Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 35. 29 september 1953 - Ytjämnhet och funktion — krav och möjligheter, av Herman Hallendorff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15 september 1953
711
Fig. 1.
Ytjämnhet vid
slipning med
slipduk av
olika
grovlekar; A [-svarvmässing,-]
{+svarvmäs-
sing,+} B—E
stål med
0,45 °/o
kolhalt.
tillåtna profildjupet, i undantagsfall dessutom
en undre gräns för profildjupet. I jämförelse
härmed är många utländska tecken sådana, att
de ge rikligt med talvärden och andra data. Som
exempel på en sådan fullständig ytspecifikation
kan tas den som anges i amerikansk standard2.
Här kan t.ex. på ritningen sättas tecknet
0,0005 X 65
8-16 /
\/ C 0,003
som betyder: jämnhet 8—16 mikrotum rms,
våg-höjd maximalt 0,0005", repor cirkulära till ytans
centrum, repavstånd 0,003", kontaktyta
(bäryta) 65 %. För alla de olika uppgifterna finns
standardiserade sifferserier och beteckningar.
Man avser att vid varje tillfälle endast de
uppgifter, som behövs skall anges, vanligen
kommer man alltså att ha det symboliska tecknet
för "ytkrav" med en enda siffra för maximalt
tillåtet rms-värde i vinkeln.
Amerikansk och engelsk standard hör till dem,
som ger så rika möjligheter till ytbeskrivning,
som här visats. I allmänhet behöver man endast
en eller ett par av uppgifterna, men man har
möjlighet att efter metoder, som vem som helst
lätt kan skaffa sig definitioner för, klargöra
även ganska noggranna uppgifter endast genom
några siffror och tecken på ritningen. Den
svenska standarden är fattig i detta avseende och
torde nog snart behöva komplettering. En i
många fall tillräcklig komplettering nås nu
genom att man tillsammans med
profildjupsupp-giften även specificerar bearbetningssättet, men
ofta finner man att ett och samma
bearbetnings-sätt kan ge så varierande resultat att man inte
heller på denna väg når önskat samförstånd
mellan ritkontor och verkstad, fig 1. Kurvorna A och
B representerar normalvärden vid hårt belastad
duk. C och D gäller två olika tillverkares resultat
på stål med duken ungefär normalt belastad.
Kurvan E från ett tredje företag tyder på att
man arbetar med alltför låg avverkning vid de
grövre dukarna. En ytspecifikation "vw, duk
120" leder hos företaget E till en kanske fyra
gånger så lång tid för putsningen som hos C, om
man utgår ifrån att lika mycket material måste
bort för att man skall få ytorna rena.
Ytegenskaperna och funktionen
Den grad av överensstämmelse, som finns
mellan konstruktörens ideella och verkstadens
verkliga yta har stor teknisk betydelse. Detta gäller
för många fria ytor — som alltså icke är i
kontakt med annan yta — och för de allra flesta
kontaktytor. För allmänt förekommande enkla
element har fria ytors egenskaper betydelse för
hur föremålet känns att hantera och hur det ser
ut. Korrosionsbeständigheten förbättras
avsevärt, om ytan görs jämnare, galvaniska
ytbehandlingsmetoder kräver små profildjup för att
lyckas rätt, medan vissa färger fäster bäst, om
profildjupet inte minskas alltför långt. Av större
teknisk betydelse är att hastigt strömmande
gaser och vätskor kräver litet profildjup på de ytor,
som styr strömningen. Sålunda har profildjupet
stor betydelse vid projektiler3.
Vid press- och krympförband inverkar
ytjämnheten olika, beroende på hur stora
normalkrafterna mellan ytorna är i förhållande till
materialens fysikaliska egenskaper såsom hårdhet,
elasticitetsmodul och tryckhållfasthet. Vid inom
vissa gränser lika fysikaliska egenskaper hos
båda ytorna och tryck av sådan storleksordning,
att man får spänningar inom det plastiska
området glättas ytorna och man får ett grepp, som
är mindre än det nominella, som beräknas ur
uppmätta diametrar. Greppminskningen beror
av profildjupen och fyllnadsfaktorerna. Vid
beräkning av förbandets hållfasthet får man
korrigera för glättningen av ytorna, vilket medför att
hållfastheten blir lägre än som motsvarar
nominella greppet4.
Om de fysikaliska egenskaperna är väsentligt
olika och förhållandena sådana, att
spänningarna ligger företrädesvis inom elastiska området,
kan man nå effekten att det vekare materialet
anpassar sig efter det hårdare materialets
profilkurva5, fig. 2. Man får ett ingrepp mellan ytorna,
som gör att förbandets hållfasthet blir större än
vad som kan beräknas av nominella måtten. Vid
en försöksserie med raka cylindriska
pressförband har hoppressningskraften beräknats och
uppmätts. Passningen var H4—r3, 10 mm
diameter och 10 mm längd. Ringen var av kolstål
med 0,35 % kolhalt, 160—180 Brinell-hårdhet och
passningsytans profildjup 1,8 ß. Tappen var av
kullagerstål SKF-3 med 1,0 % kol, 0,35 %
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
