Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 39. 27 oktober 1953 - Andras erfarenheter - »Breeder»-reaktorn fungerar, av SHl - Avsaltning av havsvatten, av SHl - Avlägsnande av radioaktiva föroreningar, av SHl - Pappersmaterial för packningar, av SHl - Kiselhaltiga kerametaller, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
818
TEKNISK TIDSKRIFT
Andras erfarenheter
"Breeder"-reaktorn fungerar. Försöken med Argonne
National Laboratory’s breeder-reaktor i Arco (Tekn. T.
1953 s. 10) har visat att man kan framställa minst lika
mycket plutonium av uran 238 som den härvid förbrukade
mängden uran 235. Man kan alltså med en begränsad
mängd av den senare isotopen omvandla allt uran till
klyvbart material. Det är också troligt att man kan
behandla torium på liknande sätt, men därom vet man
ännu ingenting med säkerhet.
Detta innebär emellertid inte att uran kan anses vara en
billig energikälla eller att tillämpning av
breeding-prin-cipen medför ett förbilligande av atomenergin. I de första
atomenergianläggningarna torde andra reaktortyper
komma att användas därför att de är bättre ur ekonomisk
synpunkt, och troligen kommer de att så förbli under
en tid framåt. En stor breeder-reaktor fordrar nämligen
en väldig investering i form av bränsle. Innan det i
reaktorn erhållna nya bränslet kan användas måste det vidare
gå igenom en kemisk process som för närvarande är en
av de dyrbaraste vid utnyttjandet av atomenergi (G Dean
i Bulletin of the Atomic Scientists juli 1953). SHl
Avsaltning av havsvatten. En arbetsgrupp inom OEEC,
i vilken Belgien, Danmark, Frankrike, Holland,
Storbritannien, Sverige och Tyskland är representerade, har
undersökt möjligheterna att avsalta havsvatten. Man har
studerat högtrycksdestillation, destillation med värmepump och
med solenergi, utfrysning, jonutbyte och elektrodialys.
Av dessa sex metoder kunde två från början uteslutas,
nämligen tryckdestillation och utfrysning, därför att den
förra ännu inte kan genomföras i teknisk skala i brist på
lämpligt korrosionsfast konstruktionsmaterial, och den
senare åtminstone i de allra flesta fall blir för dyrbar.
Man har försökt att så noga som möjligt uppskatta
kostnaderna för de återstående fyra metoderna:
Produktion t/dygn Salthalt ingående utgående g/1 Cl g/1 Cl [-Destillation-] {+Destilla- tion+} $/t [-Jonutbyte-] {+Jon- utbyte+} S/t [-Solenergi-] {+Sol- energi+} $/t [-Elektrodialys-] {+Elektro- dialys+} $/t
1 000 1 0,5 0,94 1,57 0,98 0,33
1 0,3 1,10 1,65 0,98 0,33
5 0,5 1,24 3,97 0,98 0,38
5 0,3 1,27 3,97 0,98 0,38
20 0,5 1,29 0,98 1,14
20 0,3 1,30 0,98 1,14
10 000 1 0,5 0,22 0,21 0,73 0,07
1 0,3 0,22 0,23 0,73 0,08
5 0,5 0,35 0,73 0,15
5 0,3 0,35 0,73 0,16
20 0,5 0,35 0,73 0,36
20 0,3 0,35 0,73 0,36
Kostnaderna för destillationsmetoderna påverkas litet av
det ingående vattnets salthalt; för jonutbyte och
elektrodialys stiger de däremot snabbt med salthalten. Är denna
hög, blir jonutbyte orimligt dyrbart.
Man anser önskvärt att de fyra processernas möjligheter
undersöks närmare och har uppdragit åt Storbritannien,
Frankrike (i samarbete med Tyskland), Franska Marocko
och Holland att utforska och utveckla resp. destillation
med värmepump, jonutbyte, destillation med solenergi och
elektrodialys [OEEC Information Division Press/D (53)
aug. 1953]. SHl
Avlägsnande av radioaktiva föroreningar. Amerikanska
undersökningar visar att rengöring av ytor förorenade
med radioaktiva ämnen ofta kan underlättas genom
användning av detergenter. Egenskaperna hos den yta, som
skall rengöras, är emellertid av dominerande betydelse.
För mattglas erhölls t.ex. mycket tillfredsställande
resultat med en vätska innehållande tvål och Calgon. Ren-
göring av bomullstyg sker bäst med en svagt verkande
de-tergent och Calgon. För gips rekommenderas bara vatten
och för målade ytor en kraftigt verkande detergent
(Chemical & Engineering News 13 juli 1953). SHl
Pappersmaterial för packningar. I USA har man börjat
tillverka en ny typ av pappersmaterial som utom fibrer
innehåller syntetiskt gummi eller plast och ibland
korkpulver. Genom ändring av sammansättningen kan man ge
materialet olika hållfasthet, täthet och tjocklek. Det kan
likna mjuk filt, styv filt, papper eller t.o.m. träfiberplatta.
Dess största fördelar sägs vara att det har större
hållfasthet och bättre resistens mot vatten än konventionellt
fibermaterial. Det har fått användning framför allt till
packningar men också till t.ex. oljefilter och reliefmönstrade
plattor överdragna med vinylplast.
Ull- och cellulosafiber behandlas först med en
vatten-dispersion av gummi eller plast. Skall korkpulver ingå i
slutprodukten, prepareras det tillsammans med fibern. Den
erhållna vällingen går till en pappersmaskin där man
framställer en kontinuerlig bana av filt som pressas,
torkas och kalandreras. Genom att fibern är fri vid
impreg-neringen kan man göra slutprodukten tätare än färdigt,
torrt papper, impregnerat i bad. Den blir därför starkare
än konventionella material med liknande sammansättning;
dess skrynklingsmotstånd blir stort genom att fibrerna i
det hålls samman av bindemedlet.
Utom ull- och cellulosafiber kan asbest och vissa
keramiska fibrer behandlas enligt den nya metoden. I
kommersiell skala framställer man än så länge mest
kombinationer av syntetiskt gummi och cellulosafiber med eller utan
kork. Allteftersom nya användningsområden öppnas kan
emellertid nya typer komma att tillverkas. Fenoplast
används som impregneringsmedel, t.ex. till oljefilter som
skall ha stor våtstyrka, men de vållar vissa svårigheter
på grund av sin vattenlöslighet. Man tillverkar också
material som kan mönsterpressas i värme till skillnad från
vanligt filtat papper som inte håller mönstret längre tid.
Till packningar används för närvarande produkter
framställda av cellulosafiber, Buna S eller Buna N och
korkpulver. Det sistnämnda ger materialet stor och jämn
sam-mantryckbarhet, och bindemedlet ger det stor
dimensionsstabilitet och okänslighet för fukt. Gummi är inte flyktigt
och avdunstar därför inte så småningom som lim och
gly-cerol som används i andra packningsmaterial. Den nya
produkten uppges tåla tryck på upp till 70 kp/mma medan
vanliga fibermaterial ofta brister vid 18 kp/mm2. En typ
gjord av asbest och Buna N kan användas upp till 400°C
(E C Frazier i Materials & Methods aug. 1953). SHl
Kiselhaltiga kerametaller. Det är tänkbart att
elementär kisel är lämplig som metallisk komponent i
kerametaller för användning vid hög temperatur särskilt till skövlar
för reaktionsturbiner. Kisel har nämligen liten termisk
utvidgningskoefficient (1,95 • 10"e upp till 100°C, 3,27 • 10~8
vid 1 000°C) och en specifik vikt på 2,33, dvs. mindre än
aluminiums. Dess smältpunkt är hög (1 420°C).
Man har framställt högeldfast porslin innehållande kisel
genom bränning vid 1 520°C i oxiderande atmosfär, men
dessa material består delvis av en glasfas med relativt stor
känslighet för snabba temperaturändringar. En kerametall
gjord av 80 °/o kisel och 20 °/o titandioxid, bränd på
samma sätt, har visat mycket god resistens mot oxidation. Av
den tillsatta kiseln återfinns 79 %> oförändrad i det
brända materialet medan 21 %> har övergått till kiseldioxid.
Ingen titandioxid finns kvar.
En annan lovande kerametall har framställts av kisel
och titankarbid. Den bränns i vakuum eller
heliumatmo-sfär. En blandning av 41,6 °/o titankarbid och 58,4 °/o kisel
ger bränd vid 1 730°C i heliumatmosfär ett tätt, väl sintrat
material med god oxidationsresistens. Det har visat sig
bestå av kiselkarbid (27,8 %) och titandisilicid (72,2 °/o)
(Chemical & Engineering News 11 maj 1953). SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
