Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 36. 6 oktober 1953 - Svensk elkraftförsörjning i prognos och verklighet, av Mats Bärlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13 oktober 1953
733
Skifferoljebolaget togs inte med i prognosen,
därför att dess framtidsutsikter var så osäkra,
att ingen som helst prognos kunde ges.
Verksamheten var dessutom till sin större del
nedlagd på grund av kraftbristen. Bortsett således
från Skifferoljebolaget är överensstämmelsen
med prognosen i samtliga industrigrenar
mycket god. De inom grupperna cementvarufabriker,
porslinsindustrin och glasindustrin i samråd med
branschrepresentanter gjorda, tämligen starka
reduceringarna har visat sig vara befogade.
Inom massaindustrin har överensstämmelsen
mellan prognos och verklig förbrukning intill
1951 varit tämligen god. Den kraftiga
omsvängningen på cellulosamarknaden 1952 har
förorsakat en stagnation i utvecklingen.
Genom att produktionen är direkt beroende av
exporten kan omsvängningar komma snabbt och
oväntat. Pappers-, massa- och träindustrin
kommer förmodligen alltid att förbli ett svårt
problem i all slags prognosverksamhet.
Inom den kemiska industrin synes utvecklingen
under de två senaste åren ha stagnerat. En stark
nedskärning av de elkemiska industriernas
prognoser gjordes efter diskussioner med olika
grupper. Till 1951 överensstämmer även
prognosen tämligen bra med den verkliga
utvecklingen. Emellertid har vissa stora projekt helt
bortfallit inom bl.a. oljeindustrin. Elkemiska
industrin har även lagt ner vissa tillverkningar,
varjämte även viss vattenbrist förekommit 1951
—52. Därjämte tycks förseningar av
maskinleveranser tillsammans med tilltagande
konkurrens från utlandet ha bidragit till stagnationen
och tillbakagången 1951—52. Dessa förhållanden
var på tal, när prognosen diskuterades med
experter inom kemiska industrin, och fick även
påverka prognosen, men efteråt kan man
konstatera, att läget i vissa avseenden bedömdes för
optimistiskt.
Prognosen för de övriga industrigrupperna
gjordes i underkant, i viss mån för att kompensera
de befarade överskattningarna av kraftbehoven
inom de fyra undersökta grupperna. Prognosen
i de undersökta grupperna visade en
genomsnittlig ökning med 8,5 %, men ökningen inom de
övriga grupperna uppskattades till endast 3 %
per år. I verkligheten har emellertid ökningen
varit 5,7 % per år.
Prognos för 1952—1957
En första tioårsprognos för kraftbehovens
utveckling inom landet upprättades 1951 på
Centrala Driftledningen. Man fann därvid att den
genomsnittliga ökningen under 1950-talet torde
komma att uppgå till 1 330 MkWh/år eller med
frånräknade förluster 1 140 MkWh/år. Av denna
ökning torde 540 MkWh/år falla på industrin,
550 MkWh/år på detalj förbrukningen och
resterande 50 MkWh/år på samfärdseln.
I prognosen förutsågs att den totala
belastningen under första hälften av 1950-talet skulle öka
något långsammare än genomsnittet eller med
ca 1 250 MkWh/år för att under senare hälften
öka snabbare eller med ca 1 500 MkWh/år. I
denna utredning tog man hänsyn till alla de
faktorer, som står i samband med
kraftförbrukningen, såsom befolkningstillväxt,
byggnadsverksamhet, rationalisering på alla områden,
produktions- och strukturutveckling inom industrin
m.m. Man försökte först bilda sig en uppfattning
om den sannolika ekonomiska utvecklingen med
hänsyn tagen till landets totala resurser och
under förutsättning av en fortsatt god konjunktur.
För industrins del utarbetades först detaljerade
produktionsprognoser, varefter erforderlig
elkraft beräknades med tillhjälp av
erfarenhetsvärden och under hänsyntagande till
föreliggande möjligheter att utnyttja alternativa
energiformer.
Syftet med en sådan prognos är inte att få fram
belastningsnivån i ett visst stadium så exakt som
möjligt, utan att få en uppfattning om de
kraftbehov, vilka kraftindustrin under alla
omständigheter måste stå redo att tillgodose.
Expansionen inom näringslivet var intensiv
under efterkrigsåren. Det ansågs dock sannolikt
att utvecklingstakten så småningom skulle
dämpas. Hänsyn måste tas till detta, eftersom inte
enbart katastroflägen skall undvikas utan även
utbyggnadsverksamheten ledas så att
kraftproduktionen blir ekonomiskt bärkraftig.
Målsättningen är för närvarande en viss ekonomiskt
berättigad överutbyggnad. För industrin är en
tryggad tillgång på elkraft ett livsvillkor. Det är
därför helt naturligt att hänsyn tas till industrins
egna prognoser, när utbyggnadsprogrammet i
stort planeras. Det är dock ej rimligt att begära
uppgifter från företagen om deras kraftbehov
under en hel tioårsperiod, vilket vore önskvärt
med hänsyn till de allt längre byggnadstiderna.
Företagen kan i allmänhet sträcka sina
prognoser högst ca fem år framåt. Även dessa uppgifter
är dock värdefulla, när det gäller att bedöma
riktigheten av en långtidsprognos. Under en
femårsperiod hinner man dock ytterligare forcera
utbyggnaderna, om detta skulle visa sig
nödvändigt.
Kraftförbrukningen kan ibland betydligt avvika
från en genomsnittligt beräknad utveckling,
vilket kan tyda på att någonting väsentligt hänt,
som kommer att förändra hela utvecklingen. Så
var fallet hösten 1952, då en ovanligt stark
ökning av efterfrågan iakttogs. Samtidigt hade man
skäl att för den närmaste framtiden vänta
mindre gynnsamma konjunkturer. Den allmänna
konjunkturen hade börjat visa tecken på
avmattning, och utvecklingen av vissa gruppers kraft-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
