- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 83. 1953 /
791

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 38. 20 oktober 1953 - Elångpanna med ringelektroder, av Harry E Iversen - 116 mopedolyckor - Andras erfarenheter - Temperaturmätning vid spånskärande bearbetning, av Bertil Colding

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

20 oktober 1953

791

Andras erfarenheter

Fig. 5. Elektrodångpanna, 18 MVA, 5,8 kV, med två
elektrodsatser och isolerad nollpunkt.

jordslutningspunkten. Strömstyrkan i de felfria faserna är
ungefär av normal storlek och åstadkommer ingen
maximalutlösning av pannans effektbrytare.

Pannans nollpunkt, som utgörs av pannvattnet, får en
spänningspotential, som ger en jordström ungefär lika
med dubbla strömmen i var och en av de felfria faserna.
Denna ström kan medföra stor skada innan utlösning av
nätet äger rum. Då man blev uppmärksam på detta
förhållande måste man tillgripa den kostsamma utvägen att
sätta upp en mellantransformator för varje panna med
jordad nollpunkt. Elverken fick därigenom sina nät
skyddade men en eventuell jordslutning på ledningen mellan
transformator och panna innebar fortfarande en
betydande risk för innehavaren av pannan.

Det är icke bara jordslutningar på nätet, som kan
medföra icke önskade jordströmmar. Pannan med jordad
nollpunkt har nämligen potentialen noll endast när
belastningen är lika på alla faserna. Om flera pannor eller
andra apparater med jordad nollpunkt eller överledning
är anslutna till samma nät, kommer strömmar att gå fram
genom jorden för utjämning av eventuella
snedbelastningar. Sådana strömmar förorsakar ej utlösning av
effektbrytare men kan förorsaka skador och är icke förenliga
med de krav som bör ställas på en
högspänningsanlägg-nings isolation.

De nämnda nackdelarna finns ej vid en panna med
isolerad nollpunkt. Merkostnaderna för en sådan panna är
relativt obetydliga och denna merkostnad utgör en liten
procentuell del av de totala kostnaderna för en
pannanläggning. Såväl förbrukaren som strömleverantören har så
stora fördelar av denna panntyp att prisskillnaden
fullständigt kompenseras av de lägre underhållskostnaderna,
den större regleringsförmågan och den betydande
förlängningen av amorteringstiden.

116 mopedolyckor inträffade 1 juli 1952—15 juli 1953,
under vilken tid 170 000 mopeder kom ut i trafiken. I 88
fall rapporterades personskador och 9 personer dödades,
av vilka 8 var över 51 år.

Temperaturmätning vid spånskärande bearbetning.

Temperaturen vid spånskärande bearbetning är den
faktor, som har det största inflytandet på verktygets
livslängd. Metoderna att studera värmebalansen har
successivt förbättrats. Man kan numera, i varje fall vid
svarvning och fräsning, få relativt tillförlitliga informationer
om de temperaturer, som erhålls i arbetsstycke, verktyg
och spån vid olika kombinationer av verktygs- och
bearbetningsdata. Dessa bestämningar, som inte behöver bli
särdeles kostsamma, är av obestridligt värde när det gäller
val av skärdata för fullt utnyttjande av tillgängliga
verktygsmaterial. Vid mycket noggrant utförda
temperaturmätningar har mycket god överensstämmelse med direkta
studier av skärets nötningshastighet erhållits.

I litteraturen har vid flera tillfällen redogjorts för
fräs-försök, varvid begagnats fräshuvuden med skär av
hårdmetall, slipade till negativ spånvinkel. De härvid använda
skärhastigheterna har varit relativt höga. Om arbetsstycket
vidröres med handen efter endast en kort tids bearbetning
förefaller det inte ha blivit nämnvärt uppvärmt. Sänkes
skärhastigheten till ett för positiva spånvinklar mera
normalt värde, erhålles en högre temperatur i arbetsstycket.
Även vid höga skärhastigheter kommer emellertid efter
viss bearbetningstid arbetsstyckets temperatur att ha stigit
så mycket att det blir omöjligt att hålla snäva toleranser.
Under sådana förhållanden kan det vara bättre att
begagna positiva spånvinklar samt skär av snabbstål under
tillförsel av kylmedel.

Vid en undersökning av temperaturen vid fräsning av
materialet St 60.11 bestämdes för spånvinklar mellan + 6°
och — 30° arbetsstyckets yttemperatur omedelbart efter
bearbetningens påbörjande. Skärdjupet var 3 mm,
matningarna 0,076, 0,178 och 0,254 mm per tand samt
skärhastigheterna 32 och 360 m/min. Yttemperaturen, som varierade
mellan ca 30° och 55°G, steg såväl med minskad matning
som med ökad negativ spånvinkel. För de båda
hastigheterna blev temperaturen ungefär densamma för samma
matning vid positiva vinklar, medan den blev lägre för
negativa vinklar och hög skärhastighet. Spånets
genomsnittstemperatur bestämdes med kalorimeter. Den ökade
hastigt vid ökad negativ spånvinkel, från ca 450°G vid
spånvinkeln + 6° till ca 675°G vid spånvinkeln — 30°.
Spåntemperaturen visade sig även minska med ökat
matningsvärde; skillnaden var dock endast av
storleksordningen 25°C inom området 0,076—0,254 mm per tand och
tämligen oberoende av spånvinkelns värde.

Mätning av den temperatur som verkligen råder i
skäreggen under bearbetningen kan erbjuda stora svårigheter.
God överensstämmelse i resultaten har emellertid
konstaterats vid två principiellt olika metoder, nämligen Herbert
—Gottweins enstålsmetod och en med kontakttermoelement
mot en försilvrad skäryta.

Det ligger nära till hands att ur skärets anlöpningsfärger
sluta sig till temperaturen. Eftersom skäret under
bearbetningen kommer att omges av en het luftström är det
emellertid troligt, att anlöpningsfärgen huvudsakligen
bestäms av luftens och ej av skärets temperatur, varför
denna metod synes vara mindre lämplig.

Med hjälp av termofärger (Tekn. T. 1946 s. 1359) kan
man få fram olika temperaturzoner och sedan lägga in
isotermer över hela skärytan. Bickel och Widmer har,
med utgångspunkt från att fortplantningen av värme och
elström i ett medium följer samma lagar,
experimentellt bevisat att isotermerna följer de kurvor, som får lika
potential vid ett elektrolytiskt analogiförsök. Då även
gra-dienterna är lika kan temperaturen i skärspetsen
bestämmas.

Såväl vid svarvning som vid fräsning med hårdmetall
har så höga temperaturer som 1 300°C kunnat påvisas för
vissa delar av skärets spånyta. Den högsta temperaturen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:37:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1953/0807.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free