- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 83. 1953 /
514

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 24. 16 juni 1953 - Provning av trälådor, av Rolf Steenhoff

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

514

TEKNISK TIDSKRIFT

Fig. 2.
Styvhetsmätningar på lådor; 1
vanliga lådan, 2
spjällådan,
pressning mellan -

vertikala kanter,

–-horisontella

kanter.

För studium av deformationen vid brytning
mellan gavel och botten utarbetades dels ett
dragprov, dels ett ryckprov. Dragprovet utfördes på
så sätt, att lådans handtag upphängdes på en
hake med lådgaveln stödd mot en plan vägg,
medan dess botten utsattes för en jämnt fördelad
och mot bottnen vinkelrät dragning.
Belastningen ökades till brott, som hos den vanliga lådan
skedde vid 225 kp och hos spjällådan vid 220
kp. Brotten uppstod alltid genom sprängning av
de handtag, vari lådorna upphängts, varför
differensen mellan brottbelastningen för olika
låd-typer uppenbarligen ingenting har att göra med
deras konstruktion. Resultatet säger för den
skull endast, att båda lådtyperna är lika
hållfasta mot ifrågavarande slag av belastning.

Ryckprovet utfördes egentligen som ett
fallprov, men eftersom det gällde fritt fall av en låda
utan att denna fick beröra underlaget, räknade
man med att hos lådan framkalla samma
påkänningar, som uppstår, när en fylld låda hastigt
lyftes eller ryckes upp av en mekanisk, elektrisk
eller pneumatisk lyftapparat. Den mekaniska
rörelsen åstadkoms i detta fall genom en ställbar
excenter, som lyfte ena änden av en i andra
änden ledbart fästad balk, vilken därefter fick
falla ned mot ett anslag.

Provlådorna hängdes i en dragstång i balken,
varvid för att efterlikna förhållandena i
praktiken lådor av samma typ sammankopplades två
och två med gavlarna mot varandra och infästes
med sina handtag i dragstången (fig. 3).
Lådorna belastades med 16 kg. För att kunna följa
deformationen från dess början ökades
fallhöjden successivt från ett ringa värde.

Ryckprovet motsågs med största intresse, på
grund av att man väntade sig få fram en
långsam deformation, som skulle ge möjlighet att i
detalj studera effekten av olikheterna i lådornas
konstruktion. Resultatet av proven blev, att vid
10 mm fallhöjd hade efter 30 000 fall uppstått
en deformation av i medeltal 0,75 mm hos de
vanliga lådorna och 1,5 mm hos spjällådorna.
Efter ytterligare 30 000 fall vid en fallhöjd av
20 mm hade deformationen ökat till 1 mm hos

de vanliga lådorna och 2,25 mm hos
spjällådorna.

Efter ytterligare 2 000 fall vid 30 mm fallhöjd
sprang de vanliga lådorna sönder vid
handtaget, varför provet avbröts för deras del. Hos
spjällådorna hade deformationen då ökat till
3 nnn men ökade icke märkbart under
ytterligare 20 000 fall. Slutsatsen av ryckprovet
synes för den skull bli, att den deformation, som
uppkommer hos spjällådan, icke är av praktisk
betydelse ens efter så stor påkänning att gaveln
knäcks på den vanliga något styvare lådan.

För studium av det sista av de förut
uppräknade fenomenen, krypning av bottenspikarna,
tillverkades lådor såväl med helt plan botten som
med förhöjd botten (fig. 1). Lådorna spikades
på olika sätt och med olika slags spik, bl.a.
hartsad spik. Denna har nämligen stark vidhäftning
till virket, och man väntade sig därför att få
påvisbara skillnader mellan olika utföranden av
spikningen. Lådorna försågs var och en med 16
kg last och utsattes för fallprov, varvid de fick
falla 50 mm mot ett plant cementgolv.

Resultatet blev, att efter 15 000 fall ännu ingen
krypning av praktisk betydelse kunde
konstateras, ehuru enstaka spikar hade rört sig, dock
mindre än 0,5 mm. Den lådtyp, som ansågs
svagast ur ifrågavarande synpunkt, nämligen den
med förhöjd botten och rak spikning med
ohartsad spik, utsattes därefter för ca 35 000 fall.
Enstaka spikar kröp då, dock i intet fall mer än
1,5 mm. Den låda, som ansågs starkast ur
spiksynpunkt — den som hade förhöjd botten och
var skråspikad med hartsad spik — utsattes
slutligen även den för ytterligare 35 000 fall. Ingen
spik kröp därunder mer än 0,75 nnn.

Av spikprovet drogs slutsatsen att den krypning
av bottenspikar, som kan konstateras hos lådor,
som varit i bruk någon tid, icke kan hänföras
till mekaniska påkänningar vid distributionen.
Krypningen torde därför få tillskrivas den
ständigt växlande fuktighetshalten hos
bottenbräder-na, som ömsom vilar mot ett vått lagerrumsgolv
och ömsom får tillfälle lufttorka. Varje gång
virket upptar vatten och sväller, följer spiken med
ut, men när virket åter torkar, hindras spiken av
det något deformerade bandjärnet att följa med

Fig. 3. Ryckprov med två lådor; t.v. ena lådan i
utgångsläge, t.h. mätning av deformationen (d) hos den andra
efter provet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:37:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1953/0530.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free