Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 23. 9 juni 1953 - Andras erfarenheter - Faktorer vid provning av böjsprickning och spricktillväxt hos gummi under dynamiska förhållanden, av Bo Holm - Kornförfining i magnesiumlegeringar, av SHl - Koppar-nickel-tennlegering till mynt, av SHl - Extraktion av stenkol med lösningsmedel, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
498
TEKNISK TIDSKRIFT
hårda sultyper både i de fall de förstyvats med carbon
black eller med polystyrenbutadiengummi med hög
styren-halt, och samma förhållande visade cellgummisultyper
gjorda av naturgummi och sådant syntetiskt gummi.
Ytterligare arbete fordras för att finna medel att komma förbi
dessa svårigheter.
Vid matematisk behandling av provningsresultaten har
man jämfört Newtons logaritmiska metod och den
grafiska metod, som utarbetats av Buist och Williams.
Metoderna ger i stort sett överensstämmande resultat. Den
grafiska metoden är enklare att använda och ger dessutom
uppgifter om sprickbildningstider och spricktillväxttider.
De senare årens arbete för att finna lämpligt underlag
för internationell normering av böjsprickprovning har
redan varit till nytta genom att rikta uppmärksamheten på
opålitligheten hos nuvarande metoder. Mycket återstår
dock alt göra för att få ned variationen i resultaten från
olika laboratorier (J M Buist i Sveriges Gummitekniska
Förening den 15 nov. 1952). Bo Holm
Kornförfining i magnesiumlegeringar. Vid Batelle
Memorial Institute har man funnit att kornstorleken i
gjuten av magnesiumlegeringar kan minskas genom inledning
av jordgas, acetylen, koloxid, koldioxid eller klor och
koltetraklorid i den smälta metallen. Man anser att det
härvid uppstår en finfördelad förening av aluminium och kol,
som bildar kristallisationskärnor. Kolhaltiga ämnen verkar
nämligen kornförfinande bara om aluminium är
närvarande.
Vid fortsatta amerikanska undersökningar har man
funnit att också fasta kolväten kan användas, om de
innehåller minst lika många kol- som väteatomer. Det har
vidare visat sig att man kan minska gjutenas porositet
genom att använda halogenhaltiga kolföreningar, särskilt
sådana med klor. Bäst tycks hexaklorbensen vara då den
innehåller mest kol per molekyl och därför ger kortaste
reaktionstid.
Vid tillsats av 45 g eller mer hexaklorbensen till 100 kg
metall erhålles god verkan på legeringar, såsom AZ92,
AZ63, AM100 och AZ91C. Deras korrosionsmotstånd
minskas inte genom behandlingen utan ökas i stället genom
att metallen inte behöver upphettas till hög temperatur i
kontakt med järn.
Man har också funnit att zirkonium är ett utmärkt
korn-förfiningsmedel för renmagnesium och många legeringar
för vilka kolföreningar inte kan användas (Chemical &
Engineering News 24 nov. 1952). SHl
Koppar-nickel-tennlegering till mynt. När man legerar
koppar med nickel stiger dess hållfasthet (23 kp/mma) till
ett maximum på 41 kp/mm2 vid 60—70 "/o nickel. Alla
koppar-nickellegeringar är duktila och lättbearbetade. De som
innehåller 25 n/o nickel eller mer är vita. Vid nickelhalter
under 30 ®/o är de tillräckligt mjuka för prägling, och de
används också i stor utsträckning till mynt, särskilt en
legering med 25 "/o nickel.
På grund av bristen på nickel skulle det vara
fördelaktigt, om en legering med avsevärt lägre nickelhalt
kunde användas. Det är emellertid omöjligt att bara sänka
denna, då legeringen härvid blir gulaktig; enda utvägen
är att ersätta en del av nickeln med en annan metall som
gör att legeringen förblir vit. En tänkbar ersättningsmetall
är tenn.
Undersökningar av koppar-nickel-tennsystemet har visat
att tenns löslighet i kopparrika legeringar sjunker från
16 °/o i nickelfri legering till 1,2 i0/o vid 4 ®/o nickelhalt.
ökas denna, stiger tenns löslighet igen till 3 i0/o vid 20 "Vo
nickel. Man har vidare funnit att om nickelhalten är
mindre än 20 »/o, behövs mer än 3 "Vo tenn för att legeringen
skall bli vit. Gör man en vit koppar-nickel-tennlegering
med mindre än 20 ®/o nickel, måste den bestå av två fasta
faser.
De ternära legeringarna är hårdare än binära koppar-
nickellegeringar, och det gäller därför att finna en
sammansättning som ger ett för prägling tillräckligt mjukt
material. De glödgade ämnenas hårdhet bör inte överstiga
80 Vickers, men man torde också kunna använda material
med 90 Vickers hårdhet, om präglingstrycket ökas.
Fordrar man den lägre hårdheten, kan inte mer än 3 ’%> tenn
användas, och då blir legeringen inte rent vit vid en
nickelhalt på 15—20 lo/o; tillåter man 90 Vickers, kan man gå
upp till 5 °/o tenn varvid en rent vit legering fås.
Det har visat sig att legeringar med 15 ®/o nickel och 3
eller 5 lo/o tenn kan användas till mynt i stället för 25 ■%)
nickellegering. Ingendera av de ternära legeringarna är
dock lika bra som den binära; man måste tolerera
antingen någon avvikelse från vithet eller något större hårdhet
(J W Cuthbertson i Metal Industry 17 apr. 1953). SHl
Extraktion av stenkol ined lösningsmedel. Arbetet på
framställning av kemiska produkter ur stenkol har på
senare tid ägnats växande intresse (Tekn. T. 1952 s. 185,
839). En stor del av de utförda undersökningarna gäller
nedbrytning till enskilda kemiska föreningar och syntes
av bestämda produkter, men dessutom finns det andra
möjligheter att utnyttja stenkol, som bara flyktigt
undersökts. En av dessa har emellertid nu studerats av British
Coal Utilization Research Association (BCURA).
Det har länge varit känt att pyridin är ett lösningsmedel
för stenkol, men denna vetskap har hittills utnyttjats bara
vid den tyska Pott—Broche-processen enligt vilken kolet
delvis löses i en lämplig tung olja. Det erhållna extraktet
koksas och används till elektrodkol som ersättning för
beckkol.
BCURA har nu funnit en grupp mycket goda
lösningsmedel för stenkol i primära aminer och polyaminer. Löst
i dessa vätskor har kolet bindemedelsegenskaper liknande
stärkelses. Aminerna löser inte bara en del av kolet utan
dispergerar resten så att en homogen blandning erhålles.
När en sådan blandning eller lösning upphettas till 100—
300°C reagerar en del av kolet med lösningsmedlet varvid
en hård vattenfast produkt bildas. Vidare får koks av
lösningsmedelbehandlat kol större förmåga att reagera med
svavel och syre än koks av icke behandlat kol.
De flesta försöken har gjorts med monoetanolamin som
först och främst kommer i fråga för teknisk användning.
Man kan extrahera ca 50 "/o av gasrika kol innehållande
82 °/o kol på askfri bas. Av andra i handeln tillgängliga
lösningsmedel ger dietylentriamin tillfredsställande utbyte
av filtrerbart extrakt, medan di- och trietanolamin inte ger
nämnvärd mängd extrakt men blandningar som är goda
bindemedel.
De extraherade ämnena är närbesläktade med det
ursprungliga kolet både i fysikaliska egenskaper och kemisk
sammansättning. Skillnaden mellan lösliga och olösliga
ämnen synes framför allt vara molvikt eller den kolloidala
enhetens storlek. Vid analys visar extrakten något mindre
halt av kol, större av syre och flyktiga ämnen än kolet.
Vid klorering med sulfurylklorid i kloroformlösning med
bensoylperoxid som katalysator överförs nästan 50 °/o av
de icke flyktiga ämnena i extraktet till flyktiga klorhaltiga
föreningar.
Kol-lösningsmedelblandningar kan användas som
permanenta bindemedel vid låga temperaturer i icke oxiderande
atmosfär, t.ex. vid murning med koltegel. Blandningarna
är också mycket användbara som temporärt bindemedel
vilket bränns bort vid en följande behandling. De brinner
nämligen jämnt och lugnt vid upphettning i luft och kan
därför användas t.ex. vid framställning av sintrade
formstycken av eldfast material.
De i lösningsmedlet dispergerade kolpartiklarna är av allt
att döma inte större än de i carbon black, och det bör
därför vara möjligt att framställa sådant ur
kol-lösningsmedelblandningar. Man har också haft en viss framgång
vid försök att utarbeta en ekonomisk metod av denna typ.
Andra material som kan framställas av kol-lösningsmedel-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
