Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 38. 20 oktober 1953 - Lättmetall inom skeppsbyggeriet, av Erik Ullman - Lättmetall inom marinen, av Roy E Scherman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20 oktober 1953
777
Fig. 9.
Förstäv och köl
av
varmför-zinkat svetsat stål till
skrov av
lättmetall.
deles utmärkt fäste för den färg, som senare skall
anbringas. En obehandlad lättmetallplåt har
nämligen så glatt yta, att ingen vanlig färg fäster
på den. Efter tvättningen med Alodine måste
plåtytan rentvättas med vatten.
Målning med etsande grundfärg
("wash-pri-mer") är en metod som utarbetades i USA under
kriget och som fått mycket starka lovord (Tekn.
T. 1951 s. 1015). Avsikten är att få fram en
liknande yta som vid Alodine-behandling, och
fördelen är att man slipper ifrån den för
Alodine-behandlingen obligatoriska vattensköl j ningen,
samt att man kan applicera grundfärgen även på
något fuktiga ytor. Metoden är dock här i
Sverige relativt ny, varför det är svårt att nu avge
ett omdöme. Framtiden får utvisa om den håller
vad den lovar.
Efter de just beskrivna
ytbehandlingsmetoderna bör man stryka lättmetallen med
zinkkromat-färg, som aktivt förhindrar korrosionsangrepp.
Ovanpå denna kan man sedan anbringa en
lämplig täckfärg. På grund av risken för elektrolytisk
korrosion får man ej i denna använda pigment
innehållande koppar, bly eller kvicksilver.
Vid målning av en fartygsbotten av lättmetall
utvändigt uppstår speciella problem. I vanliga
fall använder man ju bottenfärger, som
innehåller giftiga kopparföreningar och dylika för att
förhindra beväxning" av bottnen. På lättmetall
kan man icke använda dylika färger på grund av
korrosionsrisken utan får söka sig andra vägar.
Organiska gifter har försökts, men dessa har
icke givit fullt tillfredsställande resultat. I USA
och Storbritannien har man nu prövat att stryka
vanlig "antifouling"-färg innehållande
koppar-salter på lättmetallplåt sedan denna givits ett
ordentligt korrosionsskyddande skikt exempelvis
med etsande grundfärg och zinkkromat. Det är
dock osäkert hur denna färgkombination
inverkar vid exempelvis en grundkänning, när en del
av färgskiktet skrapas bort från lättmetallplåten.
Hopbyggnad av lättmetall med andra material
Hopbyggnad av lättmetall med stål i
styrkeför-band kan ge upphov till besvär, dels genom
kontaktkorrosion och dels genom olikheterna i
värmeutvidgningskoefficient och
elasticitetsmodul. Den förra är ungefär dubbelt så stor för
lättmetall som för stål, vilket kan ha besvärliga
konsekvenser.
Ett slående exempel härpå är ett stålfartyg, som
belades med ett däck av lättmetall. Sommartid,
när solen sken, utvidgades däcket mera än
skrovet i övrigt med påföljd att bucklor slog upp.
Dessa försvann, när vädret blev kyligare.
Elasticitetsmodulen för lättmetall är ungefär en
tredjedel av stålets. Även detta måste man ta
hänsyn till vid kompositkonstruktioner. Det
lyckligaste är nog att utföra konstruktioner
antingen helt i lättmetall eller också med
lättmetall i så fristående partier, att skillnaden i
värmeutvidgningskoefficient och
elasticitetsmodul saknar praktisk betydelse (fig. 9).
Lättmetall inom marinen
Marindirektör Roy E Scherman, Stockholm
669.7.0 : 623.8
Det torde numera vara relativt allmänt bekant, att
lättmetall används i mycket stor utsträckning inom den
svenska flottan (Tekn. T. 1946 s. 270). Såvitt man kan
bedöma av tillgängliga publicerade uppgifter torde knappast
någon annan flotta ha prövat och använt lättmetall i större
utsträckning under de årtionden som gått. Inom den
svenska marinen finns därför en icke oväsentlig
erfarenhet av detta material.
Inledningsvis vill jag påpeka det självklara faktum, att
man vid konstruktion av örlogsfartyg har att ta hänsyn
till en mängd faktorer, betingade av de speciella krav, som
måste ställas på ett krigsfartyg. Dessa krav påverkar också
valet av material. Marinens erfarenhet av och synpunkter
på användning av lättmetall kan sålunda i många fall inte
direkt tillämpas för handelsfartyg. Lättmetall kan
nämligen i flera fall vara olämpligt på krigsfartyg för
ändamål, där dessa legeringar med fördel kan användas på
handelsfartyg.
Å andra sidan kan kanske kostnadsskäl hindra
användning av lättmetallen på handelsfartyg för konstruktioner,
vilka man på krigsfartyg kan kosta på sig att utföra av
lättmetall. Detta senare förhållande har i vissa
sammanhang uttryckts så, att kostnaden spelar mindre roll, när
man bygger krigsfartyg. Detta är givetvis felaktigt. Det är
i stället så, att för ett örlogsfartjTg vikten är av så stor
betydelse, att det kan vara tekniskt och ekonomiskt
motiverat att betala ett högre pris för varje kilogram sparad
vikt.
Var förf
Som känt är gäller för fartyg liksom för flertalet
transportmedel, att varje kilogram sparad konstruktionsvikt
medför en flera gånger större sekundär minskning av
totalvikten. Sparad vikt betyder mindre deplacement och
därmed följer ett mindre och lättare skrov. Mindre
deplacement betyder också mindre maskineffekt och därmed
lättare maskineri, som i sin tur medför ytterligare
viktminskning. Denna sekundära viktbesparing blir i allmän-
Föredrag i Svenska Teknologföreningen den 27 mars 1953.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
