Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 43. 24 november 1953 - Åre linbana, av John Björk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
915
■H
Fig. 8.
Vagnar.
Säkerhetsanordningar
För att minska riskerna för missöden av olika
slag är banorna försedd med
säkerhetsanordningar bestående av säkerhetsbroms,
stoppknappar och automatisk hastighetsvakt.
Vid ett strömavbrott skulle linbanan vid
ensidig belastning kunna komma i accelererad
rörelse med nedåtgående riktning för den
belastade sidan. Normalt förhindras detta redan genom
den på växelhusets ingående axel placerade
magnetbromsen, vilken träder i funktion, så snart
strömmen brytes. För att ernå säkerhet även
mot följderna av ett axelbrott i växellådan är en
säkerhetsbroms anordnad på drivskivans
vertikala axel. Denna säkerhetsbroms, som
manövreras för hand med en spak från stationens
plattform, användes även för att låsa banan, då den
ej är i drift.
Därest banan av någon anledning skulle behöva
stoppas — t.ex. om fel uppstått i anläggningen
eller någon passagerare råkat i riskfylld
situation — kan detta även ske genom särskilda
stoppknappar anordnade i banans båda
ändstationer, således även i den icke drivande. Då
en sådan stoppknapp intryckes sker utlösning i
motorskåpet, så att strömmen brytes och
magnetbromsen slår till.
Slutligen finnes en genom särskild till
drivskivans axel ansluten utväxling påverkad,
centri-f ugalreglerad hastighetsvakt, vilken bryter
strömmen vid onormal hastighet hos bana och
kabiner.
Vid längre strömavbrott kan vagnarna föras
fram till stationerna senom handdrift.
Skulle ett långvarigt driftstopp inträffa av den
art, att linbanan inte kan manövreras, vare sig
elektriskt eller för hand, måste passagerarna
hämtas ned ur kabinerna. Detta sker med hjälp
av lätta metallstegar, vilka nedifrån hakas på
kabinerna. Stegarna är ställbara för att kunna
anpassas efter kabinernas höjd över marken.
Sådana avbrott kan inträffa — ett exempel har
förekommit ehuru inte i Åre — men endast i
ytterst sällsynta fall. Terrängen under linbanan
i Åre är gynnsam för en dylik debarkering ur
kabinerna.
Vagnar
Linbanan är försedd med sammanlagt 56
vagnar, 32 på nedre och 24 på övre banan,
placerade på ett inbördes avstånd från varandra av 36 m
för nedre banan och 30 m för den övre.
Vagnarna, fig. 8, är fästa vid bärkabeln med en särskild
linklämma och är, då banan är i gång, ständigt
i rörelse med samma hastighet som kabeln.
På-och avstigning sker således under gång.
Tids-intervallet mellan vagnarna är lägst vid övre
banan och utgör där 24 sek.
Varje vagn består av kabin, i vilken
passagerarna färdas stående, upphängningsbygel,
fjäderbox, fig. 9, för dämpning av stötar vid
passerandet av bockar och stationer och medbringare med
linklämma. Kabinen är av aluminiumplåt och
försedd med botten av gallerdurk. Den
triangel-formiga dörren öppnas och stänges av
passagerarna själva eller av stationsvakterna.
Upphängningsbygeln, i fattningshöj d belagd med plast,
är fäst vid bärkabeln med linklämman. På
kabinens yttersida finns ett skidställ.
Linklämman är fast förenad med bärkabeln.
Vid andra linbanetyper förekommer lösbara
klämmor som öppnas vid stationerna, där
vagnarna i så fall stannar. Dessa medger visserligen
bekvämare på- och avstigning men medför en
Fig. 9. Fjäderbox för mildrande av stötar då kabinen
passerar rullbatterierna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
