- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 83. 1953 /
726

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 36. 6 oktober 1953 - Varför behövs detaljerade kraftbehovsprognoser? av Sven Lalander - Nya Zeelands vattenkraft, av G Lbg - Användningen av epiklorhydrin växer, av SHl - Norsk träforskning beviljas 30 milj. nkr - Propangasdrift för lok

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

726

TEKNISK TIDSKRIFT

försörjning, som blir en nödvändighet då våra
vattenkrafttillgångar börjar bli helt utbyggda.

Energistatistik och energiprognoser har i
Sverige hittills utförts endast sporadiskt. Den nu
arbetande Bränsleutredningen har emellertid ägnat
denna sak stort intresse och även framlagt ett
intressant siffermaterial. I vissa andra
europeiska länder har i synnerhet under senare år
mycket detaljerade energibalanser utarbetats,
och Förenta Nationerna har även påbörjat en
internationell statistik på området. Numera finns
därför ett ej obetydligt erfarenhetsmaterial
tillgängligt, då det gäller att med ledning av
energiprognoser söka skingra framtidens dunkel i
fråga om elförbrukningens utveckling på lång
sikt.

Den totala byggnadstiden för större
kraftstationer är 4—6 år. Det är därför för kraftverken
en tvingande nödvändighet att söka förutspå
elförbrukningens utveckling mer i detalj
åtminstone för den närmaste femårsperioden.
Önskvärt är även att göra vissa uppskattningar för
ytterligare fem år framåt i tiden. I en fri ekonomi
är prognoserna emellertid i stort sett endast en
kvalificerad gissning, och den verkliga
utvecklingen bryter sig ofta oväntade banor. Det är
därför nödvändigt att kontinuerligt följa
elförbrukningens utveckling för att i tid upptäcka de
nya tendenser, som kan förändra de uppgjorda
prognoserna.

I två följande uppsatser redogöres närmare för
det arbete, som av Centrala Driftledningen
nedlagts på femårsprognoser under de senaste åren.
Dessa utredningar har utförts i intimt samarbete
med industrin och dess branschorganisationer,
som visat ett stort intresse och verksamt bidragit
till undersökningarnas utförande. Särskilt har
det omfattande arbete, som järnindustrin har
•nedlagt på förplaneringen av sitt stora
utbyggnadsprogram varit av värde för
kraftprognos-arbetet.

Distributionen av elektriciteten kräver lika
stora kapitalinvesteringar som produktionen.
Även om distributionssystemen kan byggas på
kortare tid än de stora kraftstationerna, är det
för varje enskilt kraftverk och elverk nödvändigt
att göra upp detaljerade belastningsprognoser,
åtminstone för den närmaste treårsperioden, för
att i tid kunna se om sitt hus. Anläggningarna
måste emellertid utföras så, att de ej enbart
lämpar sig för de omedelbara behoven utan även kan
inpassas på ett rationellt sätt i det
distributionssystem, som 10—15 år senare skall försörja en
avsevärt stegrad förbrukning.

Förplanering på längre sikt är därför minst lika
viktig på distributionssidan som på
produktionssidan. Prognoserna för hela landets
elkraft-försörjning bör därför vara av värde som
ledning även för denna detaljplanering av
distributionssystemen.

Nya Zeelands vattenkraft. Största naturtillgången i Nya
Zeeland är dess vattenkraft. Nu finns 4 600 MW i drift,
motsvarande 1,25 kW per invånare. Energibehovet har
emellertid ökat, så att ransonering erfordras. Nordön, som
har två tredjedelar av landets folkmängd, har nått längst.
Huvuddelen av vattenkraften väntas vara tillgodogjord
inom tjugo år. Sydön har den större krafttillgången och
man överväger om industri skall förläggas på Sydön eller
energi överföras till Nordön; sundet är ca 30 km brett.

Byggnadsarbetena har utförts genom
arbetsdepartementets försorg, varefter de överlämnats till ett hydroelektriskt
statligt verk, som skött om den elektriska utrustningen
och handhar driften. På senare tid har man emellertid
fått anlita entreprenörer.

Exempel härpå är Roxburgh-projektet i Nya Zeelands
största flod Clutha nära Sydöns södra ände.
Medelvattenmängden vid mynningen är 950 m3/s. Omkring 160 km
från kusten, där floden går i en klyfta, har man funnit
lämpligt läge för damm och kraftstation. Platsen ligger
90 m över havet och omges med 900 m höga gräsklädda
kullar lämpliga för fåravel och fruktodling. Dammen
utföres som massiv betongdamm med 360 m längd.
Däm-ningen är 45 m och sträcker sig 29 km uppströms utan
att översvämma mycket av den värdefulla marken. De tre
utskoven har luckor med 15 m höjd och 12,6 m bredd. I
maskinhuset installeras åtta 40 MW aggregat (L R Palmer
i Water Power juni 1953). G Lbg

Användningen av epiklorhydrin växer. Shell var den
första amerikanska firma som började tillverka
epiklorhydrin som är råvara bl.a. för epoxiplaster (Tekn. T.
1951 s. 281, 291; 1952 s. 43, 308). Firman är alltjämt den
enda kommersiella producenten i USA och har nu
trefal-digat sin tillverkning. År 1946 var den ca 220 t, 1952 hade
den stigit till 3 000 t, och den väntas vid slutet av 1953
uppgå till 17 000—20 000 t/år.

Fastän den ojämförligt största delen av epiklorhydrinen
överförs till epoxiplast genom reaktion med aceton och
fenol har den fått betydelse också som stabiliseringsmedel
för polyvinylklorid, klorkautschuk och andra klorhaltiga
polymerer samt som korrosionsinhibitor i klorhaltiga
insektmedel. Vidare används den som råvara vid
tillverkning av många glycerol- och glycidolderivat vilka utnyttjas
som mjukningsmedel, lösningsmedel och som halvfabrikat
vid tillverkning av färgämnen, ytaktiva ämnen,
farmaceu-tika och andra synteser.

Ett stort antal kondensat framställda av epiklorhydrin
och olika polyfunktionella föreningar har beskrivits i
patentlitteraturen och uppges vara användbara antingen
direkt eller indirekt som bestrykningsmedel, bindemedel,
kitt och schellackersättning, som garvämnen, ytaktiva
ämnen, färgämnen för textilier och färgfotografi, kapilläraktiva
ämnen för textilindustrin. Epiklorhydrin är vidare ett gott
lösningsmedel för cellulosaacetat, kolofonium, hartsestrar
och kan trots sin giftighet få användning som sådant.

Shell framställer epiklorhydrin av allylklorid (Tekn. T.
1948 s. 828) som fås genom klorering av propylen i
krack-gaser. Införandet av klor i propylen, utan att dennas
dubbelbindning angrips, uppnås genom användning av
noggrant reglerade reaktionsbetingelser. Under reaktionen
stiger temperaturen till 600°C och propylenens tryck höjs
från 2,8 till 18 kp/cm2 med en 1 000 hk kompressor. Den
renade allylkloriden behandlas med underklorsyrlighet
varvid glyceroldiklorhydrin bildas. Denna ger epiklorhydrin
vid reaktion med kalcium- eller natriumhydroxid
(Chemical Engineering maj 1953). SHl

Norsk träforskning beviljas 30 milj. nkr. av
exportavgiftsmedel. Medel skall i första hand anvisas för
byggnader för Papirindustriens Forskningsinstitutt och Norsk
Treteknisk Institutt.

Propangasdrift för lok har provats i USA. Loket har ett
4 800 hk turboelektriskt maskineri.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:37:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1953/0742.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free