Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 40. 3 november 1953 - Andras erfarenheter - Prov med enpolig snabbåterinkoppling på det svenska 220 kV nätet, av Lars Norlin - Medel mot igensättning av luftförvärmare, av Wll - »Tredje kryddan» — natriumglutamat, av SHl - Lanolin som korrosionsskydd på mjukt stål, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3 november 1953
843
Provresultatet var mycket uppmuntrande. I det första
provsystemet lyckades snabbåterinkopplingen vid ett
spänningslöst intervall av 0,22—0,25 s, såväl vid bryttiden
0,10 s som vid bryttiden 0,30 s. I det andra systemet
lyckades proven vid ett spänningslöst intervall av 0,28 s
(oscillogrammet på fig. 1 är upptaget vid ett av dessa
prov). I det tredje systemet genomfördes proven med ett
spänningslöst intervall av 0,66—0,68 s, men att döma av
oscillogrammen hade ett intervall av 0,35 s med säkerhet
varit tillräckligt.
Eftersom dessa prov gav så goda resultat, kommer prov
inom den närmaste tiden även att göras på 380 kV
nätet. Därvid skall den ca 405 km långa ledningen
Harsprånget—Storfinnforsen användas, med jordfelet placerat
i Storfinnforsen. Då felet alltså läggs in i ena ändpunkten,
kommer även inverkan av den induktiva kopplingen att
kunna studeras.
Proven med enpolig snabbåterinkoppling på 200 kV nätet
visar följande:
Vid alla proven lyckades återinkopplingen. Även i de
svåraste fallen, då hela nätet var inkopplat, hade ett
spänningslöst intervall av 0,35 s med säkerhet varit tillräckligt.
Den sekundära strömmen, som vid dessa prov på grund
av felläget nästan enbart uppkom genom kapacitiv
inverkan, har vid alla proven uppmätts till 12—15 A, vilket
stämmer med beräkningar. Att återinkopplingen borde
lyckas vid en så relativt liten sekundärström
överensstämmer också med tidigare erfarenheter.
Den sekundära strömmens varaktighet och därmed det
erforderliga spänningslösa intervallet ökar något med ökad
felström, men däremot icke med ökad bryttid. Eftersom
jordfelsströmmar på upp till ca 5 000 A kan uppkomma
på det svenska 200 kV nätet (mot 1 250 A vid dessa prov),
syns det därför nödvändigt att i praktisk drift ha längre
intervall än 0,35 s. Detta är dessutom nödvändigt på grund
av att den sekundära strömmen vid fel i ledningsändarna
är större än de 12—15 A, som uppmättes vid proven.
Det sekundära ljusbågsmotståndet uppmättes vid proven
till maximalt 500 ohm, vilket är betydligt lägre än det som
uppnåddes i de kanadensiska proven.
Den nödvändiga avjoniseringstiden vid enpolig
snabbåterinkoppling är betydligt kortare än vid trepolig.
Prov på 380 kV nätet är nödvändiga för att studera
inverkan av ökad sekundär ström, ökad isolatorlängd samt
induktivt inducerad sekundär ström.
I samband med proven gjordes även i samarbete med
Asea omfattande mätningar på olika reläkopplingar samt
i samarbete med Telegrafverket och SJ mätningar av
inducerade spänningar i parallellgående svagströmsledningar.
Lars Norlin
Medel mot igensättning av luftförvärmare. I
ångpannor som eldas med svavelhaltiga bränslen får man ofta
korrosion i luftförvärmarna på rökgassidan, och om
korrosionen fortskrider tillräckligt långt, bildas så tjocka
beläggningar att förvärmarna sätts igen. Orsaken till
korrosionen är att det vid svavlets förbränning förutom
svaveldioxid även bildas små mängder svaveltrioxid, som med
vatten ger svavelsyra.
Genom svaveltrioxidens närvaro i rökgaserna höjs
gasernas daggpunkt och man får utfällning av surt kondensat
i den kallaste delen av luftförvärmaren. I rekuperativa
rörförvärmare får man korrosion och igensättningar
särskilt i de tre första tubraderna på luftinloppssidan.
Man kan undvika korrosionen genom att höja
yttemperaturen på tuberna över daggpunkten, t.ex. genom
åter-cirkulation av varmluft eller rökgaser eller genom
förvärmning av kalluften med ånga. Dessa åtgärder kräver
emellertid speciella anordningar och sänker i allmänhet
även verkningsgraden på ångpannan något. Man har
också provat olika korrosionsbeständiga material, men med
dessa har man knappast fått bättre resultat än med
låg-legerad stålplåt, i många fall t.o.m. avsevärt sämre.
I allmänhet är det sålunda inte möjligt att helt undvika
korrosion och risk för igensättningar. Man måste därför
regelbundet göra luftförvärmarna rena, och härför är det
av vikt att de byggs upp så att detta kan ske bekvämt.
Genomspolning med varmt vatten är vanligen effektivast,
men man har också fått goda resultat med sand och andra
kornformiga material som rengöringsmedel. Enligt en
amerikansk utredning är drifttiden mellan två
rengöringar i genomsnitt 5x/2 månader vid oljeeldning och 71/s
månader vid kolpulvereldning; tiden för rengöring har
varierat mellan 8 och 160 h.
För att undvika de svårigheter som speciellt uppträder
vid oljeeldning har man på vissa håll eldat med kolpulver
under kortare perioder. Askan från kolet tjänstgör då som
rengöringsmedel. De mest optimistiska förespråkarna för
denna metod anser att det räcker med 1 h
kolpulvereldning per dag för att man skall undvika svårare
beläggningar (Power sept. 1953). Wll
"Tredje kryddan" — natriumglutamat. Tidigare
(Tekn. T. 1950 s. 785) har meddelats att
mononatrium-glutamat i USA anses vara ett bra smakförbättringsmedel.
Det användes som sådant först i Japan, men man har
efter andra världskrigets slut börjat framställa det i stor
skala i USA och försökt öka dess användning genom en
intensiv reklam. Denna betraktas med en viss skepsis i
Europa, men även om den överdriver glutamatets
förtjänster, finns dock sådana, åtminstone i flera fall.
Man kan väl knappast vänta att glutamat skall komma
att finnas på hemmens matbord som tredje krydda
tillsammans med salt och peppar, men restauranter kan
kanske ha nytta av det därför att dess verkan inte lär
försvinna vid längre tids varmhållning av maträtter. Dess
viktigaste användningsområde torde emellertid finnas inom
konservindustrin.
Glutamat synes särskilt lämpligt som tillsats till torkade
eller konserverade soppor innehållande kött eller
köttextrakt. Däremot tycks det vara utan nämnvärd verkan
på rena grönsakssoppor. Glutamats förmåga att förbättra
fiskkonservers smak synes ännu inte vara tillräckligt
utredd, men det anses att det är bäst i fisk- och
musselsop-por samt fiskbullar. Särskilt de sistnämndas smak lär
undergå en (välbehövlig) förbättring genom tillsats av
0,15—0,5 °/o glutamat. Vid de större koncentrationerna
har brunfärgning av matvarorna iakttagits. Den kan
emellertid minskas eller undvikas, om man kan sänka
produktens pH, t.ex. genom tillsats av citronsyra.
Man har också prövat användning av glutamat i
djupfrysta livsmedel. Härvid har det visat sig att glutamat,
strött på grönsaker före dessas frysning, förbättrar deras
smak. Det påstås vidare att det ger bättre smak åt
djupfryst fisk och dessutom hindrar dennas härskning och
blekning av dess färg. Då glutamat är relativt dyrt (i
USA kostar det 1,70 $/lb) kommer det främst i fråga för
dyrare varor, såsom lax och räkor (F Bramsnæs i
Ingeniören 11 juli 1953). SHl
Lanolin som korrosionsskydd på mjukt stål. Flera
undersökningar har visat att ett lanolinskikt med ca 2 H
tjocklek eller mindre är praktiskt taget utan verkan på mjukt
ståls korrosion i luft. Orsaken härtill tror man vara att
dammpartiklar tränger genom de halvfasta lanolinskikten,
om dessa är mindre än 2 ,« tjocka, och förmedlar en direkt
förbindelse mellan stålytan och luften.
Ett stöd för denna teori utgör iakttagelsen att oljeskikts
skyddsverkan mot saltvattenkorrosion inte minskar ens när
deras tjocklek understiger 0,7 fi. Proven var vid dessa
försök nedsänkta i vattnet, och inverkan av damm var därför
utesluten. Försöken med lanolin har utförts i relativt ren
atmosfär, och man kan därför vänta att även lanolinskikt
med mer än 2 fi tjocklek skall ge otillräckligt skydd i en
industriatmosfär där dammkornen kan vara över 3 fi (L
Whitby i Chemistry & Industry 12 sept. 1953). SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
