Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 28. 11 augusti 1953 - Kemisk aktivering av väte, kväve och syre genom glimurladdning, av Erik Hæffner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4 augusti 1953
56 ^
Kemisk aktivering av väte, kväve och syre
genom glimurladdning
Tekn. lic. Erik Haeffner, Stockholm
Många kemiska gasreaktioner, som förlöper
med svårighet eller ej alls, då gasen befinner sig
i vanligt molekylärt tillstånd, kan åstadkommas
genom elektrisk urladdning i gasen. Det har
visat sig att denna därvid får en större kemisk
aktivitet, som i många fall kvarstår under
begränsad tid efter urladdningens upphörande eller
sedan gasen förts ut ur urladdningsröret.
Elektrisk urladdning i förtunnade gaser.
Om man mellan två aluminiumplattor i ett
glasrör fyllt med neongas till ett tryck av 5—10 torr
successivt åstadkommer ett spänningsfall på ca
100 V, finner man att i början endast en mycket
svag ström passerar röret. Denna
elektricitetstransport, som avtar, om röret väl skärmas av
ämnen med hög täthet, orsakas av att ett fåtal
joner kan bildas i gasen genom inverkan av
kosmisk strålning, eventuell närvaro av radioaktiva
ämnen eller starka elektriska fält.
Vid en viss kritisk spänning tänder röret sig
plötsligt och utstrålar ett starkt rött sken, som
är välkänt från reklambelysningar. Ljuset
uppkommer, när neonatomernas elektroner exciteras
och faller tillbaka i sina stabila banor. En
närmare undersökning av fenomenet ger vid
handen, att ljusstrålningen under vissa betingelser
sj uppträder jämnt fördelad i hela röret, utan att
även relativt mörka partier finns.
Man kan med ljusintensiteten som grund indela
urladdningen i olika partier. Katoden är täckt av
ett lysande skikt, utanför vilket finns ett mörkt
fält, som i litteraturen benämns Hittorfs eller
Crookes’ rum. Så följer det negativa skiktet, som
skiljs av Faradays mörka rum från det positiva
skiktet, därpå ett smalt mörkt parti och så
anod-skiktet (fig. 1).
De processer, som äger rum i urladdningsröret,
är i korthet följande. Elektronerna frigörs från
katoden genom bombardemang av positiva joner,
molekyler med hög hastighet eller på
fotoelektrisk väg. Den förstnämnda processen tycks vara
den förhärskande. Elektronernas rörelseenergi
ökar allteftersom de faller mot anoden. De ger
537.52
upphov till nya positiva joner genom
stötjonisation. Processen underhåller uppenbarligen sig
själv så länge en elektron som lämnar katoden
åstadkommer tillräckligt antal joner för att en
ny elektron skall slås ut.
Som framgår av potentialkurvan i fig. 1,
varierar de elektriska betingelserna i fråga om
po-tentialgradient och rymdladdning. "Elektroner,
som startar från katodytan, når efter en kort
sträcka en sådan hastighet, att de förmår
exci-tera gasen till ljusutsändning. Då sannolikheten
för excitation som funktion av
elektronhastigheten i de flesta kända fall visar ett maximum,
förklaras Hittorfs mörka rum genom att
elektronerna där nått en sådan hastighet, att
sannolikheten för excitation är liten.
Med elektronernas ökade rörelseenergi följer
emellertid, att de förmår jonisera
gasmolekylerna med en tilltagande produktion av sekundära
elektroner som följd. Dessa når i sin tur snart
sådan hastighet, att ett nytt ljusemitterande
område uppstår: det negativa skiktet.
Det största potentialfallet inträffar i Hittorfs
mörka rum. Inom området för det negativa
skiktet är spänningen i det närmaste konstant.
Elektronernas rörelseenergi avtar och därmed
sannolikheten för ljusexcitation och det lysande
Siktet övergår i Faradays mörka rum. Detta
sträcker sig, om inga glasväggar finns i närheten,
ända fram till anodskiktet, som i sin tur
åstadkommes av större spänningsgradient närmast
anoden.
Litteraturgranskning utförd vid Inst. för Teknisk Elektrokemi KTII.
Fig. 1. Elektriska urladdningar i förtunnad gas; K katod,
A katodskikt, B Hittorfs eller Crookes’ mörka rum, C
negativa skiktet, D Faradays mörka rum, E positiva skiktet,
F anod skikt1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
