Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 34. 22 september 1953 - Irländsk vattenkraft, av G Lbg - Toriumförekomster på västra halvklotet, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
694
TEKNISK TIDSKRIFT
Irländsk vattenkraft. Två kraftstationer, Cliff och
Cathaleen’s Falls, utbygges i floden Erne vid gränsen till
Nordirland. Den installerade effekten är 10 resp. 45 MW
och energiproduktionen 62 resp. 153 MkWh.
Överföringslinjerna får 110 kV spänning, som för distribution
nedtransformeras till 38 kV.
Erne är näst Shannon Irlands största flod.
Nederbördsområdet är 4 000 km2, medelvattenmängden är 3 600 m3/s
och högvattenmängden 11 000 m3/s. Årsnederbörden är i
medeltal 1 060 mm. Sjöarna Upper och Lower Lough
dämmes upp 1,2 resp. 0,6 m; kanalen mellan dem har vidgats
och försetts med en regleringslucka, varigenom ett 200
milj. ms magasin skapas.
Fallhöjden 40 m delas på de två kraftstationerna.
Fördjupningen av kanalen från den nedre sjön till Cliff
krävde schaktning av 580 000 ms jord och sten. Dammen
vid Cliff är 18 m hög och 210 m lång, utförd av betong.
Maskinstationen har nu ett 10 MW Kaplan-aggregat; plats
finns för ytterligare ett lika stort aggregat. Kanalen till
Cathaleen’s Falls har på ena sidan en 1,2 km lång
invall-ning med 9 m maximihöjd. Betongdammen vid Cathaleen’s
Falls är även av gravitationstyp, 27 m hög och 300 m
lång. Utskovspartiet innehåller tre 11 m breda luckor.
Maskinstationen, som placerats vid dammens fot, har två
22,5 MW Kaplan-aggregat. Plats finns för ett tredje
aggregat.
Betongmaterial togs från tre pallar i
maskinstations-grunden, som består av kalksten. Man gjorde härifrån ett
45° lutande schakt till ett 25 m djupt sänke, varifrån
stenen lyftes med en 3 ms hiss till en transportör, som förde
den till en central krossanläggning. Från pallarna till det
lutande schaktet släpades stenen med ett 0,75 m3
skrap-verk. Efter krossningen sorterades materialet i fyra
storlekar och lagrades i 500 t stålsilon. Sand hämtades från
en plats 42 km från byggnadsplatsen och lades i silon.
Invallningen utfördes av jordfyllning; vattensidan
täcktes med sten och kläddes med 38 X 30 X 10 cm
betongplattor (Water Power juli 1953). G Lbg
Toriumförekomster på västra halvklotet. I framtiden
kommer troligen torium att användas som bränsle i
atomreaktorer. Fastän torium 232 förekommer rikligare i
jordskorpan än uran är kommersiellt användbara malmer inte
gynnsamt fördelade; bara några få förekomster kan
utnyttjas ekonomiskt.
Den ojämförligt viktigaste toriummalmen är monazitsand
som huvudsakligen består av ortofosfat av cerium och
andra sällsynta jordartsmetaller men också innehåller
3—10 % torium. Sanden har uppstått genom vittring av
graniter, gnejser och pegmatiter i vilka fosfaten ingår med
upp till 0,1 %. Den har av vind och vatten koncentrerats
till dyner och strandbankar som nu är de största och
viktigaste förekomsterna.
Västra halvklotets monazit, som finns framför allt i USA
och Brasilien, har lägre toriumhalt än Indiens. För
monazit från de viktigaste förekomsterna har man bestämt
följande sammansättningar:
[-Brasiliansk-]
{+Bra- siliansk+} »/o [-Indisk Amerikansk-] {+In- disk Ame- rikansk+} •/o
Torium ...................... Th02 6,18 9,9 3,40
Uran ........................ UaOs 0,18 0,27 0,15
Sällsynta jordartsmetaller
inkl. cerium ................ M2O3 60,5 59,8 40,1
Cerium ....................... CeaOs 25,9 27,5 19,5
Fosfor ........................ P2O5 25,5 29,5 20,5
Järn ......................... FC203 0,50 0,90 4,5
Titan ......................... TiOa 1,10 0,40 2,1
Kisel ......................... Si02 2,51 1,5 8,5
Zirkonium ................... Zr 3,5 1—3 0,1—1,0
Molybden .................... M0O2 0,01 0,01 —
Aluminium ................... AI2O3 — — 12,5
De sällsynta jordartsmetallerna består av ca 50 °/o
cerium, ca 25 % lantan, 15 % neodym, 7 "/o praseodym och
små mängder samarium, yttrium och andra metaller
tillhörande samma grupp. Föroreningar är vanligen titan,
järn, zirkonium, kisel och aluminium. Radioaktiva
sönderdelningsprodukter kan förrycka analysresultatet vid
användning av konventionella metoder för bestämning av
uran och torium, men man har nu nya förfaranden som
uppges vara säkrare.
Till på allra senaste tid isolerades torium genom direkt
behandling av monazit med koncentrerad svavelsyra och
fraktionerad fällning och kristallisering för avlägsnande
av sällsynta jordartsmetaller och torium ur den erhållna
lösningen. En annan metod är sintring av monazit med
natriumhydroxid och sönderdelning av
reaktionsprodukten med vatten. Vid den senare metoden reagerar bara
70—80 »/o av sanden lätt och upprepade behandlingar är
därför nödvändiga vilket medför avsevärd kostnad. Andra
metoder, som sägs vara effektivare, har utarbetats
åtminstone i halvstor skala, men inga data från dem har hittills
publicerats.
I USA upptäcktes de första monazitförekomsterna för 75
år sedan i North och South Carolina. De är relativt små
och inga har befunnits tillräckliga för bearbetning i stor
skala. Ungefär 400 t sand behövs för erhållande av 1 t
acceptabel monazit. År 1911, när den toriumrika
monazit-sanden i Travancore upptäcktes, lades bearbetningen av
de första amerikanska förekomsterna ned helt och hållet.
Genom att Indien 1945 införde exportförbud på monazit
har brist på denna uppstått i USA.
Guldförande "black sand", som förekommer i kanterna
av granitområdena i det inre av Idaho, har därför
undersökts grundligt, och den utnyttjas nu i växande
omfattning. Produktionen täcker emellertid ännu inte USA:s
behov. Man kan vänta något tillskott av monazit från
Florida där titanhaltig black sand finns i stora mängder i de
centrala och norra delarna av staten. Monaziten fås som
biprodukt vid bearbetning av ilmenit, zirkon och rutil som
nu bryts i begränsad omfattning.
Vid Mountain Pass i Kalifornien har man upptäckt stora
förekomster (en av dem uppskattad till 1 Mt) av castnaesit
innehållande 5—25 % sällsynta jordartsmetaller, 5—10
cerium och upp till 0,1 "/o toriumoxid. Malmkropparna
går delvis i dagen. Dessa förekomster anses lova full
täckning av USA:s behov av sällsynta jordartsmetaller.
Kanada har många förekomster av radioaktiva mineral
och sedimentära lager som kan innehålla brytvärd
monazit. Möjligheten att man där kan finna nya råvarukällor
för torium är därför inte utesluten.
Brasilien har de största och rikaste hittills kända
förekomsterna av monazit på västra halvklotet. Braziliansk
monazit dominerade världsmarknaden under åren 1895—
1914. Man nådde upp till en största produktion på 7 000 t
1909. Efter 1914 började konkurrensen från Indien att
göra sig gällande samtidigt som efterfrågan på monazit
minskade.
De bäst kända monazitförekomsterna finns längs en smal
kustremsa som från Rio de Janeiro sträcker sig ca 800 km
norrut. Några av de mest bearbetade gruvorna ligger i
närheten av Victoria och består av grunda gravar och
schakt som sällan når djupare än 3 m. Exporten av
monazit från Brasilien är nu 200—500 t/år. Landet har stora,
icke utvecklade monazitförekomster, och man skulle
därför utan svårighet kunna fördubbla produktionen, men
brytning i stor skala försvåras genom brist på skolade
geologer och gruvingenjörer.
Två fabriker för bearbetning av monazit finns, en i Säo
Paolo och en i Victoria. Det uppges att de har en
kapacitet på 1 500—2 000 t/år monazit. Man tillverkar bl.a.
ce-riumpreparat som huvudsakligen exporteras till Europa
där de antagligen används som råmaterial för
framställning av Mischmetall, ferrocerium och ceriumföreningar.
Hela toriumproduktionen är under statlig kontroll (A J
Strod i American Ceramic Society Bulletin apr. 1953).
SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
