Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 34. 22 september 1953 - Stigortsdrivning, av Georgi Bergwall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15 september 1953
699
Stigortsdrivning
Bergmästare Georgi Bergwall, Nora
622.261.7
Stigortsdrivning i samband med bergrumsarbeten har
visat sig erbjuda vissa problem. Stigorterna skall i regel
bli reservutgångar, men i en del fall drivs stigarna som
tillredning för utbrytning av bergrum med
magasinsbrytning. På grund av arbetsledningens ofta bristande
kännedom om tillvägagångssättet vid dessa arbeten har
metoderna ibland utformats på ett sätt, som är olämpligt och
undantagsvis t.o.m. farligt.
Stigortsdrivningen har ju inom gruvhanteringen alltid
ansetts vara en bland de mest krävande arbetena. Under
tidernas lopp har dock en viss metodik, grundad på
erfarenhet, utvecklats. Olycksfallen vid stigortsdrivning
fördelar sig sålunda:
fall av sten från tak e.d. ... 33,3 °/o
halkning, snavning o.d.....12,8 °/o
fall i stigort ............................10,3 °/o
lyftning, bärning m.m.....10,3 °/o
bergborrmaskin och borr .. 10,3 ®/o
övrigt ........................................23,0 °/o
Härav framgår att man först och främst måste ta hänsyn
till skyddet för fallande sten och därnäst att stegvägen ej
på grund av sönderskjutna stegpinnar blir farlig. Vidare
måste anordningar finnas för utvädring av
explosionsgaserna efter skjutningarna. Dessa tre faromoment är givetvis
störst vid uppgång i stigen efter skjutning men har stor
betydelse även under övrig tid för vistelse i stigen. Vidare
måste stigortsdrivaren ha en sula att stå på under
borrningen.
Stigorterna, som här förutsätts ha dimensionerna 2 X 2 m
(ibland 2X2,5 m), drivs därför vanligen med särskild
berg- och stegtrumma, åtskilda av en trävägg. Där
lutningen på stigen är flackare än ca 75° kan träväggen
utelämnas, men detta förutsätter ett bra berg, som sällan
förekommer vid bergrumsarbeten.
Vertikala stigorter
Vertikala stigorter, 2,0 X 2,0 m eller 2,0 X 2,5 m (fig.
1, 2 och 3) delas med skiljevägg i bergtrumma och
steg-trumma (-väg), så att den senare får en fri bredd av ca
0,9—1,0 m mellan skiljevägg och bergvägg. Stockväggen
fastsätts på två vertikala, fastdurkade (IV4" durk) följare
(pilastrar) med ca 6" diameter eller 6" X 6" tvärsnitt och
1,5—2,0 m längd, beroende på salvans längd. Själva
stockväggen görs av 6"—7" rundvirke, exempelvis 2 m
massaved, som läggs tätt ihop eller glesläggs med lämpliga
virkesbitar som mellanlägg. Väggen byggs upp till ca 2,0 m
från bottnen av kilen eller ca 2,2 m under tak.
Gångvägen utgörs av stegar av olika utförande. Mindre
god är stegväg av stegsinkor, inslagna i mittlinjen på
stockväggen, eftersom sinkorna är mycket sårbara och
ofta slås ur eller bockas vid skjutningarna. Bäst är en
stegväg enligt fig. 3 med broar på var femte meter, men
den är också dyrast. Dock kan en på så sätt utförd stig
användas direkt som kommunikationsväg. Stegarna är
5—6 m långa, den översta dock i allmänhet kortare, ca
3 m. Denna stegväg skadas lätt vid skjutningarna, varför
den bör kombineras med överlägg.
Redskap och material forslas upp och ned för hand eller
med lufthaspel. I stigortsfickans undre del bygger man
antingen in en tapp och tappar överberget på vanligt sätt
eller också låter man berget rasa ut på sulan och lastar
med lastskopa. Efter skjutning tappas överberget ut.
Stegtrumman täcks med stockar, som reses i 45° vinkel
och fästes med hakar i timmerväggen men ej i övre stödet.
Inbördes hopfogas de med sinkor. öppningen för passage
genom överlägget täcks vid skjutning med vanligen tre
stockar, vilka ställs direkt på berget och lutas mot övre
stödet. Olägenheten med överlägget är, att skjutgaserna
behöver längre tid att gå ut.
Järnpinnstegar finns av två typer (fig. 1 och 2). Den
första består av stegsinkor väl inslagna i stegträna, den
andra av inborrade stegpinnar av 1" borrstål. I senare
fallet borras hålet i stegträt ca 100 mm och stegträna .
hålls samman av en 7/s" järnsprint i varje ände, försedd
med mutter på stegträts in- och utsida. Stegarna sätts fast
med V2" fatthakar. Om en dylik vertikal stegvägs höjd
överstiger 15 m bör vilplan anordnas med högst 10 m
inbördes avstånd. Dessutom bör på var tionde meter göras
en inskjutning i bergväggen, vari redskap förvaras vid
skjutningarna.
Där ej överlägg begagnas, bör skyddsbro byggas över
stegvägen (fig. 2). På hängsidan borras två hål och i
dessa sätts U/4" järn, vars andra ände vilar mot
stockväggen. På dessa järn läggs IV2" plank som skyddsbro.
Plankorna skall säkras för vippning.
Materialtransporten sker vanligen med en materialkälke
("jungfru") dragen av lufthaspel. Lufthaspeln placeras
på väl skyddad plats i orten vid stigens början, så
spel-slyraren ej kan skadas av fallande föremål. Brytskivan
Fig. 1. Drivning av
vertikal stigort 2X2 m
(Boliden); a bommens
placering under byggnadstiden,
b Va" blockfäste, c 7—8"
pilaster, d fatthake över
6" rundvirke, e 4" klump,
f fatthake, g 2" plank, h
1" rör för vatten, i 2" rör
för luft, k fatthake under
6" rundvirke, l Pl 4"
berg-sprint 800 mm läng.
Fig. 2. Drivning av vertikal
stigort 2 X 2 m (Stripa); a
två l1/*" rundjårn, b 2" plank,
c skyddsbro, d brytskiva, e
Pl t" durk, f 6—7" rundvirke,
g fatthake, h järnpinnstege,
i 1" rör anslutet till luft- och
vattenledning, k 1" rör för
luft och vatten till
borrmaskin, 16X6" pilaster, m 7!s"
rund järn, n mutter med
bricka, o 1" borrstäl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
