Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 44. 1 december 1953 - Andras erfarenheter - Akustiken i konsert- och hörsalar, av SHl - V-partiklar och tunga mesoner, av SHl - Gammaglobulin mot polio, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66 TEKNISK TIDSKRIFT
liga högtalare, som sänder i alla riktningar, minskar
snabbt med växande avstånd och blir därför snart mindre
än efterklangens. Högtalare, som riktar ljudet mot
åhörarna, är givetvis effektiva över en större sträcka.
Riktningsverkan uppnås bäst genom användning av en
vertikal linjeformad kropp som ljudkälla. I St. Pauls Cathedral
(Tekn. T. 1952 s. 584) är en sådan (3,3 m hög), placerad
tätt intill predikstolen, tillräcklig för hela koret som är
33 m i diameter och har mycket lång efterklangstid.
Det är tänkbart att dessa rön i framtiden kan tillämpas
också i konsertsalar. Det är t.ex. svårt att få tillräckligt
lång efterklangstid i stora salar utan att ekon uppstår. I
sådana fall är det tänkbart att med högtalare införa en
konstgjord efterklang som inte kan skiljas från den
naturliga och som kanske kan göras reglerbar så att den kan
ställas in för olika slag av musik (P H Parkin & W A
Allen i Nature 18 juli 1953). SHl
V-partiklar och tunga mesoner. Sedan ganska lång tid
tillbaka känner man de stabila eller relativt stabila
elementarpartiklarna: protoner, neutroner och elektroner.
Under senare år har man emellertid upptäckt kortlivade
partiklar av ett alltjämt växande antal typer. De har först
iakttagits vid studium av kosmisk strålning (Tekn. T. 1951
s. 915), men man har senare framställt flera av dem med
konst varigenom de kunnat undersökas närmare.
V-partikeln är den först upptäckta partikel med större
massa än neutronens som är ca 1 840 me, där me är
elektronens massa. V-partikeln kan vara laddad eller neutral, och
man vet att den i senare fallet går sönder i en proton och
en negativ ar-meson varvid en energi på ca 37 MeV frigörs;
dess livslängd är ca 3,3 • 10~10 s. Det finns gott stöd för
uppfattningen att V-partikeln kan bildas vid kärnreaktioner,
och då den ger en proton kan den uppfattas som en
ex-citerad nukleon.
Det finns nu flera iakttagelser från försök med
fotografiska emulsioner som visar att det existerar även andra
partiklar med större massa än protonens. De kan vara
positivt eller negativt laddade och faller sönder i en
neutral partikel och en laddad ^r-meson. Om den neutrala
partikeln är en neutron, frigörs ca 130 MeV, och
moderpartikelns massa är ca 2 360 me. Dess medellivslängd
uppskattas till 4 ■ 10"u s. Vissa iakttagelser antyder att den
tunga partikeln kan ge en proton och en neutral ."t-meson,
men detta är ännu inte tillräckligt styrkt.
Tunga mesoner har massor som ligger mellan
rc-meso-nens (ca 285 me) och protonens (ca 1 840 me). Bland de
laddade med massor på 900—1 500 me har man funnit en
med massa 970 ± 5 me, r-mesonen, som faller sönder i tre
-T-mesoner. Den har iakttagits både i fotografiska
emulsioner och i dimkammare. I de senare har man funnit
r-me-soner oftare än laddade V-partiklar.
Det har visats att vissa tunga mesoner faller sönder i
jM-mesoner (215 me) när de hejdas i en fotografisk
emulsion eller i en metallplatta. Moderpartiklarna kallas
mesoner. De vid dessas sönderfall bildade /^-mesonerna
har mycket varierande kinetisk energi, från mycket liten
upp till minst 200 MeV. Man måste därför anta
att^-me-sonen åtföljs av åtminstone två neutrala partiklar.
Vissa experiment med fotografiska emulsioner antyder
att en tung meson ibland kan ge en ^r-meson med ca 110
MeV energi, men detta resultat har inte bekräftats genom
iakttagelser i dimkammare. Man kallar moderpartikeln
£-meson och antar att den vid sitt sönderfall utom
rc-me-sonen ger en neutral partikel. Experiment i dimkammare
antyder att tunga mesoner också kan ge fotoner med en
energi på 100—200 MeV.
Alla hittills gjorda direkta mätningar av tunga laddade
mesoners massa har givit lika stora eller nära lika
resultat. På grund härav ligger det nära till hands att anse
t-, x- och ^-mesonen vara partiklar av samma slag, vilka
kan falla sönder på olika sätt. Det är dock inte säkert att
denna slutsats är riktig.
Man har emellertid också gjort iakttagelser som antyder
att det finns tunga mesoner med större massa än
r-me-sonens. De ,u-mesoner som bildas vid pe-mesonens
sönderfall har nämligen ibland större energi än som är möjligt
under antagande att ^-mesonens massa är bara ca 970 me.
Det är emellertid tänkbart att de tyngre mesonerna är
negativt laddade och därför kan bindas i en bana kring
en atomkärna innan de faller sönder. Är detta fallet, kan
de sekundära partiklarna få helt oväntad kinetisk energi.
Ett stöd för denna tydning är att en del av de tunga
mesoner, som slungas ut med stor hastighet vid
kärn-klyvningar enligt mätningar på fotografiska emulsioner,
har en massa på ca 1 210 me, medan inga värden under
950 me iakttagits i masspektrum. På grund härav är det
nämligen tänkbart att det uppstår systematiska fel vid
massbestämning enligt fotografisk metod och att de
tyngre mesonerna är identiska med r-mesoner. Det är
emellertid också tänkbart att partiklar med massan 1 210 me
verkligen uppstår men att de har en medellivslängd på
bara ca 3 • 10~u s och faller sönder till mesoner med massa
970 me.
Man har vidare konstaterat att det finns en neutral tung
meson, ©-mesonen, som faller sönder i en positivt och en
negativt laddad jr-meson, varvid 214 MeV energi utvecklas.
Den har en medellivslängd av ca 10-10 s och en massa på
ca 970 me, dvs. densamma som r-mesonen. Vissa iakttagelser
antyder att det också existerar neutrala partiklar som
faller sönder i en tung meson och en n- eller /f-meson (C F
Powell i Nature 12 sept. 1953 s. 477). SHl
Gammaglobulin mot polio. Personer, som haft polio
även i så lindrig form att de inte vet om det, alstrar en
antikropp som finns i deras blod och förmår binda och
förstöra poliovirus. Sådana personer som utgör en stor
del av den vuxna befolkningen (i USA räknar man med
ca 85 »/o av 25-åringarna) är därför immuna mot polio.
Denna finns emellertid i tre typer, kallade Brunhilde,
Lansing och Leo, av vilka bara Lansing-typen undersökts
närmare därför att den är den enda som angriper möss;
de båda andra typerna kan studeras bara på apor. För att
man skall vara fullständigt immun fordras alltså att man
har tre olika antikroppar.
I allmänhet tillhör antikroppar (Tekn. T. 1949 s. 107)
den grupp av blodets äggviteämnen som kallas
y-globu-liner. Man kan utvinna dessa ur blodserum och använda
dem för att göra människor immuna mot vissa
infektionssjukdomar genom att injicera en lösning av dem.
Immuniteten blir emellertid kortvarig därför att
antikropparna så småningom förstörs. Varaktig immunitet
uppstår bara när människokroppen själv fått förmåga att
alstra den antikropp som skyddar mot en viss
sjukdom-Man har länge haft klart för sig att de flesta vuxna
människor är immuna mot polio, men först 1948 kunde
Ham-mon & Roberts vid University of California definitivt visa
att immuniteten beror på närvaro av antikroppar bland
blodets y-globuliner. Andra amerikanska forskargrupper
fann ungefär samtidigt att råttor kan skyddas mot
Lan-sing-formen av polio genom injektion av relativt stor
mängd y-globulin ur människoblod. Man visste
emellertid inte huruvida så små mängder y-globulin, som kan
komma i fråga för skyddsympning av människor, har
tillräcklig verkan.
Därför har man gjort fältförsök i USA. Vid det första,
som utfördes sommaren 1951, ympades 5 767 barn, hälften
med y-globulin, resten med en gelatinlösning. Sex fall av
polio konstaterades bland de ympade, därav ett bland dem
som fått y-globulin. Försöksmaterialet var uppenbarligen
för litet för att man skulle kunna avgöra om y-globulin
har skyddande effekt, och man upprepade därför försöken
i större skala 1952. Man ympade då sammanlagt 29 000
barn i två områden, ett i Texas och ett i Nebraska och
Iowa; även denna gång fick halva antalet y-globulin.
Första veckan efter ympningen sjuknade tolv barn av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
