Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 30. 25 augusti 1953 - Vingkonstruktioner för framtidens jaktlan, av Olle Ljungström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
612
TEKNISK TIDSKRIFT
grant resultat, bör man vid en ingående
projektanalys för val av optimalkonfiguration knappast
utesluta någon av parametrarna, eftersom det är
av värde att känna till deras relativa inflytande
på projektet.
Som framgår av fig. 3 och formlerna
(koefficienterna X och Y), har hänsyn tagits till det
intima sambandet mellan, eller "överlappningen"
mellan, vikterna av torsions-, böjnings- och
spry-gelbommaterialet. De torsionsstyvhetskrav, som
gäller för moderna vingar med den
ogynnsamma kombinationen hög hastighet och tunn
profil, resulterar i ganska tjocka vingskal, som blir
synnerligen effektiva som böjmaterial både i
spännviddsled och kordied (sprygelbommar).
Förenklad formel för totala vingvikten
Genom sammanslagning och förenkling av
delformlerna kan man bilda ett enklare uttryck,
som dock får mera begränsad giltighet. Man kan
skriva:
WJe — km • W ’ nB • SM • A1/2 • (1/cos 0)2,6 •
•fl{0)’ \~r/r + Ari(cos *>)1,9’ /2(0’A’t/c’y)] +
+ k2 ■ S3/2 . A3/2 • (t/c)-1.95 . (eos jp)0.3 • qmax •
• fs (0, <fi, A) (6)
där km är materialfaktor (specifik vikt och
tilllåten påkänning) och e "effektivitetsfaktor" =
fe{WJe) > 0,6 vilken tar hänsyn till den med
storleken ökande effektiviteten hos
konstruktionen. Då vingen innefattar större
koncentrerade massor utanför kroppssidan, såsom
motorgondoler, landställ och dylikt, införes
korrektioner härför i formlerna.
Som nämnts har viktskurvorna i fig. 4
beräknats för konstant vingyta och flygvikt. I
verkligheten skulle man dock vid så stora
planforms-och vingviktsvariationer som diagrammen visar
tvingas till att "låta viktskarusellen snurra",
dvs. göra betydande ändringar i flygplanstorlek
och vikt, vilket skulle ge en annan karaktär åt
viktskurvorna och sprida dessa avsevärt mera
för en viss projektfamilj. Man får dock genom
dessa kurvor en klar bild av de stora
viktsbekymmer som uppstår då man väljer vingar med
pilvinklar över 35°, profiltjocklekar under 8 %,
kombinerade med relativt stora sidförhållanden.
Fig. 4 demonstrerar tydligt deltavingens
överlägsna viktsekonomi jämfört med den
konventionella referensvingen.
Val av optimal vingstruktur
Det skulle föra för långt att här i detalj
diskutera alla de väsentliga problemställningar, som
yppar sig då man skall välja den bästa
ving-strukturbyggnaden för ett givet projekt. Ofta
har man att ta hänsyn till
landställsarrange-manget, motorer i vingen, beväpning etc. Här
antas att den primära vingstrukturen är relativt
enkel och "ren", exempelvis fri från stora
urtag i vingskalet, dvs. att böj lasterna kan fördelas
relativt jämnt i skalpanelerna.
Två faktorer, som har det största inflytandet
vid valet av optimal konstruktionsprincip, är:
specifika panelbelastningen N (kp/cm), dvs.
drag- och tryckbelastningen vid brottlast i undre
och övre panel per breddenhet (maximivärde
eller representativt medelvärde i innersnitt, fig.
5) samt torsionsstyvhetskrav. I fig. 5 visas hur
dessa faktorer inverkar på valet av
konstruktionsprinciper för vingfamiljer enligt fig. 4.
Med effektiv skaltjocklek avses här den summa
av ytterskaltjocklek och den ekvivalenta
tjockleken av spännviddsförstyvningarna
("string-ers"), som erhålles genom division av den totala
paneltvärsnittsarean med panelbredden. Då man
bestämt den enligt fig. 5 för en aktuell
konstruktion, blir nästa steg att ur
torsionsstyvhets-kraven bestämma det erforderliga förhållandet
mellan verklig skaltjocklek och effektiv
skaltjocklek, innan man kan fastlägga vilken
konstruktionsprincip för kombinationen paneler och
panelinfästningar (inre skelett) som blir den
Fig. 5. Inverkan av specifika
panelbelastningen på val av
paneltyper i aluminiumlegeringar; t.h.
specifik panelbelastning N och
sid för hållande vid olika
profiltjocklekar, t.v. erforderlig
effektiv skaltjocklek vid olika tillåtna
brottspänningar i panelerna;
11|11||| tunt skal med
stringerför-stårkning och många spryglar,
–medeltjockt skal med
string er för stärkning och många
spryglar, dubbelskalspanel
med kärna av korrugerad plåt
(stor sprygeldelning), /W _
fler-cellig tjockskalsstruktur med
stor sprygeldelning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
