Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 38. 20 oktober 1953 - Lättmetall inom marinen, av Roy E Scherman - Ren bor framställs kommersiellt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20 oktober 1953
779
då kännedomen om dess korrosionsegenskaper var mycket
ofullständig, och det är därför fullt .naturligt, att man
under den tid som gått haft mycket skiftande erfarenheter
av lättmetall — erfarenheter som inte alltid varit positiva.
Att man trots alla svårigheter fortsatt på den inslagna vägen
och även ökat användningen beror på de stora fördelar,
som står att vinna ur andra synpunkter.
Under denna tid har olika lättmetallkvaliteter och olika
metoder provats, och det är svårt att göra en kort
sammanfattning av hittills gjorda erfarenheter. Ett av
skälen härför är, att omfattningen av korrosionsskadorna i
vissa fall varierar från båt till båt, trots att såvitt kunnat
fastställas samma material och samma arbetsmetoder
använts. En del erfarenheter av mera generell natur kan dock
vara av intresse.
Pläterad lättmetallplåt med kärna av duraltyp och med
yta av renaluminium korroderar snabbt ombord och bör
ej användas på fartyg.
Syllplåt av galvaniserat stål, 300—400 mm hög måste
anbringas på ytterskott av lättmetall. Om lättmetallen dras
ner till ståldäcket uppstår ganska snart svåra
korrosionsskador utefter skottets nedre kant. Sådana syllplåtar
infördes i svenska flottan under början av 1940-talet. Av nyare
litteratur framgår, att man nu allmänt rekommenderar
användning av sådana syllplåtar även för handelsfartyg.
I tvättrum, toaletter m.m. uppstår liknande frätor på
skott och garnering. Även i övrigt, i hytter, mässar m.m.,
kan skador av denna typ uppstå, särskilt bakom fasta
möbler m.m. och där läckvatten t.ex. från rörledningar o.d.
kan samlas. Syllplåtar av stål används därför nu överallt
i tvättrum, toaletter, kök m.m. och även i vissa fall i
inredningar i övrigt.
Nitning med olämpligt material eller felaktigt utförd är
delvis orsak till de korrosionsskador på lättmetallnagel
som förekommit i stor utsträckning. Det måste noga
tillses, att rätt material används, helst samma som i det
nitade materialet. Nitarna får framförallt inte vara av mindre
ädelt material än plåt och profiler.
Nitningen måste utföras med omsorg så att onödig
kallbearbetning undviks. Nithammaren skall slå långsamma
relativt tunga slag, och nitningstiden hållas kort. Det
förefaller som om kontrollen av nitningen måste vara
särskilt noggrann på fartyg där lättmetall och stål
förekommer samtidigt, därför att nitaren frestas att använda
samma nitmaskin för båda materielen även om den inte är
lämplig för lättmetall.
Erfarenheten visar också, att läckor kan uppstå i
nitväxlar, även då naglarna är hela. Enligt vissa uppgifter
förekommer läckor oftare i växlar som nitats med
försänkta nagel än vid sådana, där icke försänkta nagel
använts.
I ett föredrag inför North East Coast Institution of
En-gineers and Shipbuilders anger Corlett att elsvetsning med
fördel kan användas för att lägga tätsvets vid nitväxlar.
Denna upplysning synes tyda på, att problemet med
sådana läckor på fartyg är allmänt.
Läckor i nitväxlar har i flera fall uppstått i däcken på
överbyggnader och bryggor. En orsak härtill kan vara
att däcket sviktar, vilket torde bidra till att växlarna
arbetar upp sig och går läck. När man på sådana platser
använder svetsad stålplåt, kan man utan olägenhet tillåta
ganska kraftig sviktning i däcket och därför använda
relativt tunn plåt. Erfarenheten tyder på, att man vid
lätt-metalldäck bör använda relativt sett tjockare plåt och
tätare balkavstånd.
Svetsning av lättmetall har hittills använts i liten
utsträckning, nästan inte alls för skott och dylikt, då man
hittills ej haft tillgång till lämpliga och säkra
svetsmetoder. Elektrisk svetsning i skyddsatmosfär av argon eller
helium enligt olika system har under senare år använts i
ganska stor utsträckning, främst i USA, och torde få
alltmer vidgad användning även i vårt land. Elsvetsning med
klädda elektroder, utan skyddsgas, har hittills prövats
mest i Norge, där man utvecklat metoden därhän, att
sådan svetsning anses med fördel kunna användas på fartyg,
och efter en del försök ämnar marinförvaltningen prova
denna metod i begränsad omfattning för överbyggnader
på under byggnad varande jagare.
Det skulle ur många synpunkter vara fördelaktigt om
nitning kunde ersättas med svetsning, varigenom många av
de olägenheter som förefinns vid användning av lättmetall
i exempelvis överbyggnader skulle kunna undvikas. En
förutsättning härför är självfallet, att svetsar av fullgod
kvalitet kan erhållas, och att hållfastheten hos lättmetallen
nedsätts endast obetydligt genom utglödgningen. För att
svetsning skall komma till användning ej endast för
svetsning av mindre enheter i svetshallarna måste
svetsaggre-gaten vara så robusta och lätthanterliga, att de blir
tilltalande att använda för arbeten ombord på fartygen.
Marinförvaltningen har ännu så länge mycket
begränsade egna erfarenheter av korrosionsegenskaperna hos
svetsat material. Av litteratur och tidskriftsartiklar synes
visserligen framgå, att användning av svetsning ej skall
medföra några problem, men det kan kanske vara tillåtet
att säga, att vad som publicerats om lättmetalls
användning nog ofta varit något mera optimistiskt färgat än den
grå vardagens erfarenheter. Det kan därför vara befogat
att även vid användning av svetsning gå steg för steg och
lära av egna erfarenheter.
Antingen man använder nitning eller övergår till
svetsning är det ett önskemål att minska omfattningen av
växlar och fogar. En av förutsättningarna härför är att
lättmetallplåtar i större dimensioner kan erhållas.
Under tidigare år provades, som förut nämnts, olika
lättmetallegeringar. På grundval av gjorda erfarenheter
och i samråd med lättmetalleverantörerna fastställdes år
1945 följande legeringar som standard: plåt 57 S 1h H eller
H, profiler A 48 härdad och åldrad, nagel 57 S glödgad.
För specialändamål används dessutom andra legeringar,
som jag ej här går in på. För nu under byggnad varande
jagare har marinen dock övergått till material enligt
Lloyds fordringar.
Korrosionsskyddet bör utföras mycket omsorgsfullt, både
genom målning och genom isolering av lättmetall från
andra material. Som isolering mellan lättmetallplåtar i
växlar och liknande ställen används zinkkromatfärg, i
vissa fall zinkkromatkitt. Mellan lättmetall och stål
används zinkkromatfärg eller remsor av textilmaterial, t.ex.
linne, indränkta i zinkkromatfärg. Prov har också utförts
med ett särskilt plastmaterial i folium. Nitar och nithål
behandlas med zinkkromat före nitning.
All lättmetall målas efter avfettning och rengöring med
zinkkromatfärg och därefter med täckfärg. Det bör
observeras, att zinkkromatgrundfärg visat sig ha ringa
väderbeständighet, och täckfärg behövs därför alltid.
Slutord
Jag har här endast i stora drag berört erfarenheterna av
lättmetallens användning inom flottan men har inte mera
ingående beskrivit hur lättmetallen används för
konstruktioner av olika slag, och vad som i de enskilda fallen stått
att vinna. Som ett exempel på, hur man med lättmetall
kan realisera konstruktioner, som varit outförbara i annat
material, kan nämnas flottans transportabla
vattenturbin-drivna länspump. Pumpen som utexperimenterats och
tillverkas av AB Pumpindustri i Göteborg har en kapacitet av
1 800 1/min vid 13,5 m statisk uppfordringshöjd och väger
trots detta endast ca 20 kg.
Ren bor framställs kommersiellt i USA genom
smält-elektrolys av en blandning av kaliumklorid (eller fluorid),
kaliumfluoborat och boroxid. Bor är ett mycket starkt
des-oxidationsmedel, och då den är nästan fullständigt olöslig
i koppar, kan den användas för avlägsnande av
absorberat syre i smält koppar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
