Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 31. 1 september 1953 - Nödutrustning för överhavsflygningar, av Reinhold von Essen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
636
TEKNISK TIDSKRIFT
Båtens botten utgjordes av en durk av enkel gummiduk.
För de ombordvarandes skydd fanns antingen ett tält som
uppbars av tältstänger eller ett enkelt kapell. Tältet visade
sig dock besvärligt att resa, och det kan ej motstå kraftig
vind; kapell ger dåligt skydd.
Ibland försågs båtarna med segel och t.o.m. ett
center-bord av duk. Då hela konstruktionen är av gummiduk
blir båten så vek och mjuk att navigeringsförmågan endast
ökas obetydligt trots den genom dessa anordningar
väsentligt ökade vikten. Erfarenheterna från efterforskningar
efter nödställda visade även att om man måste räkna med
att en båt försökte segla, blev den yta, inom vilken
efterforskningen måste bedrivas, betydligt större än om båten
drev med utlagt drivankare. I det senare fallet kan man
numera, tack vare kunskaper om havsströmmarnas
rörelser, beräkna det område inom vilket efterforskning bör
företas.
Trots båtarnas primitiva utförande kunde många
människoliv räddas under kriget med dem. Vid ett tillfälle
lyckades man t.ex. i Stilla Havets varma områden bärga
en flygplanbesättning som drivit i en gummibåt i 36 dygn.
Det hände emellertid även att man anträffade båtar
vilkas besättningar hade omkommit av kyla eller andra
umbäranden.
Medan kriget pågick gjordes försök att förbättra skyddet
i båtarna genom att utrusta dem med skyddsdräkter av
gummi, "anti-immersion suits". Den effektivaste
konstruktionen utgjordes av en dräkt med dubbel gummiduk, som
kunde blåsas upp, varigenom man erhöll ett
värmeisoleran-de luftlager. Dräkterna var dock ömtåliga, svåra att ta
på och medförde ökad vikt och volym för den packade
båten. Efter kriget har utvecklingen fortsatt och inriktats
på att i stället förse själva båtarna med isolerande
luftlager.
En person som kommer upp i en gummilivbåt av den
äldre typen efter att ha legat i vattnet en stund, kan i
lyckligaste fall få upp lufttemperaturen under kapellet i
båten. Han måste dock sitta direkt på den enkla durken
som helt saknar värmeisolerande egenskaper och avkyles
därigenom på de delar av kroppen som vilar mot durken.
Utvecklingen av båtarna har därför i första hand tagit
fasta på att förse bålarna med en durk av dubbel duk som
kan blåsas upp. Erfarenheterna har visat att även ett
relativt tunt lager luft ger en mycket god värmeisolering.
Som tidigare nämnts visade sig de tältkonstruktioner
med stänger som försöktes mindre effektiva. I moderna
båtar (fig. 2) bärs tältet i stället upp av gummislangar som
fylls med luft eller kolsyra under tryck. Ett dylikt tält blir
motståndskraftigt mot vind, dess valvform är lämplig,
och genom uppblåsning av slangarna samtidigt som själva
Fig. 2. Gummilivbåt för 20 man; 1 flytkammare, 2 sittbänk
av gummislang, 3 dubbel botten, 4 gummislang som
uppbär tältet, 5 dubbelt tält, 6 ingångsöppning med dubbel
duk, 7 vattenfickor för ökning av stabiliteten, 8 anordning
för uppsamling av regnvatten, 9 lina runt båten, 10 fäste
för drivankare, 11 repstege, 12 kolsyra-tryckbehållare med
automatisk utlösningsanordning för uppblåsning av
flytkammare och tältbågar, 13 kolsyra-tryckbehållare för
uppblåsning av den dubbla durken, 1A öppning i tältduken
vid nödutrustningspacken, 15 nödutrustningspacke
(proviant, signaler, fiskedon m.m.), 16 öskar, 17 kniv med
korkhandtag, 18 livlina upptränsad, 19 signallampa, 20
batteri för signallampa, 21 drivankare med lina, 22 handtag
under båtens botten, med vilket man vid behov kan vända
båten rätt.
Livbåtar
Flygplanens livbåtar har till huvudsaklig uppgift att ge
nödställda en möjlighet att komma upp ur vattnet och
därigenom bl.a. minska kroppens avkylning. Då de
dessutom upptar en större yta än en i vattnet liggande
människa ökar de även utsikterna för att de nödställda skall
bli upptäckta av räddningsflygplan eller fartyg. Då
båtarna måste ha minsta möjliga vikt och volym, blir deras
navigeringsförmåga obetydlig. Av detta skäl borde de
egentligen hellre kallas flottar, en benämning som
accepterats i svenska sjöfartskretsar och som motsvarar den
engelska benämningen "rafts".
Tidigare utgjordes livbåtarna endast av en tjock
gummislang med den dubbla funktionen flytkammare och reling.
Fig. 3. Enmanslivbåt; 1 flytkammare, 2 dubbel botten, 3 dubbelt kapell, 4 knäppanordning för kapellet, 5 ventil för
uppblåsning av kapellet, 6 ventil för uppblåsning av durken, 7 öppning för armen, 8 stabiliserande vattenfickor, 9 ventil och
bälgpump för påfyllning av flytkammaren, 10 drivankare, 11 tryckbehållare med ventil för kolsyra, 12 signalljus med batteri.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
