- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 83. 1953 /
895

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 42. 17 november 1953 - Andras erfarenheter - Kallsprutning av höghållfasta aluminiumlegeringar, av Ulf Ljung - Förhindrande av avkolning vid värmebehandling i saltbad, av SHl - Snabbmalande kulkvarn, av SHl - Högtemperaturkemi, av SHl

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

17 november 1953

895

Kallsprutningen ger vid lämpliga konstruktioner och
seriestorlekar många fördelar framför andra
produktionsmetoder. Låg vikt, mycket god ytkvalitet, hållfasthet i
paritet med smidda produkters och stor materialbesparing
(ända till 85 °/o har erhållits) är faktorer, som bör ge
metoden allt större spridning (M P Meinel i Materials &
Methods nov. 1952). Ulf Ljung

Förhindrande av avkolning vid värmebehandling i
saltbad. Värmebehandling av ståldelar sker ibland i
saltbad, bl.a. därför att deras distorsion då blir mindre. Som

exempel kan nämnas tillverkning av en kamring av SAE
1060 (kolstål), ingående i kopplingen till en bil. Den skall
ha mycket exakta dimensioner, och för att minska dess
distorsion vid härdningen tillräckligt utför man
värmebehandlingen genom doppning av ringarna först i ett
saltbad av 845°C. Därefter kyls de i ett annat bad av 290°C,
anlöps i ett tredje vid 550°C, snabbkyls i vatten och
tvättas slutligen rena i hett vatten.

En olägenhet med värmebehandling i saltbad är
emellertid att avkolning av stålytan ofta uppstår, särskilt vid
långvarig neddoppning i badet. För att minska eller hindra
avkolning blandar man t.ex. cyanider av alkali- eller
alkaliska jordartsmetaller i saltbadet. Denna metod används
särskilt vid relativt låga saltbadstemperaturer (upp till
950°C) och är då fullt effektiv. Vid högre temperaturer
används borax eller sura oxider av t.ex. titan eller kisel
som tillsatser.

Det uppges nu att man säkrare kan hindra avkolning i
bariumkloridbad som används vid 1 000—1 300°G genom
att sätta till en halogenid eller oxihalogenid av magnesium.
Särskilt gott resultat har man fått med magnesiumfluorid.
Man anser att avkolningen orsakas av bariumoxid som
bildas genom hydrolys av bariumklorid vid saltets
nedsmältning. Magnesiumfluoriden reagerar med
bariumoxi-den till bariumfluorid och magnesiumoxid varigenom
avkolning hindras (Iron Age 30 juli 1953, Engineers’ Digest
sept. 1953). SHl

Snabbmalande kulkvarn. En kulkvarns
effektförbrukning och malhastighet växer med dess rotationshastighet
till ett maximum (fig. 1). Vid ytterligare ökning av
hastigheten börjar centrifugalkraften göra sig gällande varvid
malhastigheten minskar. Slutligen nås en kritisk
rotationshastighet vid vilken målningen helt upphör därför att
kulor och malgods hålls kvar vid trummans sidor av
centrifugalkraften. I praktiken kan inte större hastigheter än
60—80 % av den kritiska användas.

Man har emellertid föreslagit en ny typ av kulkvarn som
enligt uppgift har större produktionsförmåga än den
vanliga, därför att den kan arbeta vid en genomsnittlig
rotationshastighet på 100—140 °/o av den kritiska (fig. 1).
Detta uppnås genom ständig ändring av
rotationshastigheten varvid centrifugalkraftens verkan minskas och
mal-godset rörs om. Ändringarna i rotationshastighet sker med
vikter fastsatta vid axlar som lagrats utanför trumman och
är parallella med dennas rotationsaxel (fig. 2). Axlarna
drivs av små kuggdrev som löper i en vid kvarnens
stativ fastsatt, stor kuggkrans. De roterar därför snabbare
än trumman, och vikterna tenderar att omväxlande minska

Fig. 1. Malhastighet för
kulkvarn vid varierande
rotationshastighet i
förhållande till den kritiska;

- traditionell typ,–-

ny typ.

och öka dennas rotationshastighet (Chemical Engineering
juli 1953). SHl

Högtemperaturkemi. Frågar man varför industrin inte
på allvar undersöker möjligheterna att genomföra kemiska
reaktioner vid mycket höga temperaturer, får man i
allmänhet svaret att det är för svårt att åstadkomma hög
temperatur och att det saknas konstruktionsmaterial för
den. Den verkliga orsaken är emellertid enligt Brewer vid
University of California brist på kunskaper om vilka typer
av kemiska föreningar som kan existera vid hög
temperatur och vilka reaktioner som kan väntas ske. Vanlig kemi
är nämligen av mycket liten hjälp vid utredande av dessa
frågor.

Enligt Brewer är kemiska tillstånd och processer vid
temperaturer på 2 000—3 000°K alltjämt lika litet kända nu
som motsvarande kemiska förhållanden vid konventionella
temperaturer var när man diskuterade huruvida vattens
formel bör skrivas H,0 eller HO och man över huvud taget
visste mycket litet om de flesta elements oxider. Det man
nu vet om dessa kan nämligen vara av liten eller ingen
betydelse vid hög temperatur därför att de kända
oxiderna då inte existerar utan ersätts av andra hittills okända
föreningar.

Som oxid är t.ex. aluminium normalt trevärt, men vid
hög temperatur uppträder det vanligen en- eller tvåvärt.
När berylliumoxid föreslogs till högtemperaturmaterial i
atomreaktorer var det väl ingen som väntade att
beryllium-hydroxidgas skulle visa sig så stabil vid hög temperatur
att oxiden snabbt avdunstar i närvaro av vattenånga. Vid
vanlig temperatur är natrium så reaktiv att få kemister
torde vänta att natriumånga är fullt stabil i blandning
med syre vid tillräckligt hög temperatur. Vi är vana att
anse platinametallerna så inerta att det antagligen
förvånar oss att finna dem vara goda reduktionsmedel vid
hög temperatur.

Man tror ofta att värdefulla upplysningar om
högtem-peratursystem kan erhållas ur termodynamiska data för
kända föreningar. Så är visserligen fallet om dessa
existerar också vid hög temperatur, men om andra, vid låg
temperatur okända, föreningar uppträder i stället för dem,
är termodynamiska data givetvis värdelösa.

Man antar allmänt att alla molekyler är relativt enkla vid
mycket hög temperatur. Om så vore fallet, skulle antalet
tänkbara molekyler i ett givet system vara starkt
begränsat. Att detta i verkligheten inte är fallet visar t.ex.
förhållandet att koppar-I-klorid i gasform huvudsakligen har

Fig. 2. Kulkvarn med periodiskt
varierande rotationshastighet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:37:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1953/0911.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free