Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 37. 13 oktober 1953 - Aluminium-tennlegering som lagermetall, av SHl - Polyestergummi, av SHl - Aluminiumlegering för generatorlindningar, av SHl — F Ö - Bättre betong genom tillsats av polyvinylacetat, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13 oktober 1953
763
utmattningshållfasthet, och man ändrar den därför genom
kallbearbetning (smidning eller valsning) och glödgning.
Härvid bryts nätverket av tenn sönder, och den
deformerade grundmassan av aluminium rekristalliserar. Denna
teknik kan tillämpas också på ternära legeringar som
utom tenn innehåller en metall, möjliggörande
utskilj-ningshärdning av legeringen.
Man kan enligt detta förfarande framställa legeringar med
upp till 50 ""/o tenn och dock goda mekaniska egenskaper,
men det anses att mer än 30 "Vo inte fordras för att
legeringen skall få tillfredsställande friktionsegenskaper. En
binär aluminium-tennlegering (70 Vo Al, 30 Vo Sn),
kall-bearbetad med 20 Vo reduktion och glödgad 1 h vid 350°C,
och en ternär aluminium-tenn-kopparlegering (67 Vo Al,
30 Vo Sn, 3 l0/o Cu), kallbearbetad, upplösningsbehandlad
1 h vid 500°C, snabbkyld och utskiljningshärdad 16 h
vid 165°C har följande egenskaper:
Provnings- Hårdhet
Utmattnings-temperatur Vickers gräns
°C kp/cm2
Binär legering ........... ......... 20 22 245
150 210
Ternär legering ......... ......... 20 80 685
150 380
Vitmetall ................. ......... 20 25 280
100 155
I maskiner med tillförlitlig och god smörjning, t.ex.
bilmotorer, kan man använda lagermetall med ned till 20 Vo
tenn. Grundmassans hårdhet kan varieras genom ändring
av legeringens kopparhalt. Är denna upp till 1 Vo, blir
legeringens hårdhet 22—30 Vickers, med 3 Vo koppar kan man
genom utskiljningshärdning komma upp till 80 Vickers.
Den förra legeringstypen är lämplig för lager med
lager-skålskropp, den senare kan användas i lager utan sådan
(Tin and its Uses juni 1953). SHl
Polyestergummi. Ett tidigare (Tekn. T. 1953 s. 361)
omnämnt syntetiskt gummi är en polyester-uretanelast som
kallas Chemigum SL. Den tros kunna få användning som
slitbana på bildäck på grund av sin ovanligt stora
slitstyrka. Också skosulor, klackar, golv och remmar för
transmissioner bör kunna skyddas mot nötning med överdrag av
polyestergummi. Råvaran är löslig i vanliga lösningsmedel
varför solutioner lätt kan framställas. Sprutas en lösning
av gummit på annat gummi eller på plast, får dessa
material ett väl vidhäftande, böjligt och slitstarkt överdrag.
Vulkaniserat polyestergummi har en brottgräns på 380
kp/cm2, en förlängning på 750 Vo och dubbelt så stor
nötningshållfasthet som det bästa "cold rubber". Då
poly-esteruretaner är mättade föreningar, har de utmärkt
rivhållfasthet. Fastän skärskador givetvis uppstår vid kontakt
med skarpa föremål har de ingen tendens att växa ens
när materialet utsätts för spänningar. I detta hänseende
är polyestergummi klart överlägset naturgummi och
syntetiskt gummi. Det har emellertid sämre resistens mot hög
temperatur, varmvatten och ånga samt hårdnar vid låg
temperatur. Dess fryspunkt är —30°C mot —65°C för
vulkaniserat gummi.
Vid tillverkning av polyestergummi framställs först en
polyesler av glykoler, t.ex. etylen- och propylenglykol, och
tvåbasiga syror, t.ex. adipinsyra. Därefter kopplas
poly-estermolekylerna samman med diisocyanat till längre
molekyler, och slutligen åstadkommes tvärbindningar
varigenom en vulkaniserad produkt uppstår. Vid rätt val av
utgångsmaterial och dessas mängdförhållande kan man
få en vulkad produkt utan tillsats av vulkaniseringsmedel
eller acceleratorer. Carbon black eller andra fyllmedel kan
tillsättas men behövs inte för att gummit skall få
tillfredsställande hållfasthet.
Det har uppgivits att polyestergummi inte kan fästas på
annat gummi, men denna olägenhet tycks ha undanröjts.
Det sägs att produkten vid tillverkning i fullstor skala
kommer att kosta mer än dubbelt så mycket som GR-S
(Chemical Engineering apr. 1953, Chemical & Engineering
News 2 juni 1953). SHl
Aluminiumlegering för generatorlindningar.
Tillverkare av elektriska maskiner har länge önskat sig ett
ledar-material med låg specifik vikt, hög hållfasthet och stor
konduktivitet. Ett sådant material behövs särskilt för
ro-torlindningar på stora generatorer, drivna av turbiner med
högt varvtal. Man har sålunda använt aluminium som på
grund av sin låga specifika vikt tillåter konstruktion av
generatorer för 3 600 r/m med större diameter (och därför
större kapacitet) än som är möjligt med kopparlindningar.
Rotorledarna utsätts vid rotorns rotation för
kompres-tionsspänningar därför att deras utvidgning hindras.
Spänningarna orsakar fortgående deformation av det tidigare
använda materialet, och man behövde därför ett nytt med
lika god konduktivitet men betydligt större hållfasthet,
högre rekristallisationstemperatur och större
krypbrott-gräns vid tryck.
Icke legerat aluminium har en konduktivitet på 63,5—
65,4 Vo av koppars; det som normalt används inom
elindu-strin (E.C.-aluminium) innehåller 0,25—0,45 Vo Fe och
0,10 Vo Si som föroreningar, och dess konduktivitet
uppgår till 61,5—62,5 Vo av koppars. Konduktivitet och tid till
brott vid konstant temperatur och påkänning bestämdes
för ett antal aluminiumlegeringar innehållande olika
tillsatser, och av de erhållna resultaten drog man slutsatsen
att en aluminium-magnesiumlegering är den enda tänkbara
lösningen av problemet.
Man har stannat vid en sådan, kallad Cond-Al, som
innehåller 0,43 Vo Fe, 0,32 Vo Mg och 0,10 Vo Si. Järn ingår
därför att det höjer legeringens
rekristallisationstemperatur och brottgräns i glödgat tillstånd. Fastän dess
magnesium- och kiselhalt är för låg för utskiljningshärdning kan
en effekt av denna typ åstadkommas genom upphettning
av materialet till 200°C i 5 h efter upplösningsbehandling
och kallbearbetning. Minsta krypning visar legeringen om
den upplösningsbehandlats vid 560°C. På detta sätt kan den
ges följande egenskaper:
Cond-Al E.C.-aluminium
0,2-gräns vid 20°C ............. kp/cm2 1 270 660
vid 140°C ............. kp/cm2 1 160 590
Hårdhet .................... Rockwell H 88 55
Tid till brott vid 125°C, 735 kp/cm2 ... h 3 000 20
Konduktivitet jämförd med koppars.. ®/o 61,6 62
Den nya legeringen har använts i värmebehandlat
tillstånd i lindningar för 18 turbingeneratorer sedan 1949.
Hittills har den inte utnyttjats som kopparersättning utan
som ett specialmaterial för så stora maskiner att koppar
inte kan användas. Materialets goda mekaniska egenskaper
trots bibehållen hög konduktivitet gör det emellertid
lämpligt också för andra ändamål, t.ex. till tråd, kablar och
samlingsskenor.
Cond-Al ingår t.ex. i fyra amerikanska turbogeneratorer
för 3 600 r/m som vardera har en totalvikt på 700 t och
en längd på 25 m. Statorns bredd är 5,2 m och maskinens
höjd över golvplanet 3,05 m. För att möjliggöra transport
har statorn gjorts delbar. Vidare har Cond-Al använts i
den största turbogenerator för 3 600 r/m, som hittills
tillverkats. Den ger 160 MVA, men man håller på att
konstruera maskiner för över 300 MVA (R H Harrington
m.fl. i Metal Progress maj 1953; Electrical Engineering
nov. 1952). SHl — F Ö
Bättre betong genom tillsats av polyvinylacetat. De
största förbättringarna av betongs egenskaper har gjorts
genom reglering av förhållandet mellan de i blandningen
ingående ämnena, framför allt mellan cement och vatten.
Man har emellertid också försökt förbättra olika
egenskaper hos betong genom tillsatser, t.ex. gummilatex, hartser,
metalloxider, salter, socker, fibrer och gelatin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
