Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 27. 4 augusti 1953 - Andras erfarenheter - Plastlaminat till kulhållare i kullager, av SHl - Insektmedel mot husflugan, av SHl - Kväve som legeringsämne i stål, av SHl - Elektrolytiskt utfällt rodium, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
566
TEKNISK TIDSKRIFT
tioner, som kan uppstå mellan t.ex. stål och brons, är
otänkbara. Det har också visat sig att lager med
plast-hållare löper tystare och med mindre vibration än sådana
med metallhållare.
Den viktigaste begränsningen av plasthållarnas
användbarhet är att de inte tål högre temperatur än ca 15Ö°C.
Detta bestämmer delvis gränserna för tillåten belastning
och rotationshastighet. Man ökar visserligen det
användbara temperaturområdet genom värmestabilisering av
plast-laminatet, varigenom krympning av hållarna undviks, men
laminatet är dock fullt stabilt vid högst 135°C och tål
under korta perioder högst 150°C (H Widdop i Materials
& Methods dec. 1952). SHl
Insektmedel mot husflugan. Ett nytt insektmedel, som
under 1953 blir tillgängligt i USA i begränsad mängd,
uppges vara effektivt mot flugor som är resistenta mot
klorerade kolväten (jfr Tekn. T. 1953 s. 394). Det
verksamma ämnet är en fosforhaltig organisk förening
0,0-dietyl-0-[2-isopropyl-4-metylpyrimidyl (6)] fosfat som ingår med
25 °/o i ett vätbart pulver, kallat Diazinon. En
besprutnings-vätska innehållande 20—40 g/1 av detta är lämplig. Fastän
insektmedlet absorberas av huden först vid relativt stora
eller upprepade doser bör alla försiktighetsmått vidtas vid
dess användning för att undvika förgiftning (Chemical
Engineering maj 1953). SHl
Kväve som legeringsämne i stål. Är 1940 fann man i
Tyskland att införande av kväve i rostfritt stål minskar
den mängd nickel som behövs för att stålet skall bli
austenitiskt. I Ryssland har man gjort mer omfattande
experiment och har därvid funnit att tillsats av 0,15—
0,25 ’%> kväve (som nitrerad ferrokrom) ersätter 4—5 ®/o
nickel. I austenitiska stål med mer än 0,15 ®/o kol ingår
kvävet i karbidfasen.
Av särskilt intresse är ryska undersökningar av kväves
verkan som legeringsämne i verktygsstål med låg
volfram-halt. Man har gjort bl.a. 64 provsmältor och härvid
varierat stålets sammansättning inom följande gränser:
Vo Vo
Kol .................. 0,76— 1,72 Vanadin .............. 1,29—3,55
Kisel ................ 0,12— 2,43 Volfram .............. 0,0 —3,78
Mangan .............. 0,25— 1,23 Aluminium ........... 0,0 —3,20
Krom ................ 3,28—11,0 Kväve ................ 0,0 —0,28
Fosfor- och svavelhalterna understeg 0,030 ""/o.
Av dessa och andra försök drar man slutsatsen att kväve
som legeringsämne i snabbstål i kombination med
aluminium ökar dettas hårdhetsstabilitet vid upprepad
upphettning. Kvävehaltiga stål t.ex. med sammansättningarna:
kullagerstål utan kylmedium, varvid följande resultat
erhölls:
C Mn Si Cr V W Al N
•/ 0 Vo •/• Vo •/o Vo Vo
1,45 0,96 0,51 8,50 3,41 1,34 0,09
1,32 0,96 0,54 10,31 3,45 — 1,27 0,06
1,72 0,68 0,43 4,67 2,70 3,78 0,50 0,05
kan tillfredsställande ersätta konventionella snabbstål med
hög volframhalt vid skärhastigheter på 35—40 m/min.
Man har också undersökt effekten av införande av kväve
i vanliga ryska snabbstål med sammansättningen:
Beteckning C Mn Si W Cr V
*/e •/o Vo »/o Vo Vo
184 0,80 0,36 0,38 4,47 7,48 1,0
262 0,85 0,39 0,39 8,57 4,10 2,45
Man framställde proven genom att nitrera spån av stålet
i ammoniak och sedan sätta detta till en normal smälta.
Man fick på så^ sätt göt med 0,30—0,40 "Vo kväve, men
under bearbetningen och värmebehandlingen gick ca 75 °/o
av kvävet bort. Livslängden för skär framställda av
normalt och kvävehaltigt stål bestämdes vid svarvning av
Skärhastighet
vid 1 h livslängd
m/min
Relativ livslängd vid
en skärhastighet av
10 m/min 35 m/min
262 normalt ..........................32,0 — 13
262 med 0,09 °/o N ............32,8 — 30
184 normalt ..........................8,5 22 —
184 med 0,09 Vo N ............10,3 70 —
Användning av kväve som legeringsämne i snabbstål kan
vara av ekonomisk betydelse då man härigenom kan
uppnå ungefär en fördubbling av skärens livslängd (Iron Age
6 nov. 1952). SHl
Elektrolytiskt utfällt rodium. Under senare år har man
börjat utnyttja platinametallen rodium i form av
elektrolytiskt utfällda skyddsskikt. Metallen förekommer med
upp till 2 % i platina. Den är svårbearbetad och har därför
mest använts legerad med platina. Den ingår t.ex. i
termoelement för exakt mätning av höga temperaturer. Rodium
har emellertid flera värdefulla egenskaper, framför allt
mycket stort korrosionsmotstånd och god konduktivitet.
Det har hög smältpunkt (1966°C) och är mycket hårt
(gjutet och glödgat 100 Vickers, elektrolytiskt utfällt 800
Vickers).
Elektrolytiskt utfällt rodium användes först nästan
uteslutande som ytskikt på diamantfattningar därför att det
genom sin goda reflexionsförmåga ger stenarna ökad
glans. Användningen av rodium slog emellertid igenom
under andra världskriget, och nu har metallen teknisk
betydelse bl.a. genom snabbt växande användning till
el-kontakter, särskilt för radio. Den har också, enligt
uppgift med gott resultat, provats i automatiska telefonväxlar
där den minskar brus och ökar säkerheten. På grund av
sin utmärkta ljusreflexion, hållbarhet i luft (både vid
vanlig och hög temperatur) och stora slitstyrka är rodium
mycket lämpligt som beläggning på t.ex.
infrarödreflek-torer, strålkastarreflektorer och instrumentspeglar. Vidare
används rodiumbeläggning på vikter för analysvågar och
på kirurgiska instrument.
Man kan fälla ut rodium på silver, koppar, nickel,
nysilver, fosforbrons, berylliumkoppar och andra
kopparlegeringar, men inte direkt på tenn, zink, kadmium,
aluminium, järn eller stål; i dessa fall måste grundmetallen
först försilvras. Silver, som kan högglanspoleras och inte
lätt korroderar, är det bästa underlaget för rodium utom
på infrarödspeglar och andra föremål som utsätts för
hög temperatur. I sådana fall bör nickel av hög kvalitet
användas. Denna metall är också det bästa underlaget för
rodiumbeläggningar som skall motstå nötning.
Tidigare har man inte kunnat framställa fullgoda
rodium-skikt med större tjocklek än 0,25 ,/u. Vid försök att öka
denna spricker i allmänhet beläggningen, blir matt eller
får dålig vidhäftning. I USA har man emellertid nu
utarbetat en metod enligt vilken blanka eller nästan blanka,
sprick- och porfria rodiumskikt med upp till 25 ju tjocklek
lär kunna framställas. Detta förfarande anses möjliggöra
vidgat utnyttjande av rodiums unika egenskaper.
Mest anmärkningsvärd bland dessa torde metallens
kemiska resistens vara. Rodium angrips nämligen inte av
kokande kungsvatten, salpetersyra, svavelsyra, fosforsyra,
klorvätesyra, fluorvätesyra, klor, brom, torr jod eller
svavelväte. Den är fullständigt inert mot atmosfären, även
om denna innehåller saltvattenstänk eller vanliga
industrigaser.
Framställningen av tjocka rodiumskikt är enkel men
fordrar ytterlig renlighet. Elektrolyskärlet kan vara av
pyrexglas eller rostfritt stål klätt med plast, t.ex.
polyvinyl-klorid. Det bör helst upphettas utifrån, men
kvartsglas-klädda doppvärmare kan användas. Rengöring av
arbets-styckena sker enligt gängse metoder (Tekn. T. 1951 s. 752)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
