Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 43. 24 november 1953 - Målsättning och metoder för effektiv yrkesutbildning, av Olle Helling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17 november 1953
907
speciella övningsuppgifter. Dessa övningar, som
bör vara pedagogiskt väl genomtänkta,
genomförs mycket systematiskt och noggrant. Denna
fas kallas därför systematisk grundutbildning.
De elementära yrkesfärdigheter som på detta
sätt uppnås måste dock få en omedelbar
till-lämpning på produktiva arbetsuppgifter,
övningarna bygger upp de manuella färdigheter
som är förutsättningen för produktivt arbete,
men de ger inte erfarenheter och inte heller
tränas omdömet på samma sätt som vid produktivt
arbete. Därför måste övningsuppgifterna
kompletteras med en tillverkning av lämpliga
"produktiva detaljer" i direkt anslutning till dessa.
Den fas i utbildningen där detta sker brukar
kallas för tillämpad grundutbildning.
I fig. 3 har för tydlighets skull den
systematiska och den tillämpade grundutbildningen
markerats åtskilda. I verkligheten följer alltid den
tillämpade delen i visst yrke omedelbart efter
den systematiska. De bägge faserna går alltså in
i varandra på så sätt att fyra veckors
systematisk utbildning i bänkarbete följes av lika lång
tids tillämpning i bänkarbete. Därefter följer
t.ex. några veckors systematisk utbildning i
svarvning följd av produktiv svarvning under
lika lång tid osv.
En brett upplagd mekanisk grundutbildning
tar ca 12 månader att genomföra. Den kan och
bör planläggas så att den i stort sett bildar en
avslutad enhet.
Efter en sådan grundutbildning möter det
knappast några svårigheter att göra ett
preliminärt yrkesval. Både lärare och lärling vet nu
ganska bra vilken yrkesgrupp som bäst passar
den senare, och hans placering i produktion eller
vidareutbildning har en betydligt sakligare
bakgrund.
För de lärlingar som fortsätter sin utbildning
ytterligare två år, vilket brukar vara vanligt till
75 %, återstår den slutgiltiga specialiseringen.
Då man t.ex. inom maskinyrkena har att välja
mellan ett flertal specialiteter såsom svarvning,
fräsning, silpning etc. brukar specialiseringen
ske successivt och börja på allvar först under
tredje utbildningsåret.
Under mellantiden ägnar man sig därför åt en
allsidigare praktik inom yrkesgruppen.
Maskinarbetaren t.ex. växlar i jämna tidsintervaller
mellan svarven, fräsmaskinen och ibland även
en tredje maskintyp. Detta förfaringssätt
dikteras av en önskan att göra lärlingen så
användbar som möjligt i verktygsmaskiner och
samtidigt låta hans speciella fallenhet
utkristalliseras efterhand. Hans arbetsrutin stegras
härvid ganska avsevärt. För denna fas anslås ofta
hela andra utbildningsåret och den brukar
benämnas allsidig vidareutbildning. Med avsikt
att stimulera till en högre arbetstakt tillämpas
härvid ackordsarbete i viss utsträckning.
Den sista fasen, som har till uppgift att ge
färdigheten och arbetsrutinen en slutgiltig
avrundning, sker som regel i produktionsmiljö varvid
ackordsarbete helt tillämpas. Utbildningen sker
vid samma arbetsplats under hela perioden,
varigenom dess speciella arbetsuppgifter
naturligtvis kommer att dominera sysselsättningen.
Denna sista fas kallas för specialiserad
vidareutbildning och omfattar alltså tredje utbildningsåret.
Relativa storleken av de "trianglar" som
tangerar upplärningskurvan i de olika faserna (fig.
3) avtar med utbildningstiden. De representerar
på sätt och vis utbildningsarbetets storlek. Det
visar sig att de bägge grundutbildningsfaserna
tar hela 60 % av utbildningsarbetet i anspråk,
de övriga 30 resp. 10 %. Detta förhållande, som
i stort sett torde vara riktigt, understryker hur
väsentligt det grundläggande
utbildningsarbetet är.
Den systematiska grundutbildningens syften
I jämförelse med en fri upplärning ("lära
genom att göra") syftar den systematiska
grundutbildningen först och främst till att uppnå ett
säkrare resultat — på kortare tid. Det är
uppenbart att ett sådant mål inte kan nås utan
effektiva hjälpmedel och det är särskilt två sådana
som kommit till användning, nämligen en
pedagogiskt riktig utbildningsplan som bygger på
tillförlitliga arbets- och utbildningsanalyser, och
en speciell metod som uppdelar inlärandet i korta
moment vilka avlöser varandra på visst sätt,
varvid eleverna indelas i grupper på 6—10 i varje.
Man söker även uppnå ett riktigare inlärande.
Såväl utbildningsplanen som metoden är
naturligtvis ganska värdelösa om de inte sätts i
händerna på en god lärare. Resultatet är alltså
ytterst beroende av lärarens insats. Han har då
även behov av ett mera personligt hjälpmedel
— den planerade instruktionen. Man kan
sammanfatta detta om lärarens utnyttjande av de
olika hjälpmedlen med ordet genomförandet.
De tre element, som ingår i en systematisk
grundutbildning — utbildningsplanen, metoden
och genomförandet — är alla lika nödvändiga
för ett gott resultat. Tillsammans bildar de tre
grundpelare på vilka hela denna viktiga
utbildningsdel vilar.
Utbildningsplan
Arbetet med att göra en utbildningsplan
omfattar två moment. Det första är ett rent
analysarbete, det andra ett utformande av själva
planen med utgångspunkt från analysens resultat
och med beaktande av pedagogiska synpunkter.
Tre analyser bör utföras, nämligen arbets-,
utbildnings- och metodanalyser. Då sådana är
välkända från andra områden inom industrin,
behöver de inte närmare beröras i detta
sammanhang.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
