Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 44. 1 december 1953 - Smörjoljors statiska bärighet, av Emil Edler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17 november 1953
945
Smörjoljors statiska bärighet
Dr-ing. Emil Edler, Sollentuna
620.1 : 621.891.2
Enligt Stribecks bekanta experiment1 bestäms
friktionskoefficienten vid lagerfriktion som en funktion av
glidhastigheten eller varvtalet (fig. 1) vid givna specifika
lagertryck och viskositeter. Från kurvornas minimipunkter
räknar man åt höger ett område för vätskefriktionen och
åt vänster ett område för halvtorr eller blandad friktion.
Det sistnämnda smörjningsförhållandet motsvarar det
som uppstår vid låga glidhastigheter eller höga lagertryck
i den trängsta smörjspalten mellan tapp och lagerskål, då
den tunna skyddshinnan brister på ett antal punkter,
varigenom momentana torrfriktionsfläckar med
svetstenden-ser uppträder. Den härvid ökade friktionen åtföljs av stark
nötning. I området för vätskefriktion beror den ökade
friktionen väsentligen av oljans viskositet. Man ser dock,
att friktionskoefficienten vid högt lagertryck förändras
föga i detta område, oljan är bärig och har ändrat
struktur.
Gränsfriktion
Vätskefriktionens värde närmast kurvans minimum
benämnes gränsfriktion ("boundary friction") och är sedan
en del år föremål för stor uppmärksamhet bland
oljeforskarna. Man vet visserligen, att man genom att välja
tjockflytande olja kan förflytta minimipunkten nästan hur
långt åt vänster som helst, dvs. göra oljan mer bärkraftig,
men på bekostnad av mekanisk verkningsgrad vid normal
glidhastighet, ökat igångsättningsmotstånd vid kyla m.m.
Det är numera känt, att oljans adhesionskraftiga
(polära) beståndsdelar är ett villkor för god smörjning och
att man genom vissa tillsatser, metalltvålar, organiska
fosfat, fettsyror etc., som är delvis kemiskt aggressiva,
kan erhålla starka skyddshinnor vid höga tryck och stor
värme även i oljor med låg viskositet. Resultatet av dessa
nya erfarenheter är bl.a. de tunnflytande oljorna för
hy-poid- och snäckväxlar etc. (Tekn. T. 1951 s. 319). I USA
och Storbritannien har olika provmaskiner för studium
av friktionskoefficienter vid så låga glidhastigheter som
0,01—0,5 cm/s tillkommit under senare år.
Statisk provningsmetod
Då oljemaskinernas glidande ytor förändras starkt vid
gränsfriktion och oljans viskositet varierar
okontrollerbart genom uppvärmning, tryck och rheologiska inverk-
Fig. 1.
Friktionskoefficient och glidhastighet
vid olika specifika
lagertryck och given
viskositet (Stribeck).
ningar2, går en ny tysk undersökningsmetod3 ut på att
bestämma oljors bärighet under olika statisk belastning —
skikttjocklek som funktion av trycket — under antagande
av att denna tjocklek är ett mått på deras bärighet och
att proven har betydelse även för smörjningsegenskaper
vid glidning.
Den använda apparaten består huvudsakligen av två
plan-parallella glasplattor (fig. 2) med hål A och urholkad
kulkalott B i den övre plattan. Bådas ytor är så fint polerade
att ojämnheterna inte är iakttagbara genom interferens.
Därigenom kan luften mellan plattorna pressas ut genom
ett lätt tryck på den övre varvid de fastnar ihop genom
inverkan av van der Vaals-krafter ("påsprängning").
Vidare används ett optiskt instrument för bestämning av
mellanskiktets tjocklek och en press för glasplattornas
belastande. Den optiska apparaten består av en omgjord
Zeiss interferenskomparator (fig. 3). Ett i mitten delat 60°
svagt platinerat prisma sönderdelar en genom en springa
kommande ljusstråle i två delar. Var och en av dessa går
genom kilprismorna B, C och de rätvinkliga prismorna D
till reflexionsytorna E. Här reflekteras båda strålarna och
går ut ur 60°-prismat genom en sida motsatt den genom
vilken de kommit in.
Är prismorna av optiskt homogent material och ytorna
El och E2 är parallella med 60°-prismats basyta, går den
infallande strålen ut oförändrad. Vid förkortning eller
förlängning av en stråles väg uppstår interferens vid
återföreningen av delstrålarna. Vid vitt ljus, i vilket
mätning sker, framträder i mitten två mörka strimmor och på
båda sidor om dessa färgade ränder. Från den fasta ytan
El reflekteras ett indexstreck i bildfältet som
referenslinje.
När reflexionsytorna är exakt parallella med 60°-prismats
basyta ligger interferensstrimmorna precis över varandra.
Lyfts den ena ytan, får de av denna alstrade
interferensstrimmorna ett annat läge, och de återförs till det
ursprungliga genom förflyttning av kilarna C. Dessa sitter
fast på en släde som flyttas med en skruv, vilken har en
trumma med nonie så att 1/100 ju förflyttning kan avläsas.
Hela apparaten är omgiven av en mantel och hålls vid
25 ± 0,1°G.
Tjockleken av den beskrivna plattsatsen bestämmes först
utan mellanskikt. Före plattornas hopläggning måste en
noggrann rengöring ske. Vid själva påsprängningen
minskas deras tjocklek med 0,1—0,2 Efter inställning
tillsätter man olja genom ett av hålen. Den bringas att flyta
från urholkning B till mellanrummet mellan plattorna
Fig. 2. Planparallella
plattor för mätning av
oljeskiktets tjocklek vid
statiskt tryck (Ubbelohde).
Fig. 3. Strålgången i
interferenskomparator; B och C;
kilprismor, D rätvinkliga
prismor, E reflexionsytor..
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
