Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 29. 18 augusti 1953 - Radioaktiva isotoper i gummiteknik och gummiforskning, av Torbjörn Westermark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11 augusti 1953
595
Radioaktiva isotoper
i gummiteknik ocli gummiforskning
Civilingenjör Torbjörn Westermark, Stockholm
Vår tid karakteriseras bl.a. av en mycket snabb
teknisk utveckling, som ofta medför stora
omvälvningar och ibland ställer nytt mot gammalt
på ett dramatiskt sätt. Det har som exempel
härpå sagts att man under krigsåren gjorde särskilt
stora framsteg inom tre viktiga områden
nämligen nukleonik, elektronik och högpolymera
ämnen, dvs. plaster i vid betydelse.
ökandet av kunskapen om atomkärnorna har
gjort att man i dag till förfogande har
radioaktiva isotoper av minst ett 60-tal av de 98 kända
grundämnena. Härigenom kan man i rätt stor
skala utnyttja en rad metoder och förhållanden,
som grundas på strålningen eller
isotopegenskaperna, inom åtskilliga områden av mänsklig
verksamhet, nämligen ren naturvetenskap,
medicin, agrikultur och inte minst teknik.
De nukleoniska metodernas nyttiggörande
inom tekniken är här av särskilt intresse och man
kan nog säga att de fortfarande är i sitt första
stadium men att radioisotopers användning inom
tekniken växer mycket snabbt1.
Tillämpningsmöjligheter finns också inom nästan alla
industrigrenar.
Även i Sverige sker en snabb utveckling. För
närvarande torde 30—35 industriföretag ha
använt nukleoniska hjälpmedel1, och ytterligare
minst lika många har på allvar diskuterat deras
utnyttjande. På sistone synes man — ej oväntat
— ha börjat undersöka möjligheterna att
utnyttja radioaktiva isotoper för att klara upp frågor
inom den kemiska industrin, inte minst
förlustfrågor och blandningsproblem.
Det måste dock betonas, att de nukleoniska
metodernas användning i industrin har sin givna
begränsning, bl.a. därför att vissa grundämnen ej
lätt kan aktiveras, att erforderliga kvantiteter
för arbete i full driftskala ej kan framställas,
blir för dyrbara eller alltför riskabla ur
hälsosynpunkt. Det finns starka skäl att tro, att
gummiindustrin kommer att få stor nytta av de
nukleoniska metoderna på vissa områden, om man
ser på vad som redan har gjorts och de
erfarenheter man har från andra områden. Ett av skälen
Föredrag i Sveriges Gummitekniska Förening den 15 november 1952.
539.155.2 : 678
härtill är, att lämpliga radioaktiva företrädare
finns för många av de grundämnen som är
viktiga för gummitekniken, nämligen:
Halveringstid Strålning
Kol 14 ..................................5 500 år mjuk ß
Fosfor 32 ............................14 dygn hård ß
Fosfor 33 ............................25 dygn mjuk ß
Natrium 22 ........................2 år ß, y
Natrium 24 ........................15 h hård ß, hård y
Svavel 35 ............................88 dygn mjuk ß
Kalcium 45 ........................160 dygn mjuk ß
Kobolt 60 ............................5 år mjuk ß, hård y
Koppar 64 ..........................12,8 h hård ß
Zink 65 ..............................250 dygn hård ß
Brom 82 ..............................34 h ß, y
Bly 210 ................................25 år ß
Bly 212 ................................10 h ß, y
Järn 55 ................................5 år mycket mjuk y
Järn 59 ................................47 dygn ß, hård y
Grundläggande forskning
Genom utnyttjande av radioisotoper har
gummiforskarna fått metoder för ändgruppsstudier
och ursprungsbestämningar vid
polymerisations-processer. Möjligheter finns att ta upp
vulkaniserings- och acceleratorproblem från nya och
lovande utgångspunkter.
Polymerisations- och vulkaniseringsprocesser
Radioaktiva isotoper har använts vid flera
försök att studera polymerisationsprocesser. I
allmänhet har det gällt att besvara frågor om
molekylstorlek genom ändgruppsbestämning och
katalysatoratomers inbyggnad i polymeren. De
polymerer, som hittills studerats, tillhör såväl
gummi- som plastområdet, och metodiken har i
själva verket mycket gemensamt. Av denna
anledning väljs konkreta exempel även från
plast-området.
Polymerisation av tetrafluoretylen till Teflon,
har studerats hos Du Pont av Berry och
Peterson2. Eftersom polymeren är helt olöslig och
nästan osmältbar kände man inte alls dess molvikt.
Man sade sig då, att man i polymeren borde finna
fragment av katalysatorn, i detta fall
svavelhaltiga ämnen, såsom persulfater och sulfiter. Detta
är grundat på antagandet att initiatorn bildar en
radikal (t.ex. S03") som förenar sig med poly-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
