Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 36. 6 oktober 1953 - Böcker - »Symposium of papers on insulating materials» - »33 years of pioneering and progress», av ESS - TNC: 17. Skrivning av protokoll, av G B - Problemhörnan, av A Lg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
748
TEKNISK TIDSKRIFT
diskussioner vid en konferens om elektriska
isolermaterial som hölls i mars 1953.
De 32 föredragen behandlar dielektricitetskonstant och
dielektriska förluster i fasta ämnen, dielektricitetskonstant
och dielektriska förluster i vätskor, elektrisk hållfasthet
och förloppet vid genomslag, isolationens allmänna
egenskaper och stabilitet samt klassificering och provning av
isolermaterial.
"33 years of pioneering and progress" är en
förnämligt utförd bok i vilken Radio Corporation of America ger
en återblick på radioteknikens historia. På de nära hundra
sidorna berättas medryckande och tankeväckande om den
roll företaget spelat i denna imponerande tekniska
utveckling. I den dubbla egenskapen av materielproducent och
rundradioföretag har RCA åstadkommit åtskilligt värt att
minnas på det teletekniska området.
Bildsvepet över radiostationerna börjar med sändaren i
New Brunnswick som var utrustad med en 200 kW
Alex-andersson-alternator, och som började sina sändningar
redan innan RCA bildades som ett dotterbolag till General
Electric 1919. Stationen hade förbindelse med europeiska
kontinenten och svarade bl.a. för förmedling av president
Wilsons berömda fjorton punkter till Tyskland.
I dag omspännes hela USA av ett nät på mer än 200
rundradiostationer som drivs av det associerade företaget
National Broadcasting Company, vilket dessutom
kontrollerar 65 televisionssändare.
Då man ser revyn över materielsidans utveckling kan
man inte undgå att förvånas över att de första tankarna
på rundradio som allmän egendom inte ligger mer än 30—
35 år tillbaka i tiden; att lyssna till en konsert hemma —
ett hisnande perspektiv! Den snabba utvecklingen har här
överträffat dåtidens vildaste fantasier.
Historiska notiser och kuriosa lättar upp reportaget från
tekniska landvinningar och produkter som åstadkommits
under företagets trettiotreåriga tillvaro. ESS
TNC
17. Skrivning av protokoll
Ett protokoll kan skrivas på olika sätt, men vanligen
avfattas det i paragrafer, som numreras självständigt för
varje enskilt protokoll eller ges fortlöpande numrering för
en årsserie e.d. Fördelen med den senare ordningen är att
man lätt kan kontrollera att inget enskilt protokoll
kommer bort. Punkt efter paragrafnumret tjänar inget
förnuftigt ändamål. Protokollets huvud formuleras väl oftast
"Protokoll fört vid sammanträde osv." Somliga skriver
"hållet" i st.f. "fört". Bägge uttryckssätten har hävd.
Enklast är att skriva: "Protokoll vid (eller: från)
sammanträde osv." Protokollet avslutas med protokollförarens
namn. Datering i avslutningen är överflödig, om det icke
ligger vikt på att framhålla att utskrivningen skett på
annan tid än sammanträdesdagen. I vänstra kanten står
"Justeras:" eller "Godkännes:". Nogräknade
protokollförare föredrar att skriva "Justerat:", eftersom justera har
betydelsen granska och efter rättelse av eventuella
felaktigheter godkänna. I synnerhet i protokoll av äldre datum
var det sed att börja en paragraf med omvänd ordföljd.
Man skrev: "Beslöt stämman att ...", "Uppdrogs åt ordf.
att ..." Denna ordföljd torde sammanhänga med det
äldre uttryckssättet "l:o (—pro primo, för det första) beslöt
stämman", "2:o (= pro secundo, för det andra) uppdrogs
åt ordf." Nu har man alltmer övergått till rak ordföljd.
Den egentliga svårigheten med protokollskrivning är valet
mellan direkt och indirekt återgivning av yttrandena.
Direkt återgivning innebär i princip att skriftformen
utan förändring återger vad som yttrats. I praktiken kan
detta naturligtvis inte ske restlöst, vilket var och en kan
förvissa sig om genom att ta en avskrift av en
bandupptagning. En sådan måste hyfsas före intagning i protokoll. I
verkligheten blir det alltid fråga om en retuscherad
återgivning, men — och det är det väsentliga och praktiskt
betydelsefulla — man behåller det direkta talets
ordfog-ning, också dess pronomen, adverb, tempus och modus
vid verben osv. Före varje yttrande går namnet på den
talande, följt av kolon, men icke anföringstecken.
I n d i r e k t återgivning innebär att man i
berättelseform refererar vad en annan sagt. Man får därvid göra
en hel del förändringar av det ursprungliga yttrandet.
Pronomenet jag byts ut mot han (hon), i morgon mot följande
dag e.d., nu mot för tillfället e.d.
Tempus vid verben ändras; jfr TNC 18 s. 8. De viktigaste
ändringarna framgår av följande exempel.
Jag är övertygad om att: Han var övertygad ...
Jag kommer att resa till X i morgon: Han skulle resa ...
Jag var i går i Ystad: Han hade dagen förut varit i...
Jag har ofta märkt att: Han hade ofta märkt...
Exempel med imperativ.
Sätt genast i gång!: Man skulle genast sätta i gång.
Det bör påpekas att tempusändringen kan utebli vid
sådant presens som är tidlöst, allmängiltigt. Skall man återge
ett yttrande som detta: "Jag vill erinra om att jorden är
rund, mina herrar!" så kan man — och bör man helst —
bibehålla presens: "Talaren ville erinra om att jorden är
rund." "Han menade att lika barn leka bäst."
Forts, följer i nästa TNC-spalt. G B
Problemhörnan
Problem 7/53 var följande: "En vanlig räknesticka, vars
grundskala har en längd av 250 mm, antas ha delstreck
utsatta för talen 1,01; 1,02; 1,03 osv. upp till talet 2. Mellan
vilka på varandra följande sådana delstreck är avståndet
närmast lika med 1 mm och hur mycket skiljer sig detta
avstånd från 1 mm? Man använder vid problemlösningen
lämpligen en sexställig logaritmtabell för talvärden nära 1."
Antag att det ena av de sökta delstrecken representeras
av talet x och det andra av talet x + 0,01. Man får då
följande samband
log (x-f 0,01)—logx=^
varav
1 = 10°004 = 1,00925(3) enligt logaritmtabell
sålunda
x = 1,081
Det sökta intervallet på räknestickan bör därför vara 1,08
—1,09. Verkliga avståndet mellan dessa streck är
(teoretiskt) 250 (log 1,09 —log 1,08) = 1,000686 mm, sålunda
ca 0,0007 mm större än 1 mm.
Denna lösningsmetod (eller liknande) har använts av
R Bennet, N F Enninger, L E Lindfors, B Hågland, E Bagge
av Berga, N Lundquist, T Ygge, sign. NE, Von, Oy och Hz.
Sign. ög har denna gång valt att knappast räkna alls. Han
uppsöker i stället i en logaritmtabell två tal av typen l,xx
vilkas logaritmer skiljer sig på 1/250 = 0,004 och finner
härvid närmast
log 1,09 = 0,0374265
log 1,08 = 0,0334238
Differens 0,0040027
Om differensen multipliceras med 250, erhålles verkliga
avståndet 1,0007 mm.
Problem 9/53. En person skall i motorbåt färdas tvärs
över en rak flod i vilken strömningshastigheten är
konstant och lika med 1 In av båtens hastighet relativt vattnet.
Föraren håller hela tiden kurs mot landningsplatsen.
Beräkna maximala avdriften från den räta linjen mellan
start och mål! A Lg
/
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>