Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 45. 8 december 1953 - Konstruktionsmaterial för svavelsyrafabriker, av Valdemar Lennström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22 december 1953
965
utlandet visat sig tillfredsställande. I Sverige
synes man ha svårt att göra gjutjärnsrör av
tillräckligt hög kvalitet. Sålunda har man icke
lyckats gjuta 2—3 m längder utan att få porer och
hål i godset. Man har därför tvingats ned till 1 m
längder och därunder för att undanröja denna
risk.
En stor fördel med spiralkylare är att läckning
lätt kan upptäckas och röret lagas.
Kylspiraler-na ligger i en inmurad järnlåda, och rörens
in-föring i lådan är gummiisolerad för att bildning
av lokalelement skall undvikas. Trots detta
uppstod stark korrosion i form av punktfrätningar
på spiralerna vid en fabrik. Man har där vidtagit
den drastiska åtgärden att infordra järnlådorna
med bly i stället för med sten. För att hindra
bildningen av lokalelement har man lagt
järnskrot i lådorna; detta förbrukas successivt.
Vi har inte haft samma svårigheter, men vi har
funnit att det har en viss betydelse vilken
cirkulationsriktning syran har i spiralkylarna. Då
syran tidigare gick in i spiralens centrum, måste
nedgående rör jämte de två inner spiralerna ofta
ersättas. Sedan vi låtit den varma syran gå in i
vtterspiralen har reparationerna praktiskt taget
upphört. Anledningen till att man i förra fallet
får en större korrosion är att erosionen och
materialväggens temperatur stegras genom den
uppträdande turbulensen. I senare fallet flyter syran
lugnare, och laminärskiktet blir inte
genombrutet på samma sätt. Livslängden på en syrafast
slinga kan i lyckliga fall uppgå till 20 år.
Kompressorer
Från torktornen går gasen i järnrör till
kompressorn. Fläkthuset är av gjutjärn, och
fläkt-hjulet av mjukt stål. Försök har gjorts att göra
fläkthjulet av rostfritt material, men resultatet
blev avgjort sämre än med mjukt stål på grund
av det rostfria materialets mindre seghet. Både
fläkten och gasledningen från torktornen
angrips av den svavelsyradimma som ej kunnat slås
ned i arsenikrenaren. Anfrätningen är så stor,
att man får räkna med att ersätta dem ungefär
vart tionde år. Det är av stor vikt, att
gasledningen är tät, ty eljest suges falskluft in; denna
är fuktig och ökar korrosionen i kontaktpannan.
Det kan därför vara anledning att söka ett
tillförlitligare material för gasledningen. Då
temperaturen inte är högre än 40—50° G skulle
poly-vinylklorid kunna användas. Materialets
draghållfasthet är dock av stor betydelse i detta
sammanhang.
Kontaktpannor och absorptionstorn
Från kompressorn går gasen till
kontaktpannorna. Dessa ser i stort sett ut som mantlade
tubkylare, där gas går både i och utanför
tuberna. I själva kontaktpannan utsätts tuberna i
vissa sektioner för höga temperaturer, så att
skalningstemperaturen för kolstål uppnås.
Livslängden för detta material blir därför inte mer
än ca 5 år, vilket överensstämmer ganska väl
med en kontaktpannas drifttid.
I värmeväxlaren underskrides svavelsyrans
daggpunkt i vissa zoner, varigenom korrosionen
där blir påfallande. Den beror i hög grad på
torkningen av gäsen i torktornen. Dålig torkning
(ca 1 g/m3 vatten eller mer) kan medföra att en
kontaktanläggning fördärvas på några månader.
Tubernas livslängd kan ökas avsevärt genom att
deras godstjocklek ökas. Samma är förhållandet
med tuberna i gaskylarna efter värmeväxlarna.
Svaveltrioxidgasen tas i absorptionstorn upp i
98,5 % svavelsyra. För att hålla syran vid denna
koncentration tillsätts 78 % svavelsyra
framställd i förställare som är helt av bly.
Spädvattnet kommer in i förställaren i blyrör och den
98,5-procentiga syran i kvartsrör; vätskorna
blandas sedan i kvartsrör för att kringliggande
kylrör av bly inte skall skadas.
Val av material för syra- och gasventiler är i
det här sammanhanget en synnerligen viktig
fråga. Man använder genomgående kisellegerat
gjutgods med ca 5 % Si. För oleum är varken
gjut- eller stålgjutgods idealiskt, då
svaveltri-oxid har en tendens att tränga in i godset och
spränga sönder det. För ren svaveltrioxid har vi
med framgång prövat 18-8-stål med molybden.
Ventilernas konstruktion har också stor
betydelse. Gasventiler med spindelgängorna i
gasatmosfär har visat sig förkastliga, då spindeln
lätt fräts och överdras med järnsulfat som
ganska snart omöjliggör dess vridning. Genom att
placera gängorna utanför ventilen har man
undvikit alla tidigare obehag. Av samma anledning
är kikkranar för svavelsyra icke bra, då ett
sulfatskikt på kikens yta efter kort tid omöjliggör
dess vridning. Visserligen har denna nackdel i
någon mån undanröjts hos de självsmörjande
kikkranarna, i vilka kikens yta skall hållas
belagd med ett olje skikt.
En idealisk syraventil har den snedställda visat
sig vara. Dess ovala plunsch tätar mot en
relativt vass kant i sätet, varigenom risk för
fastsättning är helt utesluten och tätningen blir utmärkt
både mot sätet och mot packningssidan.
Den färdiga 98,5-procentiga svavelsyran har
sommartid en temperatur på 60—70°C. Den
lagras i stora järnbehållare. Dessutom späds den
ned till 95—96 % med 78-procentig syra, varvid
dess temperatur stiger. Det är därför
ofrånkomligt, att lagerbehållare utsätts för korrosion. För
att göra denna så liten som möjligt bör man kyla
ned syran under 30—35° C. Syran transporteras
i tankvagnar eller fat. Emballagets livslängd
beror på flera väsentliga faktorer, nämligen
syrans koncentration: obetydligt angrepp vid
94—98,5 %, 22—25 % S03 och 60—65 % S03,
mindre angrepp omkring 78 % (60° Baumé),
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
