Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 34. 22 september 1953 - Nybyggen - Chief Joseph-dammen, av G Lbg - Böcker - Statens Naturvetenskapliga Forskningsråds Årsbok 1951/52, av SHl - Konstfiberlexikon, av SHl - Stenkol och lera, bd 1, av Gunnar Svenson - Beton, bd 1, 2 & 3, av Olle Gewalt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15 september 1953
705
Chief Joseph-dammen. Dammen, som ligger i Columbia
82 km nedströms Grand Coulee-dammen, har erbjudit
stora svårigheter. Berggrunden i flodbottnen var mycket
trasig, högra älvstranden bestod av genomsläppligt
material och vårflödena har varit oerhörda. Vid full utbyggnad
skall maskinstationen innehålla 27 aggregat på 64 MW
vartdera. Nettofallhöjden är 52,7 m. I första
utbyggnadsstadiet installeras 16 aggregat. Intagsbyggnaden blir 620 m
lång.
Dammen, som utföres som en gravitationsdamm av
betong, är 690 m lång och 83,5 m hög. Utskovspartiet, 280 m
långt, har 19 luckor. Dammen innehåller 750 000 och
maskinstationen med intaget 610 000 m3 betong. Schaktningen
omfattar 7,6 milj. m3.
Högra strandslänten är på 600 m längd uppströms
dammläget täckt med ett 30 m tjockt lager av grus. Högre upp
finns i slänten ett 30—60 m lager av välgraderad jord,
som har använts till tätning av gruslagret. Jorden utlades
i 12 m breda lager innanför fångdammar och
komprimerades. Gruset dränerades dessutom genom en 300 m lång
tunnel till dammens nedströmssida.
Uppströms dammläget har utförts cellfångdammar av
stålspont. Tätning mot den ojämna bergytan gjordes med
betong, som utlades i skydd av skärmar i den starka
strömmen. När de tre sista betongblocken i den
permanenta dammen göts, leddes vattnet genom bottenutskov,
som reglerades med en 13,6 m hög lucka.
Betongmaterial hämtas från grustag 5 km från dammen.
Där arbetar tre man med en eldriven skopa, som matar ett
transporttåg till ett vibrationssiktverk. Härifrån går
materialet, < 150 mm, via ett lager till ett sortertorn, som
delar det i fyra kornstorlekar grus samt sand. I toppen
av tornet finns en maskinist, som dirigerar alla
transporter. Från högarna av varje sort går en transportör i tunnel
direkt till lastbilarna, vars förare endast har att starta och
stoppa transportören. Anläggningens kapacitet är 400 t/h.
Dammen, som är rak, betjänas av två snabba linbanor.
Vid intaget och maskinstationen har man tre stora
spårbundna kranar varav två med 45 m bommar och en med
62,5 m bom. Såväl linbanorna som kranarna tar
betong-byttorna direkt från ett järnvägsspår från
betongstationerna, varav den ena är belägen vid nedströmssidan av
maskinstationen och den andra på andra stranden uppströms
dammen. Betongstationerna är lika, utom däri att den
sistnämnda är utrustad för kylning av materialen.
Två huvudentreprenörer delar arbetet. Entreprenören för
maskinstationen gjuter 1 530—1 900 m3 per treskiftsdygn.
Entreprenören för dammen producerar ca 765 m3 betong
under ett 8 h arbetsskift (Engineering News-Record 18 juni
1953). G Lbg
Böcker
Statens Naturvetenskapliga Forskningsråds Årsbok
1951/52. Stockholm 1953. 206 s., ill. 7 kr.
Två inledande, längre uppsatser av A Müntzing och E
Dahr handlar om aktuella problem inom genetiken resp.
om människans härkomst. Därefter redogör G Funke (på
engelska) för rådets uppgifter och organisation, och C-G
Rossby diskuterar (också på engelska) möjligheterna till
meteorologisk forskning i Sverige.
Liksom i tidigare årsböcker (Tekn. T. 1952 s. 69, 830)
finns i denna ett antal korta redogörelser för
undersökningar utförda med understöd från rådet. I ett särskilt kapitel
publiceras föredrag hållna vid Riksdagens forskningsdag
den 23 april 1953. I dessa skildrar B Lindblad den
astronomiska forskningen i Sverige, A Müntzing skriver om
svensk ärftlighetsforskning, T Svedberg om stormolekyler
och H Nathorst om järn och stål. Bokens senare del
innehåller diverse meddelanden om rådets verksamhet och
administration samt tabeller över anslagets fördelning.
De två inledande uppsatserna är mycket intressanta och
i stort sett lättlästa. Icke-biologen möter dock vissa
svårigheter därför att förf. använder facknomenklatur utan
förklaringar. Föredragen vid Riksdagens forskningsdag är
mycket lättlästa och säkert av intresse för dem som inte
redan något känner till de behandlade vetenskapsgrenarna.
Uppsatserna är nämligen korta och därför relativt ytliga
översikter. SHl
Konstfiberlexikon, av Hans Wijkman. Textil &
Konfektions Småskrifter 2, Stockholm 1953. 71 s. 2,50 kr.
Skriften börjar med en översikt av konstfibergrupper och
förklaring av termer och förkortningar. Därefter följer
en alfabetisk förteckning över handelsnamn på konstfibrer
med angivande av dessas typ och i en del fall deras
egenskaper. Namnen återkommer delvis i en genealogisk
uppställning, och skriften avslutas med en förteckning över
konstfiberproducenter grupperade nationsvis i
bokstavsordning.
Skriften gör visserligen inte anspråk på fullständighet,
men den innehåller dock närmare 300 konstfibernamn och
bör därför vara av mycket stort värde för alla som har
intresse för konstfibrer och vill försöka finna sig till rätta
i den djungel av intetsägande handelsnamn som
uppkommit. Ur nomenklatursynpunkt är särskilt den föreslagna
indelningen av konstfibrerna och förklaringarna av
termer värdefull. På det sistnämnda avsnittet kan möjligen
annmärkas att en svensk term för "monofilament" saknas.
Skulle man inte kunna använda "enkelfiber"?
Handelsnamnens stavning bör givetvis inte försvenskas och det har
förf. inte heller gjort utom för Terylene som skrivs utan
sista "e". SHl
Stenkol och lera, bd 1, utgiven av Höganäs-Billesholms
Aktiebolag, Höganäs 1953. 306 s., ill.
Föreliggande arbete skall i komplett skick bli en allsidig,
vetenskapligt grundad framställning av den skånska
stenkolsbrytningens och därtill knutna industriers historia.
Den nu utkomna delen inleds med ett kapitel om stenkol
och lera i världshushållningen av I Högbohm och S T
Kjellberg, vilka diskuterar dessa ämnens betydelse för den
mänskliga utvecklingen. Geologiska synpunkter på speciellt
det skånska stenkolet och den skånska leran framläggs av
A Hadding och R Norin. T Nilsson talar i en uppsats om
vegetation och djurliv i Skåne under stenkolens
bildningstid. Nordvästra Skånes naturbetingelser och kultursamband
fram till 1600-talets mitt granskas av M Sjöbeck, under det
att G Clemensson beskriver den skånska
stenkolsbrytningens historia fram till 1658.
Samtliga artiklar utmärker sig för stor vederhäftighet och
en elegant och underhållande stil. Talrika litteratur- och
arkivanvisningar förhöjer värdet av framställningen.
Boken, vars typografiska utstyrsel är utmärkt, är vidare rikt
illustrerad samt försedd med översiktskarta i
flerfärgs-tryck, talrika tabeller, faksimiler m.m. Man vågar därför
påstå, att om verkets fortsättning blir av samma goda klass
som dess första del, har Höganäsbolaget genom sitt
initiativ lyckats i hög grad berika den svenska
industrihistoriken. Gunnar Svenson
Beton, bd 1, 2 & 3, av Jens Johansen & P
Møller-Sørensen. Dansk Ingeniørforenings Arbejdsgruppe for
Beton og Jernbeton. Teknisk Forlag, Köpenhamn 1950.
243 + 205 + 150 s„ ill. 12 + 12 + 8,50 dkr.
Betongutskottet inom Dansk Ingeniørforening anordnade
i mars 1950 en kurs i betongteknik. De på kursen hållna
föredragen har utgivits som ett samlingsverk under titeln
Beton. Underrubrikerna på de tre ingående banden är
Ma-terialerne, Proportionering och Arbejdspladsen.
Band I avhandlar betongens egenskaper och
användningsområden, cement- och betongkemi, provning av
cement och betong, ett omfattande kapitel om
armerings-stål och slutligen förspänd betong samt skador på
betong.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
