Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 33. 15 september 1953 - Överstegring och maximal lyftkraft hos pil- och deltavingade flygplan, av Hans Olof Palme
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15 september 1953
675
samtidigt överstegringen i vingens rotparti
fördröjes till avsevärt högre anfallsvinklar än vad
som är möjligt vid raka vingar. Vid små
sidför-hållanden ökar CLmax kraftigt, vilket förklaras
av virvelströmningens inflytande. Denna
strömningstyp sätter in vid större sidförhållande för
svepta vingar än för raka, enär det i sistnämnda
fall endast är fråga om en ren vingspetseffekt.
Vid sidförhållanden 1—3 har
trapetsförhållandet stort inflytande i det deltavingar får högre
CLmax än pilvingar. Detta torde bero på att vid
deltaform vingarean ligger just i rotpartiet, där
virvelströmningens tillsatssugkrafter ligger vid
stora anfallsvinklar medan strömningen i
vingspetsarna är avlöst.
I fig. 7 visades en liten ökning av CLmax med
pilformen vid stora sidförhållanden. Denna
tendens gäller dock endast vid överstegringsförlopp
av typen 2 b karakteriserad av
framkantavlösning och förklaras av bibehållen lyftkraft i
rotpartiet ävensom av virvelströmningens
tillsatssugkrafter. Vid överstegring av typen 2 a er-,
hålles en minskning av CLmax med pilformen,
fig. 8, och detta förklaras av att
bakkantavlös-ningen är en tredimensionell gränsskiktseffekt
som sätter in tidigare än de tvådimensionella
avlösningsförloppen. Vid måttliga värden på
pilform och profiltjocklek-’ erhålles vid ökande
Reynolds tal en övergång från typ 2 b till 2 a,
dvs. från fram- till bakkantavlösning. Detta
innebär att man vid små R får en ökning av QLmar
med pilformen och vid höga R en minskning,
dvs. vid ökande pilform en allt flackare kurva
CLmar (R), fig. 9. Vid större pilform och tunnare
profiler bibehålles hela tiden överstegring typ
2 b eller 3 och Reynolds tals inflytande blir
ytterligare mindre.
För illustration av överstegringstyperna valdes
ovan sådana vingar som gav instabilitet i
momentet till följd av tippstall. Det är dock så att
tippstall icke i sig behöver ge instabilitet icke
ens vid pilvingar. Vid tvådimensionell
strömning stabiliseras alltid momentet under
överstegringen; aerodynamiska centrum flyttas från
kordans 25 %-punkt till dess 50 %-punkt. Vid
R
Fig. 9. Inflytande av Reynolds tal R på Cl max för rak
vinge och pilvingar med olika överstegringstyper.
tippstall erhålles sålunda två effekter: till följd
av lyftkraftsförlust i vingspetsarna erhålles en
instabilisering som ökar med pilformen och till
följd av tillbakaflyttningen av angreppspunkten
för den resterande lyftkraften i vingspetsarna
erhålles en stabilisering, som ökar med minskande
sidförhållande. Vilken av dessa två effekter som
överväger beror tydligen på kombinationen
pil-vinkel-sidförhållande. I ett diagram med dessa
två storheter på axlarna har man även funnit
en gränskurva, fig. 10, mellan vingar med stabil
resp. instabil överstegring. Tillämpligheten av
kurvan för vingar med små sidförhållanden
är dock tvivelaktig. Detta är av mindre
betydelse då kurvan gäller stabiliteten under
överstegringens slutskede, vilket vid små sidförhållanden
ligger vid så höga anfallsvinklar att det icke är
av praktiskt intresse. Stabiliteten under
överstegringens tidigare faser måste här i stället
betraktas. Det visar sig speciellt vid deltavingar
att tunna profiler ger tidig instabilitet medan vid
tjocka stabiliteten oftast bibehålles inom hela
det för praktiskt bruk användbara
anfallsvinkel-området. Något gynnsamt inflytande) av
Reynolds tal vid tunna profiler har icke kunnat
skönjas.
Höglyftanordningar vid profiler
Vid alla medeltjocka eller tunna profiler
(r <15 %) initieras överstegringen av en
laminär avlösning bakom tryckminimum vid
profilframkanten. En nära till hands liggande
metod att öka maximala lyftkraften på profiler
är därför att uppskjuta denna avlösning till
högre anfallsvinklar, i princip enligt fig. 11.
Fig. 10. Gränskurva i sidförhållande A och pilvinkel fp
mellan vingar med stabil och vingar med instabil
över-stegring.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
