- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 83. 1953 /
856

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 41. 10 november 1953 - Kurt Söderlund †, av Gösta Lundeqvist - Metallbeläggning på magnesium och dess legeringar, av Uno Trägårdh - Lagring av eftermogna tomater - Ölflaskor från början av 1700-talet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

856

TEKNISK TIDSKRIFT

parade med en klar blick för möjligheterna att tillämpa
dessa samt hans sinne för ett fartygs skönhetsvärden
gjorde att Kockums nykonstruktioner uppmärksammades
av fackfolk världen över.

Under sina många år i företagets tjänst tillvann han sig
ett grundmurat förtroende hos alla verkstadens beställare.
Han hade alltid tid att lyssna, när de kom med sina
problem, alltid tid att försöka få fram den för båda parter
bästa lösningen. Det goda samarbetet åt alla håll var hans
ledstjärna.

För oss inom Kockums, som hade glädjen att arbeta
tillsammans med Kurt Söderlund, och för alla hans många
andra vänner skall han i minnet stå som den skicklige
skeppsbyggaren och som den trygge, pålitlige vännen på
vars ord och handslag man alltid kunde lita.

Gösta Lundeqvist

Metallbeläggning
på magnesium
och dess legeringar

Docent Uno Trägårdh, Stockholm

669.721.81

Med den ökade användningen av magnesium och dess
legeringar icke blott som konstruktionsmaterial utan även
till vanliga nyttoföremål har större krav på ytans
utseende och egenskaper framträtt. Visserligen kan gott
korrosionsskydd åstadkommas genom kemisk eller
elektrolytisk oxidation eller passivering och ytan kan också
färgas eller anodiskt poleras, men elektrolytisk
beläggning med andra metaller har först under den senaste
tiden kunnat genomföras i teknisk skala.

Detta beror på att magnesium är vår mest oädla
bruksmetall, som skyddas av sitt naturliga oxidskikt.
Svårigheterna vid metallbeläggningen ligger dels i att avlägsna
detta oxidskikt, dels i att hindra en återbildning därav
under elektrolysen. Även minsta spår av oxid gör
nämligen att den utfällda metallen får dålig vidhäftning eller
orsakar porer i det utfällda skiktet, där korrosion med
punktfrätning sedan sätter in.

Man har föreslagit flera metoder för metallbeläggning på
magnesium både ur vattenlösningar och vattenfria
elektrolyter. Sedan ca 10 år tillbaka kan problemet i princip
anses löst genom en metod av W S Loose1 baserad på en
specialkombination av rengöring, passivering, aktivering
och nickelutfällning ur fluoboratelektrolyt®. Metoden är
emellertid både känslig och omständlig och har ej
till-lämpats i större omfattning.

Nyligen har H K de Long3 4 utarbetat en process, som
ser lovande ut efter två års provning i halvteknisk skala
vid flera industrier. Metoden påminner om en liknande
för metallbeläggning på aluminium (Tekn. T. 1951 s. 687)
och innebär åstadkommande av ett tunt zinkskikt genom
kemisk omsättning med zinkatlösning, varvid zinken sedan
tjänar som grund för elektrolytutfällning. Ytan kan
sålunda förkoppras, förnicklas och förkromas på vanligt
sätt men man föredrar att använda specialelektrolyter.

Man har funnit att magnesiums hydroxid och oxid lätt
löses av alkalipyrofosfat vid pH 10,2—11 samt att vid
närvaro av zinksalter metallisk zink utfälls på
magnesiumytan. Ju långsammare utfällningen sker, desto bättre blir
zinkens vidhäftning. Som hastighetsregulator eller
in-hibitor verkar tillsatta fluorsalter.

Sedan föremålen mekaniskt rengjorts från gjutsand etc.
betas de i en kromsyralösning, innehållande 280 g/1 Cr03,
25 ml/1 HN03 (70 o/o), 8 ml/1 HF (ca 50 %), eller också i
75—85 °/o fosforsyra. Föremål av plåt eller smide betas

lämpligen i 20 % ättiksyra försatt med 5 % natriumnitrit.
Dessa betlösningar används vid rumstemperatur. Om inga
dimensionsändringar kan tolereras betas metallen i enbart
18 % kromsyralösning vid 20—100°C.
Omedelbart härpå följer aktivering av ytan i en lösning av
200 g/1 H3P04 (85 o/o), 100 g/1 NaHF2 eller KHF2. Efter
detta följer processens viktigaste etapp som är kemisk
utfällning av zinkskiktet. Man löser 45 g
zinksulfatmono-hydrat (eller ekvivalent mängd zinkvitriol) i destillerat
vatten och värmer lösningen till 70°—80°C, varefter en
lösning av 210 g tetranatriumpyrofosfat (Na4P207)
tillsättes. Den vita fällning av natriumzinkpyrofosfat, som
härvid bildas går i lösning efter en stunds omröring.
Härefter tillsättes 7 g kaliumfluorid eller 5 g natriumfluorid
och ca 5 g vattenfritt natriumkarbonat. Lösningen späds
ut med destillerat vatten till en liter och dess pH justeras
med sodalösning till 10,2—10,4 mätt kolorimetriskt. (Mäts
pH elektrometriskt skall det vara 0,5 enheter lägre.)

Badet används vid 75°—85°C under svag omröring. Det
måste vara absolut fritt från tunga metaller. Särskilt
skadliga är kromföreningar. Doppningstiden varierar mellan
3—10 min beroende på legeringens sammansättning och
tillverkningsmetoden. Olegerat magnesium kräver kortare
doppningstid än aluminiumlegerat. Genom doppningen får
ytan ett grått, finkornigt ca 2,5 fi tjockt zinkskikt, som
ger en god förankring åt elektrolytutfällda metaller.
Elektrolytutfällningen måste ske på den våta zinkytan
omedelbart efter tvättningen. Bäst är att man först fäller
7 fi koppar ur ett Bochelle-bad (kopparcyanid och
kalium-natriumtartrat) och sedan en godtycklig metall ur sur
elektrolyt. För att få kopparutfällningen särskilt glänsande kan
man använda PR-metoden, dvs. periodisk omkastning av
strömmen med 15 s utfällning och 3 s upplösning.

Man har provat korrosionsmotståndet hos
Cu-Ni-Cr-be-lagda magnesiumplåtar, med 10 fi kopparskikt, 7,5, 20 eller
38 fi nickelskikt och 0,25 fi kromskikt. Provplåtarna
uppställdes på sex olika platser motsvarande inlands-,
havs-och industriklimat. Som jämförelse utsattes plåtar av zink
(Zamak 3) och aluminium (Alcoa 85) ytbelagda med lika
tjocka skikt av Cu-Ni-Cr.

Resultatet efter 1 år visade att zinken som grundmetall
var bäst ur korrosionssynpunkt i samtliga fall. Vid 20 fi
nickel (motsvarande 30,3 ß total skikttjocklek) var efter
1 år i inlandsklimat zinkplåtarna till 30 °/o täckta av
korrosionsprodukter, aluminiumplåtarna till 70 % och
magnesiumplåtarna till 60 %>. I havsklimatet var
motsvarande siffror 10, 40 och 13 °/o samt i industriluft 20, 45
och 35 °/o. I dessa fall var alltså magnesiumplåtarna något
överlägsna aluminium.

Vid 48,5 fi total skikttjocklek slutligen uppnåddes full
likvärdighet mellan zink, aluminium och magnesium efter
1 år med ca 5 °/o korrosion i inlandsluft och ca 15 °/o i
industriluft, medan i havsluft zink och magnesium ej
visade något angrepp alls och aluminium till 20 °/o täcktes
av korrosionsprodukter.

Litteratur

1. Loos®, W S: Nickel plating magnesium alloys. Träns,
electro-chem. Soc. 81 (1942) s. 213.

2. Rogers, R R & Boyd, M L: Electrodeposition of metallic
coat-ings ön magnesium alloys. Proc. 3rd internat. Electrodeposition
Conf. London 1947 s. 127.

3. De Long, H K: Electroplating magnesium and ils alloys. 36th
Annual Proc. Amer. Electroplaters’ Soc. 1949 s. 217.

4. De Long, H K: Electroplating ön magnesium. Bull. Inst. Met.
Finishing 3 (1953) h. 1 s. 29.

Lagring av eftermogna tomater sker bäst vid relativt
hög temperatur (15—20°C) varför de vid transport bör
kylas mindre än annan frukt.

ölflaskor från början av 1700-talet spolades i land vid
Englands kust efter den våldsamma stormen den 31
januari 1953. Flaskorna var fulla och korkade.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:37:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1953/0872.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free