Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 36. 6 oktober 1953 - Elektricitetens roll i den totala energiförsörjningen, av Sven Lalander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13 oktober 1953
739
Elektricitetens roll i den totala
energiförsörjningen
Byrådirektör Sven Lalander, Stockholm.
621.311 : 620.9(485)
Energin produceras och förbrukas i många olika
former. Man brukar indela energikällorna i två kategorier:
primärenergi och förädlad energi. Primärenergi utgöres
av de energiformer, som är direkt tillgängliga i naturen.
De vanligaste är: brännved, torv, kol, råolja, naturgas och
vattenkraft. Genom en eller flera energiomformningar
erhålles förädlad energi t.ex.: briketter av torv och kol,
koks, raffinerade oljeprodukter av olika slag, syntetisk
olja, gas från koks- och gasverk samt från masugnar1.
Ofta räknas även den av vattenkraft alstrade elektriciteten
såsom primärenergi, trots den energiomformning, som sker
i vattenkraftstationerna. Vissa energiformer framställes
genom ej mindre än tre successiva omvandlingar, tabell 1.
Energimarknaden
De olika energiformerna kan i allmänhet ej direkt
utnyttjas av energikonsumenterna utan måste vid
användningen omvandlas till nyttoenergi i form av ljus,
mekaniskt arbete, värme eller kemisk energi. Teoretiskt är det
för konsumenten likgiltigt vilken energiform som
förbrukas för denna omvandling. Han söker därför den som ger
honom de lägsta totalkostnaderna. Med utgångspunkt från
nyttoenergin kan man därför tala om en energimarknad, på
vilken de olika energiformerna konkurrerar om
avsättningen. Denna energimarknad bryter i stort sett de
monopol, som vissa energiproducenter erhållit genom
ensamrätten till distribution av en speciell form av energi inom
ett geografiskt avgränsat område. Ett elverk kan ej anses
ha ett absolut monopol på sin försäljning enbait därför
att inga andra elverk tillåtes konkurrera inom
distributionsområdet.
Energimarknaden har emellertid en avsevärd begränsning
genom det ringa antalet producenter, som kan konkurrera
för vissa ändamål. Rent teoretiskt kan i allmänhet
samtliga energiformer användas för omvandlingen till
nyttoenergi, men denna blir ofta komplicerad och dyrbar. En
eller ett fåtal energiformer får då ett "ekonomiskt
monopol", som kanske endast kan brytas genom upptäckten av
nya omvandlingsprocesser. Ett exempel på ett dylikt
ekonomiskt monopol utgör elbelysningen, som genom
upptäckten av glödlampan och senare urladdningslampan helt
konkurrerat ut den tidigare gasbelysningen. Även för
omvandling till stationärt mekaniskt arbete har elkraften numera
erövrat större delen av marknaden. För transportarbete är
konkurrensen däremot mera fri. Tendensen går här mot en
övergång från användning av primärenergi i form av kol
och brännved till utnyttjande av förädlad energi i form
av oljeprodukter eller elkraft, övergången sker på två
skilda vägar, dels genom att vissa järnvägar elektrifieras
eller förses med diesellok, dels genom att själva
transportarbetet överförs från järnvägarna till landsvägarnas tunga
lastbilar.
Den sektor av energiförsörjningen, där konkurrensen
mellan de olika energiformerna är hårdast, och som alltså
närmast motsvarar bilden av en normal marknad, är
värmesektorn. Praktiskt taget alla energiformer användes för
omvandling till en eller annan form av värme, och som
en följd härav är priskonkurrensen hård. Även inom denna
energisektor sker dock en övergång från användning av en
energiform till en annan relativt långsamt, speciellt då
elvärme utgör den ena parten. Detta sammanhänger med
kapitalkostnadernas stora betydelse såväl för elproducen-
ten som för elkonsumenten. Med undantag av vissa
tillfälliga leveranser fordrar således elproducenten ett
långfristigt kontrakt för att säkert få täckning för sina
kapitalkostnader. Den presumtive elkonsumenten måste å sin sida
ofta lägga ned ett ej obetydligt anskaffningskapital för den
nya elutrustningen.
Även om energimarknaden således lider av avsevärda
brister kan det knappast förnekas, att den fria konkurrensen
mellan de olika energiformerna gör sig tydligt märkbar på
lång sikt. Den starkt ökade användningen av elektriciteten
är ett av de bästa bevisen härför. Medan detaljdistribuerad
elektricitet vid århundradets början kostade 50 öre/kWh
i Stockholm och praktiskt taget endast kunde användas
för belysning, har den tekniska utvecklingen under de
gångna femtio åren medfört en sänkning av dessa priser
ned till 10 öre/kWh. Ehuru ingen officiell statistik finnes
tillgänglig för landet som helhet är det otvivelaktigt att
liknande prissänkningar skett på de flesta platser.
Samtidigt har prisutvecklingen för flertalet andra energiformer
varit den rakt motsatta och t.ex. för kol medfört en
mångdubbel prishöjning.
Som en direkt följd avi elektricitetens såväl absoluta som
relativa förbilligande har den successivt erövrat nya
avsättningsmarknader: praktiskt taget helt övertagit
försörjningen av ljusbehovet och behovet av stationärt mekaniskt
arbete, framgångsrikt börjat konkurrera om energibehovet
för masstransporter samt i allt större utsträckning trängt
in på marknaden för värmeenergi.
Energibalanser
Frågan om den framtida utvecklingen av elförbrukningen
kan ej sålunda bedömas såsom ett isolerat problem utan
måste ses mot bakgrunden av hela energiförsörjningens
utveckling. Långtidsprognoser för den framtida
elförbrukningen bör därför om möjligt bygga på en fullständig
energiprognos med uppskattningar av den relativa utvecklingen
för de viktigaste energiformerna. Innan en energiprognos
kan uppgöras måste emellertid finnas tillgänglig en
någorlunda tillförlitlig statistik över produktionen och
förbrukningen av energi i dess olika former under förfluten tid. Det
är sannolikt insikten härom, som närmast bidragit till att
mer eller mindre fullständiga energibalanser börjat
utarbetas i flera länder.
En fullständig energibalans vill åskådliggöra produk
tionen av primärenergi i dess olika former, omformningen
till förädlad energi, överföring av dessa energikällor till
energikonsumenterna samt utnyttjningen av den för
förbrukning disponibla energin genom dess omvandling till
nyttoenergi, fig. 1.
Utarbetandet av en fullständig energibalans kräver i
första hand tillgång till en omfattande statistik rörande
produktionen av såväl primärenergi som de olika formerna
Tabell 1. Exempel på energiomformningar
Primärenergi Sekundärenergi
Briketter Koks Flytande Gas Elektricitet
bränslen
Brännved ...... X
Torv ....................X X
Kol ......................X X X X X
Råolja ..................X
Naturgas ............X
Vattenkraft ... X
Sekundärenergi Tertiärenergi
Gas Elektricitet
Koks ......................................... X X
Flytande bränslen ........................... X X
Tertiärenergi Kvartär-
energi
Elektricitet
Masugiisgas ............................................ X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
