Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 25. 23 juni 1953 - Erfarenheter av husbygge med portalkran, av Evert Strokirk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 juni 1953
521
Erfarenheter av husbygge med portalkran
Civilingenjör Evert Strokirk, Stockholm
I den ständigt aktuella debatten om
"nedbringandet av byggnadskostnaderna",
"rationaliseringen av bostadsbyggandet", eller vad temat nu
än kallas, synes man ofta inskränka sig till vissa
moment i projekterings- eller
byggnadsprocessen. Detta är ganska självklart, då ingen
behärskar eller kan inverka på hela
byggnadsförloppet. Detta består av många delar, och inte
minst byggandet är de tusen och en smådelarnas
industri.
Även om aldrig så stora förbättringar sker av
den ena eller andra detaljen, kan ingen avsevärd
förbättring av totalresultatet uppnås, såvida inte
alla delar, eller i varje fall flera, angrips på en
gång och framför allt i ett enda sammanhang.
Först när stadsplanen — bostadsplanen —
byggnadskroppens form — de statiska
konstruktionerna — materialvalet — installationernas
utformning och slutligen byggandet hoparbetas
verkligt intimt kan det resultat uppnås, vilket
enklast uttrycks som bra och billiga bostäder.
Detta banala faktum har inte minst
aktualiserats i diskussionen kring det statliga initiativ
som tagits för att underlätta för
byggnadsindustrin att på gynnsamma villkor anskaffa
dyrbara och hittills mindre använda maskiner med
vilka det är möjligt att spara arbetskraft och
material.
Preliminära undersökningar visar att man,
genom att införa exempelvis kranar och
helmeka-niserade betongstationer på vanliga byggen, kan
spara ungefär 5—6 % av arbetskraften. Om
däremot hela projektet, dvs. även planlösning och
konstruktion anpassas efter byggnadsmetoden,
kan man förutom en viss materialbesparing göra
en besparing av enbart arbetskraft på inte
mindre än 25—30 %.
Man har hittills i stort sett ansett det självklart
att den konstruktiva utformningen och det
produktionstekniska utförandet slaviskt skall
underordna sig stadsplanen och detaljplanen.
Självklart har en viss anpassning skett genom
samarbete mellan stadsplanerare, arkitekter,
konstruktörer och byggnadsföretagare, men i stort
sett har nog de byggare som legat sist i
produktionskedjan haft föga inflytande på dem som
från början sysslat med projektet.
Inte minst för den byggmetod, utarbetad av
Ernst Sundh och mig och som här närmare
693.4 : 728.2
621.873
skall behandlas, är det i hög grad önskvärt, att
stadsplanens utformning icke låser
huskropparnas placering, storlek och detaljform, utan att
husgrupperingen kan planeras med hänsyn till
metoden, överhuvudtaget betyder en samordning
av alla delprocesserna oerhört mycket, främst ur
ekonomisk synpunkt.
Metoden, som presenterades i Tekn. T. 1951
s. 633, innebär ett förenklat byggnadssätt, där
avsikten är att spara arbetskraft (murare) och
material (virke och puts) genom att invid
byggnadsplatsen snabbtillverka stora bjälklags- och
väggelement av betong och lättbetong, vilka
monteras med hjälp av en byggnadskran, efter vars
kapacitet elementens storlek anpassas.
Planlösning
Sin största användning synes metoden få vid de
nu så vanliga tre- och fyravånings lamellhusen,
ehuru inget hinder föreligger att även tillämpa
den på andra hustyper, därest lämpliga kranar
används.
Önskvärt är att byggnadskropparna i stort sett
läggs parallellt med nivåkurvorna. Härigenom
undviker man också höga, fristående
källarvåningar. Om de olika byggnaderna skall läggas
i vinkel mot varandra är det önskvärt att de
bryts på så få ställen som möjligt, och att så
stor öppning lämnas att kranens ben kan svänga
runt.
De nu mycket vanliga förskjutningarna, främst
i horisontell men även i vertikal led, innebär
alltid avsevärt ökade byggnadskostnader och i ännu
högre grad ökade uppvärmnings- och
underhållskostnader. För den här beskrivna metoden
innebär förskjutningarna i och för sig inget
hinder om de icke blir större än att kranbenen
går fria.
För varje bostadsplan gäller en regel, som
också är ett önskemål för hela metoden — de
enklaste och redigaste planlösningarna ger det bästa
resultatet. Utsprång på fasaderna eller
indragningar i dessa medför självfallet vissa
olägenheter, ehuru de icke utgör några direkta hinder.
Balkongerna utgör ett önskvärt och värdefullt
komplement till bostaden, men för att bäst
kunna utnyttjas bör de förses med skydd på båda
sidor, eller om den förhärskande vindriktningen
och väderstrecket tillåter, kanske enklast på en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
