Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 38. 20 oktober 1953 - Lättmetall inom skeppsbyggeriet, av Erik Ullman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
776
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 7.
Svetsade
och
nitade detaljer av [-lättmetall.-]
{+lätt-
metall.+}
Isolit, Ferobestos eller dylikt och gänga skruven
i denna.
Det bästa bultmaterial man kan använda vid
marina konstruktioner är rostfritt stål av
18-8-typ eller, om detta ställer sig för dyrbart,
kad-mierat eller galvaniserat järn. Skall man
förbinda lättmetallen med en annan, ädlare metall,
exempelvis koppar, räcker det inte med att
isolera anliggningsytorna från varandra, utan man
bör även förhindra elektrisk kontakt genom
bultarna, vilket då får ske ined isolerande
bussningar och brickor.
Korrosion
Aluminium är en mycket oädel metall, som lätt
angrips av både syror och baser och lätt
oxideras under inverkan av luftens syre. Att det ändå
är relativt korrosionsbeständigt beror på att det
vid oxidationen bildas en mycket stark och tät
oxidhinna, soin utestänger luften och förhindrar
all vidare korrosion.
Aluminium kan angripas av korrosion på två
olika sätt, nämligen dels genom direkt kemiskt
angrepp av syror och baser (lut får ej användas
till tvättning av aluminium), dels genom
galvanisk frätning. Om aluminium bringas i elektrisk
kontakt med någon ädlare metall, i närvaro av
en vätska, som är elektriskt ledande, bildas ett
galvaniskt element och en elektrisk ström
uppstår, varvid aluminium går i lösning och
frätning uppkommer. Bly, kvicksilver, järn och
koppar ger stor potentialskillnad, medan zink och
kadmium ger liten potentialskillnad.
För att undvika det direkta kemiska angreppet
måste man skydda lättmetallen mot syror och
baser. För att undvika elektrogalvanisk frätning
kan man förfara på två sätt. Antingen kan man
tillsammans med lättmetallen använda i första
hand lättmetall så långt det är lämpligt, men
annars ämnen, vilkas potential ligger alldeles i
närheten av aluminiums, varigenom
spänningsskillnaden blir så liten att de elektrogalvaniska
frätningarna uteblir.
Eller också kan inan tillsammans med
lättmetallen använda material, som i
korrosionsavseende är indifferenta gentemot lättmetallen. Sådana
material är t.ex. plaster, Isolit, Ferobestos m.m.
eller också syrafasta stål av 18-8-typ, vilka i och
för sig i spänningskedjan är mycket ädlare än
lättmetall, inen som vid inverkan av luftens syre
överdras med ett isolerande oxidskikt, som
skyddar metallen mot korrosion och är indifferent
gentemot lättmetallen.
De praktiska följderna av dessa förhållanden är
för fartygsskrov helt av lättmetall, att
bottenintag och bottenkranar, som är utförda av
röd-gods, måste isoleras från skrovet, beslag av
röd-gods måste isoleras från kappar,
rörförskruv-ningar och armatur från tankar m.m. (fig. 8).
Ytbehandling
De ytbehandlingsmetoder soin används för
lättmetall för marina ändamål, syftar till att ge ett
ökat korrosionsmotstånd, att ge ett gott
växt-skydd för fartygsbottnen och att ge fartyget ett
tilltalande och lättskött yttre.
När lättmetallplåten kommer från fabriken, är
den oftast överdragen med ett fettlager, varför
den första åtgärden blir att tvätta den med ett
lämpligt fett- och smutslösande medel,
exempelvis varnolen, bensin eller dylikt (Tekn. T. 1951
s. 752), varefter den egentliga ytbehandlingen
kan påbörjas.
Eftersom lättmetallens korrosionsbeständighet
helt beror på dess oxidhinna, är det bästa sättet
att öka korrosionsmotståndet att förstärka denna
hinna. Detta kan ske på flera olika sätt.
Anodoxidering avser att på elektrisk väg öka
oxidskiktets tjocklek. Denna metod torde sakna
större betydelse för skeppsbyggeriet på grund av
de stora ytor som skall behandlas.
Alodine-behandling avser att genom tvättning
med en betande vätska ge ett skikt av
kromalu-miniuinfosfat på lättmetallytan. Behandlingen
har två ändamål. Dels ökar den plåtens
korrosionsmotstånd genom den fosfathinna, som
plåten överdras med, dels ger denna hinna ett all-
Fig. 8. Detaljer för rör förbindningar, t.v. däcksbeslag för tankar, i mitten bottenintag, t.h. röranslutning för tankar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
