Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 24. 16 juni 1953 - Värmemätare, av Sten Sjöstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
510
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 11. CB-varmvattenmätare m/50 med mantel, ampull,
skala, mätarhus, venturirör, packning, dys och skruvar.
ceras vid utnyttjandet av t.ex. 4 mätare i
samma lägenhet till 6 %.
En undersökning vid K. Tekniska Högskolan
under 1952 med samtidig jämförelse av tio
radiatormätare av CB-typ vid olika temperaturer har
vid t.ex. 65° radiatoryttemperatur visat
avvikelser i registrering på maximalt ± 4,5 %.
Varmvattenmätare
Varmvattenmätare för kostnadsfördelning är
konstruerade som delströmsmätare med
uttagning av en mindre del av huvudströmmen (0,3—
4 %) i ett venturirör, strypfläns eller pitot. Med
hänsyn till registreringsorganet kan man
särskilja avdunstningsmätare, destillationsmätare,
bimetallmätare och bälgmätare.
Denna får passera en kanal genom mätarhuset av metall,
som successivt uppvärmes. Mätarhuset omsluter i
huvudsak en ampull av samma typ som CB-radiatormätarens.
Här liksom vid praktiskt taget alla enklare
varmvatten-mätare, sker efterregistrering, dvs. mätaren är "ballistisk".
Registreringen blir sålunda något olika allt efter
tappningsmängden, tappningstiden och tiden mellan
tappningarna (avkylningstiden). Vid olikartad montering av
mätaren, t.ex. i förhållande till främmande värmekällor, kan
även variationer i tomgång uppstå, som märkbart inverkar
på mätresultatet. Mycket arbete har på många olika håll
nedlagts för att åstadkomma en mera störningsfri
varm-vattenfördelningsmätare.
Destillationsmätare är en konstruktion som ger större
mätnoggrannhet än avdunstningsmätare. En mätare av
denna typ är CB-varmvattenmätaren ml50, fig. 11. Med
ett venturirör tas ut en delström, ca 0,4 "/o av
huvudströmmen. Delströmmens proportionalitet med huvudströmmen
säkerställes främst genom en strypfläns (dys), insatt i
venturiröret. Strypflänsen består av en liten plan skiva
med i regel 1 mm hål med skarpa kanter. Delströmmen
införes i ett kalorimeterkärl, vars avkylda vatten härvid
undandrives, så att kärlet vid tappning av varmvatten
fylls med varmt vatten.
Ampullen, fig. 12 a, är helt sluten och består av en övre
och tjockare del, destillationsbehållaren, som är delvis
fylld med en vätska med 80°—140°G kokpunkt, och en
nedre och klenare del, som tjänstgör såsom mätrör. Detta
senare är insatt i destillationsbehållaren så, att dess
överkant ligger väl över destillationsvätskeytan.
Värmet från kalorimeterkärlet överföres till
destillationsbehållaren och åstadkommer avdunstning med
kondensering i mätröret med dess lägre temperatur. Den
överdestillerade vätskemängden beror på
temperaturskillnaden mellan ampullens övre och undre del och
kalorimeterkärlet tillförd värmemängd genom delströmmen. Med
en metallisk "värmebrygga" utjämnas efter tappning
temperaturerna i ampullens övre och undre delar, varigenom
tomgångsregistrering praktiskt taget helt förhindras.
Den ampull, som mest används för denna mätare i
Sverige, har som vätska toluen eller xylen med kokpunkterna
ca 111 och 138°C. Efter en årssäsong återföres vätskan från
mätröret till destillationsbehållaren genom att man tar ut
ampullen och vänder den upp och ner, och de sista
dropparna återföres genom centrifugering. Detta kan göras på
mätarplatsen men i regel byter man ampull för
kontrollens skull.
Mätaren utfördes till en början i två variationer med olika
ampullvätskor och strypflänsar med hänsyn till de ofta
avsevärt olika tappningsförhållanden i kök och badrum,
som är i storleksordningen 10, resp. 75 1 varmvatten under
loppet av en timme. Det har dock senare visat sig
lämpligast att för badrum införa en mätare med större
kalorimeterkärl, m/51.
Mätaren m/50 har ingående provats vid Danmarks
tekniska högskola10. I Sverige har vid KTH:s Institution för
kylteknik varmvattenmätarna m/50 och m/51 rätt ingående
undersökts 1951—1952 bl.a. avseende likformighet i
registrering, såväl mellan olika exemplar som vid olika
tappningsförhållanden och temperaturer. Enligt dessa
mätningar är registreringen inom normala mätområden nästan
proportionell mot värmemängden, oberoende av
tappningshastighet och tappningsintervall, fig. 13. Dock blir
registreringen hos m/50 vid större tappningsmängder
proportionsvis för liten. Detta innebär emellertid ej större
orättvisa, då ju en större tappning normalt innebär relativt
bättre verkningsgrad än flera små på grund av
lednings-förlusterna. Mätarens tomgångsregistrering anses
försumbar.
En annan destillationsmätare är Clorius
varmvattenmätare, fig. 14. Från ett venturirör tas ut ca 4 ’"/o delström
genom en mycket kort kanal genom mätarhusets
värmeackumulator. Denna står i metallisk kontakt med ampul-
a
Ett exempel på avdunstningsmätare med
avdunstnings-ampull är CB-varmvattenmätaren m/40, med ett
venturirör eller pitotrör, som tar ut ca 0,5 resp. 1 % delström.
Fig. 12.
Destil-lationsampuller
för
varmvatten-mätare; a
CB-ampull, b
Clo-rius-ampull.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
