Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 41. 10 november 1953 - Hänt inom tekniken - IVA:s högtidssammankomst - Tekniska Föreningen i Västerås - CTH:s bibliotek - Arméns skyddsskola
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10 november 1953
871
punkter såväl genom sin spännvidd, vilken är den största
i världen för betongbroar, som genom sin
detaljutformning och har även ur estetisk synpunkt väckt
uppmärksamhet. Den ungefär samtidigt byggda Klockestrandsbron
utfördes som en betongbalkbro i tre spann, varav det
mellersta är 71,5 m långt. Den konstruerades med
förspänning enligt ett av Häggbom uppfunnet system och var
länge den enda förspända brobyggnaden i vårt land.
I storgruvor av Kirunas och Malmbergets mått är
transporternas anordnande av stor betydelse i både ekonomiskt
och tekniskt hänseende. Vid den pågående utvidgningen
av brytningen var det av vikt att få en vagn med stor
kapacitet och kort lossningstid. För detta ändamål har
Hjortzberg-Nordlund och Rohloff konstruerat en stor
bot-tentömmande gruvvagn enligt en helt ny princip. Den tar
direkt steget från 6 till 25 t last. Underredet av vagnen
är med gångjärn förenat med vagnskorgens ena gavel,
och vagnen tömmes medan den står kvar i tågsättet genom
att en brygga fälles och vagnsbottnen följer med. När
vagnen tömts, återtar underredet sin plats. Tågsättet kan
därefter föras vidare. Rörelseförloppet under tömningen
är hydrauliskt reglerat och sker utan stötar. Hela
tömningsförloppet för en vagn med 25 t last tar endast ca
10 s.
Nicolin har inom Stal byggt upp en organisation med
beräknings* och konstruktionsavdelning, laboratorier och
provrum för utveckling inom det för vårt land nya
gasturbinområdet. Förstlingsarbetet var en 2 400 kW
gasturbin för ett reservelverk, som tagits i drift. Nicolins
märkligaste insats har dock legat i hans arbete för att
skapa inhemska reaktionsmotorer. Han och hans
arbetsgrupp har med de begränsade resurser, som kunnat ställas
till förfogande i vårt land, och till stor del på basis av
egna experiment- och utredningsarbeten, på
anmärkningsvärt kort tid kunnat skapa en flygmotor i paritet med
utländska typer. Dessa konstruktioner har han utvecklat
till produktionsfärdiga enheter (Tekn. T. 1953 s. 259) och
har därvid konstruerat axialkompressorer av
internationellt sett hög klass.
Minnesmedaljen över L M Ericsson i guld tilldelades
Sven Nordström för hans insatser för utvecklingen och
utbyggnaden av det svenska kabelnätet för
interurbantele-foni. Han har under 30-årig verksamhet vid
Telegrafverket medverkat i kabelarbetenas planerande och utförande.
Han har tagit initiativ till flera betydelsefulla nyheter för
konstruktion och förläggning av rikskablar inom vårt
land samt med klar insikt om rationaliseringens betydelse
förbättrat arbetsmetoder och infört maskinella hjälpmedel
för förläggning av telefonkablar. Genom egna
konstruktiva insatser och såsom en av förslagsställarna till
införandet av en ny mantellegering innehållande silver i
stället för det under krigsåren svåranskaffbara och nu
dyra tennet har han på ett värdefullt sätt utvecklat
telefonkabeltekniken.
Sedan den första rikskabeln, Stockholm—Göteborg,
påbörjades 1921 har utvecklingen steg för steg förts framåt.
År 1935 infördes enkanals bärfrekvenssystem på
pupiniserade 4-trådsledningar. År 1939 utlades opupiniserade
kablar för flerkanals bärfrekvenssystem och snart därefter
började man införa sådana system i äldre pupinkablar
som för ändamålet partiellt avpupiniserades. År 1947
infördes koaxialkablar, varvid Sverige såsom det första
landet i världen införde sådana ledningar avsedda för
maximalt 960 förbindelser per tubpar. I dessa arbeten har
Nordström gjort en ledande insats.
Akademiens tackjetong i guld tilldelades Edvard
Eriksson för hans insatser i akademiens tryckkärlskommission.
Som en erinran om Erikssons långvariga och värdefulla
arbete på utveckling av svetsade tryckkärl bär jetongen
bilden av den svenske föregångsmannen inom
Svetstekniken, Oscar Kjellberg. Eriksson, som under nära 40 år
lett pressverket vid Degerfors Järnverk, har genom sitt
arbete starkt främjat utvecklingen såväl i fråga om mate-
rielkvaliteter som i fråga om beräkning av tryckkärl och
lämpliga svetsförfaranden vid tillformning och
hopfogning av dessa. Särskilt värdefulla har de insatser varit,
som gjordes när den svenska marinen under det senaste
världskriget övergick till svetsade konstruktioner för
ång-domar och vattenlådor. I akademiens
tryckkärlskommission har Eriksson varit ordförande alltsedan
kommissionens tillblivelse år 1947. Tack vare hans energiska och
målmedvetna arbete har det för detta område av tekniken
särskilt viktiga normarbetet kunnat ge snabba och allmänt
godtagna resultat. Det av kommissionen utförda arbetet
har även rönt internationell uppskattning. Även i
akademiens svetskommission har Eriksson nedlagt mycket
arbete, särskilt vid utformandet av bestämmelser för
svetsning av tryckkärl, de s. k. pannsvetsnormerna.
Vid middagen efter sammankomsten meddelade
verkställande direktören att generalkonsul Axel Axelsson Johnson
ställt 100 000 kr. till akademiens förfogande för att
understödja forskningen, främst på det
skeppsbyggnadstekniska området. Verkställande direktören uttalade en
förhoppning att detta goda exempel skulle leda till efterföljd,
varpå direktör Axel Wenner-Gren omedelbart lovade att
ställa en lika stor summa till förfogande. De båda
storartade donationerna skulle inte fonderas utan meningen
var att medlen skulle få förbrukas.
Tekniska Föreningen i Västerås hade 732 medlemmar
den 15 maj 1953. Ordförande är Abel Wolff och
sekreterare B Andrén.
CTH:s bibliotek. Bibliotekets interurbana utlåning till
industrier, tekniska institutioner, privatpersoner och andra
bibliotek i landet uppgick under budgetåret 1952/53 till
15 000 band mot 14 400 under föregående budgetår.
Arméns skyddsskola. I juni 1953 fastställdes reglemente
för Arméns Skyddsskola som sålunda är Sveriges yngsta
militära skola. Den är förlagd till Rosersberg och ger
utbildning i gasskyddstjänst, skydd mot atombomber och
biologiska stridsmedel. Vid skolan bedrivs
försöksverksamhet, utbildas skyddstekniker och ges specialkurser för
officerare och underofficerare.
Skyddsteknikerna rekryteras huvudsakligen bland
kemi-utbildade akademiker och ingenjörer från högskolor och
tekniska läroverk. De utbildas till militärt skolade
fackmän för tjänstgöring vid staber som tekniska rådgivare
eller som chefer för gasskyddslaboratorier och laboranter
vid dessa. Officerare och underofficerare utbildas för
specialbefattningar vid staber eller för tjänst vid
specialförband, såsom gas- och brandskyddsplutoner och
rökplutoner.
Innan eleverna kommer till skolan går de genom en
teoretisk kurs vid Försvarets Forskningsanstalt varvid de får
kännedom om stridsmedlens kemiska och fysikaliska
egenskaper. Tack vare det goda materialet kan utbildningen
vid skolan göras mycket intensiv. Den är både praktisk
och teoretisk. Eleverna får i stor utsträckning arbeta
självständigt och ges hemarbeten. Vid repetitionsövningar, när
många av eleverna blivit professorer eller
laboratoriechefer, får skolan värdefulla impulser för sin
forskningsverksamhet och förbättring av utbildningen.
Rök är ett bra försvarsmedel för den som är underlägsen
i flyg och eldkraft. Vid skolan undervisas i praktisk
användning av arméns rökammunition. Denna består av
handgranater, raketer och granater för granatkastare.
Ammunitionen är av två typer; den ena innehåller gul fosfor
som vid brisaden genast ger ett tjockt vitt rökmoln, den
andra innehåller en zinkförening som ger rök under längre
tid.
Båda dessa rökslag retar luftvägarnas slemhinnor och är
därför obehagliga att inandas. En annan rök som består
av oljedimma och alstras i rökgeneratorer kan däremot
inandas utan obehag och är inte heller korroderande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
