vissa ungefärliga siffror, som kan ge en vägledning för
praktiska behov, kan erhållas ur följande tabell, under
förutsättning att man vet hur många timmar per dag
arbetaren är sysselsatt med effektivt arbete:
Män: Grundomsättning, fritid, matsmältning .............. 2 100 kcal
Tillägg A för kroppsställning ............................ ,,
Tillägg B för arbetets art ..................................
Dagsbehov .... kcal
Kvinnor: (2100 + A + B) • 0,85 kcal
Vid beräkningen utgår man från ett grundvärde av 2 100
kcal samt gör tillägg enligt tabellen dels för
kroppsställning, dels för arbetets beskaffenhet.
Den biologiskt betingade gränsen för energiomsättningen
är utan tvivel avgörande för de arbetsprestationer, som
arbetare i mycket tungt arbete med energiförbrukning högre
än 4 200 kcal kan gå i land med. För grovarbetare i
normalt tungt arbete med en kaloriförbrukning av 3 600—4 200
kcal måste man räkna med att, förutom den rent
ener-getiska belastningen, i flertalet fall kan uppträda andra
belastningar, förorsakade av hetta, luftfuktighet, damm
osv. Men även ansvar, uppmärksamhet, fysiska
förutsättningar osv. kan verka energetiskt belastande. Alla dessa
tilläggsbelastningar föranleder, att den dagligen till arbete
omsättbara högsta energikvantiteten blir lägre. Man torde
därför inte begå något större fel, om man för normal
grovarbetare räknar med en maximal kaloriförbrukning
av 3 600—4 200 kcal.
De energetiska synpunkterna blir sålunda praktiskt taget
de avgörande vid bedömande av mycket tunga och tunga
arbeten. Hur det ställer sig vid mindre tunga arbeten, som
förutsätter energiförbrukning mellan 3 000—3 600 kcal, kan
vara svårare att avgöra. Ovan nämnda extra belastningar,
vilkas energiförbrukning inte kan bestämmas, får kanske
minst lika stor betydelse som de det egentliga arbetet ger.
För lätt arbete med en energiförbrukning mindre än 3 000
kcal träder de energetiska synpunkterna helt i bakgrunden,
enär under normala näringsförhållanden en stegrad
energiomsättning såväl biologiskt som ekonomiskt är
möjlig. Men det är kanske riktigt att även för dessa arbeten
utgå ifrån att det optimala arbetstempot alltid är flytande.
Det är därför bättre att lägga in effektiva pauser än att
tänja ut arbetet och skjuta in fyllnadsarbeten. Inte minst
är detta av betydelse vid nervöst påfrestande arbeten (G
Lehmann i Refa Nachrichten dec. 1949). Pg
Acceleration av tunga joner till stora hastigheter.
Under de senaste 20 åren har ganska litet arbete ägnats åt
acceleration av joner tyngre än helium. Vid
undersökningar av materien har huvudintresset med full rätt först
riktats på bombardering av atomkärnor med de allra
enklaste partiklarna. Snabba tunga joner är emellertid i
och för sig intressanta. De uppstår vid kärnreaktioner
och finns i kosmisk strålning (Tekn. T. 1951 s. 915); de
kan visa sig värdefulla vid syntes av transuraner, och man
anser att speciella upplysningar om atomkärnors byggnad
kan erhållas genom bestrålning med snabba tunga joner.
Det är ganska svårt att alstra tunga joner med stor
laddning därför att bindningsenergin för elektronerna i
atomernas innersta elektronskal växer med atomnumrets kvadrat.
Detta märks redan vid jämförelse av väte och helium, ty
det är väl känt att strålar av dubbelt laddade heliumjoner
blir svagare än med samma teknik alstrade
deuterium-joner med enkel laddning. Man vill använda joner med så
stor laddning som möjligt därför att den energi man kan
ge dem i en given cyklotron växer med laddningen. Joner-
Arbetstimmar
1234 56789 10
A: Kroppsställning
Sittande ...................... ... 20 40 60 80 100 120 140 160 180 200
Stående ...................... ... 40 80 120 160 200 240 280 320 360 400
Gående i plan ................ ,.. 120 240 360 480 600 720 840 960 1 080 1 200
Gående uppåt ................. ...250 500 750 1 000 1 250 1 500 1 750 2 000 2 250 2 500
B: Arbetets art
Handarbete, lätt ............ ... 25 50 75 100 125 150 175 200 225 250
tungt .......... ,.. 50 100 150 200 250 300 350 400 450 500
Armarbete, lätt ............ 150 225 300 375 450 525 600 675 750
tungt .......... .. 125 250 375 500 625 750 875 1 000 1 125 1 250
Kroppsarbete, lätt ............ .. 200 400 600 800 1 000 1 200 1 400 1 600 1 800 2 000
medeltungt ..... .. 300 600 900 1 200 1 500 1 800 2100 2 400 — —
tungt .......... .. 400 800 1 200 1 600 2 000 2 400 — — — —
mycket tungt .. .. 500 1 000 1 500 2 000 — — — — — —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
